Röda rummet igen

"Röda rummet", jo då, titeln är snodd från Strindberg men allt är ju möjligt idag - är Kaj Korkea-ahos samtidsroman om makt och begär, om att sälja sin konst och sig själv. Den förändrar inte bara ens syn på bostadsdjungeln i Helsingfors, den förändrar ens sätt att se på världen. Till en början är det bara en kul grej: en tidningsannons där en ung författare lovar skriva en

bok i utbyte mot en förmånlig bostad. Men när en förmögen äldre man erbjuder ett intressant renoveringsobjekt på en fin adress, märker författaren att han blivit indragen i något som inte är lika oskyldigt som det först ser ut. Han börjar teckna ner en berättelse som leder till en labyrint av komplicerade relationer i ett nattligt 80-talshelsingfors, där dominans och underkastelse är som järn mot magnet. Lust och makt, skuld och lån - allt ingår i spelet om en dyr lägenhet i södra Helsingfors, vars tjocka väggar gömmer både dekadenta fester och raffinerad extas. Han målar det röda rummet på nytt, tills det är alldeles vitt. Men hur många berättelser behöver man berätta om sig själv innan man garderat sig mot människorna? Finns det något skyddande lager som är tillräckligt tjockt när man väver in det mest ömtåliga man har?