Bland poeterna har Lars Huldén, med rötter i Munsala, en egen nisch i mitt läsande. Jag har nästan läst sönder hans underfundiga "Läsning för vandrare", som har formen av ett antal tänkta epitafier. Ett av de bästa är isländskt kärvt: "Det fanns ingen som jag" skulle det kunna stå på stenen. Och det är alldeles sant, vi är alla unika.Mycket bra är också hans samling "Inga stjärnor i natt, sir" från 2012 där ramen är en gammal man som ger sig ut på en kryssningsresa. Huldén kallar samlingen för Dikter om den höga ålderdomen, om framtiden och kärleken.
En av dikterna vill jag dela med er. Den går så här:
Om jag kunde välja
skulle jag absolut inte välja
att stanna för evigt här på jorden.
Bara att leva lite längre
än det ser ut att bli.
Älska dem jag älskat,
glömma gamla sorger,
leva enkelt,
se stjärnor tändas och vandra,
ha det som jag aldrig
unnat mig att ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar