Min blogglista

fredag 7 januari 2022

Smygande skräck på Gotland

Romanen "Nidamörkur" av Peter Fröberg Idling är ett mästerverk i genren smygande olust och skräck. Han berättar en historia som känns trovärdig, nästan sannolik men som ger kalla kårar efter
ryggraden. Det är en väldigt bra Gotlandsskildring också, om det är det man är ute efter. Simon har förlorat sin gutniska släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med det han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt på öns sydspets slår han till, utan att ens fråga sin sambo Jenny. Och Jenny delar inte alls hans entusiasm för ett gotländskt sommarhus och motsättningarna växer när han bestämmer sig för att själv bygga huset. Väl på plats blir Simon snart alltmer isolerad och paranoid och vet snart inte vad som är vekligt och vad som är inbillning. När han inser att tomten, Nidamörkur enligt folktron, ligger på en plats "där eldar brann" och avrättningar och människooffer ägde rum, växer hans obehag. Husbygget fortskrider men platsens grymma förflutna tycks stiga upp ur den steniga heden. I romanen lyckats Fröberg Idling förena den romanens stilistiska krav med skräckberättelsens förmåga att gestalta mänskliga nattsidor. När Simon slutar svara i telefonen bestämmer Jenny sig för att trots allt resa till Nidamörkur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar