Kungen blev landsförrädare

Hertigen av Windsor, tidigare kung Edward VIII av England, brukar definieras som mannen som inte ville vara kung eller han som valde kärlek framom plikten.En nyutkommen bok visar kungen i en mindre god dager. Det är Andrew Lownies ”Traitor King: The scandalous Exile of the Duke and the Ducess of Windsor” utgiven av Blink förlag hösten 2021. Att jag skriver om den här är för att jag tror att många har ett förhållande till den här kungligheten och till hans fru, Wallis Simpson, de var helt enkelt dåtidens kungliga superkändisar.Det här är en förkortad version av en artikel jag skrev för Nysets januarinummer.

Medan man brukar anse att hertigen försvinner ur historien i och med sin abdikation i december 1936 har Andrew Lownie vänt på perspektivet och har 1936 som utgångspunkt för att utforska herigens fortsatta liv och det finns mycket att berätta. Allt från att hertigen vilseledde staten i fråga om sin privata förmögenhet för att kunna kvittera ut en högre ersättning till hans förmåga att knyta an till tvivelaktiga och kriminella personer som rådgivare. Hertigens sympatier för allt tyskt är kända sedan tidigare och han var helt införstådd med att Hitler och hans medhjälpare höll på att ”rädda” världen från judarnas inflytande. Och ännu långt efter att kriget var slut hördes han lägga ut texten om att Hitlers ambitioner var de enda rätta. I ett brev beskriver han sig själv som 100 procent tysk, ”varenda blodsdroppe i min kropp är tysk”. Hösten 1937, mindre än ett år efter abdikationen, reste paret till Tyskland och mottogs hjärtligt och med pompa av Hitler. Och hertigen tjatade om att det aldrig hade blivit krig om han varit kung av England, det handlade ju ”bara” om att gå Hitler till mötes. Det fanns väl utvecklade planer på att göra hertigen till kung igen, bara Tysklad lyckades erövra England. Då skulle lande styras av en förstående lydkung och hans drottning skulle heta Wallis, det var planen. Någonting som också bekräftas av de så kallade Marburg-dokumenten som hittades av allierade soldater i kriget slutskede. Dokument som Winston Churchill ville ha fösrtörda eller hemligstämplade. Men eftersom dokumenten kontrollerades av de allierade så läckte en hel del ut ändå. Det fanns också planer på att hertigparet skulle bosätta sig i Franco-kontrollerade Spanien, dit de hade flytt sommaren 1940 för att sedan resa vidare till Portugal. Historien om hur intriger vävdes på många håll för att behålla hertigen i Europa är som hämtade ur en spionroman. Och hertigen själv gjorde vad han kunde för att inte behöva resa till Bahamas, där han utsetts till brittisk guvernör. Britterna ville ha honom långt borta ifrån europeiska maktcentra medan hertigen ville det motsatta. Bokens titel –” Förrädarkungen” - kan tyckas vara hård men den har fog för sig. För samtidigt som hans gamla fosterland kämpade för sin överlevnad satt hertigen och gjorde upp planer med fienden. Planer som skulle gynna honom och Tyskland. Om detta var de europeiska och amerikanska underrättelsetjänsterna väl medvetna, de vaktade herigen noga och noterade alla hans resor. Under åren på Bahamas (1940-45) umgicks han ofta med den svenske finansmannen Axel Wenner-Gren och kryssade på hans flotta lustjakt. Wenner-Grens nazisympatier var ingen hemlighet och han var inblandad i finansiella transaktioner som understödde nazistintressen framför allt i Sydamerika. Boken ger definitivt ingen smickrande bild av det egotrippade hertigparet. De levde ett liv i lyx, men lämnade räkningarna obetalda. De reste alltid med stor packning, 30 till 50 väskor som behövde en egen lastbil. De behandlade tjänstefolket illa men hade stora krav på dem. Och den där heta kärlekshistorien som man skrev så mycket om på 30-talet, var nog rätt ensidig. Hertigen var visserligen helt förhäxad av Wallis och ville ha henne nära medan hon kände sig fånga i ett äktenskap som inte gav henne vad hon hoppats, titlar och makt. I stället var hon fast med en barnslig man som levde i det förflutna och som snabbt blev allt mer alkoholiserad. Hennes älskare var många, från von Ribbentropf när han var ambassadör i London till den förmögne playboyen Jimmy Donahue i New York. Och ingen av de två ville berätta sanningen om kärleken som försvann innan de skiljdes åt av döden.Det hade ju förstört myten.