Taubes dolda sidor

   De flesta ser förmodligen Evert Taube som en glad och sorglös bohem.
  Men tvärtemot den gängse bilden vill antologin "Elva sidor av Taube" presentera ett mångfacetterat konstnärskap. Antologin tar sin utgångspunkt i en seminarieserie om Evert Taube som arrangerades på Jonsereds herrgård 2006–2012 och samlade flera av Sveriges ledande Taubekännare.
    Genom bidrag från litteratur-, musik- och konstvetare, liksom från kulturjournalister och andra som följt Taubes arbete på nära håll, tecknas ett vidgat och fördjupat porträtt. Läsaren får möta allkonstnären Evert Taube – från den tidiga scenens glade gamäng till den lärde nationalskald han var vid slutet av sitt liv.
   Bo Strömstedt skriver om sin mångåriga kontakt med Taube, han var ju frilansmedarbetare i Expressen, och här finns ett fylligt porträtt av Astri Taube, som mer eller mindre gav upp sin egen skulptörskarriär för att stötta Evert. Här finns avsnitt om Taubes texter och tonsättningar, om Taube på resa och i utländsk översättning och hans djupa kärlek till de medeltida trubadurernas texter.
   Efter att ha läst antologin måste jag säga att den lyckas förmedla en god bild av en fascinerande person och konstnär. Bilden djupnar och texterna likaså.