Inte lätt att vara Ulla

Etnologen Rebecka Lennartsson , forskningschef på Stadsmuseet i Stockholm, Kom i fjol ut med boken "Mamsell Bohmans fall", som kartlägger hur "nattlöperskorna" - glädjeflickorna ch krognymferna hade det i Stockholm på 1700-talet. En tid präglad av sinnlighet, supande och sträng religiositet. Med stöd i en mångfald källor, från polisarkiv och mantalslängder till memoarer och hatiska hordikter, utforskar författaren nattlöperskornas stad - en till delar okänd historia med paralleller till vår egen tid. Men Lennartsson har fortsatt fördjupa sig i ämnet och har just gett ut boken "Ulla Winblad - liv och legend" för det är som Ulla Winblad - ett alias - som Maria Christina Kjellström har gått till historien som fiktiv gestalt i nationalskalden Carl Michael Bellmans sångskatt.Svartlockig, yr, dekolleterad och evigt ung är hon sinnebilden för sinnlighet, supande och stockholmskt 1700-tal.(Se bilden här intill, ett idealiserat porträtt) Varje epok har skapat sin egen bild av henne: kokett, förförisk, försupen, tragisk, trotsig. Men vem var verklighetens Ulla Winblad? Det här är berättelsen om Maria Christina - Maja Stina till vardags -som levse fr4ån 1744 till 1798, Det tidigt moderlösa flickebarnet växte upp i Stockholm och blev ett helt sekels sexsymbol. Hon föddes som utfattig och dog som gift husägare.Hon var gift två gånger, olyckligt båda gångerna. Däremellan rumlade hon om och larmade i den sceniska stad där hon rörde sig mellan krog och bal, stuga och slott. Hon dansade, födde barn och miste det, slogs och blev slagen, åtrådd, bedragen, besjungen och bespottad. Som en skugga genom livet följde henne Ulla Winblad. Kanske hon som ung var smickrad av att vara omskriven, det vet vi inte, men att vara igenkänd och definierad som Ulla Winblad var bara negativt för henne när hon åldrades. Bellmans populära sånger, spridda vida omkring, hängde ut henne som en tillgänglig kvinna. Ungefär på samma sätt som sociala medier gör idag.