
Häör får man veta lite om kommissariens bakgrund, har har just kommit till Paris men bär för alltid med sig minnet av en uppväxt i Pyrenéerna. Man får också veta, på ett ungefär, hur han ser ut. Att han är liten och sening förvånar mig, jag hade föreställt mig en lång och gänglig Adamsberg. Här beskrivs också hur han, trots alla olikheter, blir vän med Danglard.
Men det fall han får att utreda är som en prövning av Adamsbergs beryktade skicklighet som utredare. Under flera månader rapporterar tidningarna om ett fenomen som förbryllar parisarna.
Stora cirklar ritas med blå krita på trottoarer runt olika vardagliga föremål och bredvid står en mystisk fras skriven med vacker handstil. Kommissarie Adamsberg oroar sig. Något säger honom att detta bara är början och mycket riktigt återfinns snart en kvinna med avskuren hals i en av cirklarna. Tillsammans med sin brokiga skara kollegor på mordroteln måste Adamsberg göra sitt yttersta för att förhindra att fler faller offer för cirkeltecknaren.
Det är en suggestiv och bitvis rolig berättelse med massor av parisisk stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar