Ännu en av favoriterna bland författare är död. Cancern tog engelska Jenny Diski i våras och hon var årsbarn med mig. Det glesnar i leden.
Men hennes böcker finns ju kvar. Som "Den
motvilliga resenären" där hon berättar om hur hon, för att få uppleva mörkrets stillhet reser
till Lappland. Det perfekta stället för ensamhet och kontemplation kan
man tänka. Åtminstone när man sitter hemma.
Men när en engelsk författare är på besök vill inte Kirunas
turistbyrå att hon ska stänga in sig i en stuga en månad, som hon tänkt
sig, utan lägger upp ett späckat schema med vildmarksäventyr. Vistelsen blev inte som Diski tänkt sig men en av de
roligaste böckerna hon skrivit.
Diski hade en vass,
självironisk stil med akut känsla för detaljer och sina egna mer eller
mindre galna infall och egenskaper. På sitt kristallklara språk
rapporterar Diski från platser som inte finns i den yttre
geografin och som kräver lång tid att hitta. Konstigt är det hur kan det vara så spännande att läsa om när det
händer så lite.
Nu väntar jag bara på att den bok som kom att bli hennes sista ska översättas. "In gratitude" heter den och handlar om Diskis ungdom och om vänskapen på udda villkor med Doris Lessing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar