Främmande känsla

"En främmande känsla" är en roman som Orhan Pamuk arbetat med i sex år. Det är historien om Mevlut Karatas, som föds på den turkiska landsbygden 1957, flyttar till Istanbul 1968 och där lever på att sälja boza - en lätt alkoholhaltig gjord på hirs - yoghurt, glass och pilaffris på gatorna. Utifrån hans blick på omvärlden växer romanen så till en händelserik familjekrönika med färgstarka porträtt.
   Men det är också berättelsen om staden Istanbul som på de femtio år berättelsen varar växer från en stad med tre miljoner invånare till 13 miljoner.
   Som alltid hos Orhan Pamuk skildras här också med episka penseldrag det väldiga landet mellan öst och väst. Mevluts öden och äventyr blir på så sätt nära förbundna med det turkiska samhällets skeenden under de år som beskrivs: det politiskt oroliga sjuttiotalet, det repressiva åttiotalet med militärregimen, nittiotalets återislamisering och de senare årens starka rörelser mot ett mer modernt samhälle i privatiseringens tecken.
   Orhan Pamuk har med En främmande känsla skrivit en av sina mest mångstämmiga romaner, vilken dessutom sträcker ut sig över tid och rum. Dessutom är den bitvis mycket rolig när Pamuk återger samtal mellan släkt och vänner. När han 2006 belönades med Nobelpriset var det enligt Svenska Akademien för att han på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning. Med sin nya roman har han lagt till ytterligare en pusselbit i sitt sökande efter Istanbuls både melankoliska och dramatiska själ.