Bland mina uppackade pocketar hittar jag Jeanette Wintersons magiska havsberättelse "Fyrväktaren". Det är en tunn liten bok men ingen man glömmer i första taget.
I centrum står den föräldralösa flickan Silver, född ur slumpen. Hon är resultatet av ett kort möte mellan
hennes mor och en tillfälligt strandad sjöman. Efter moderns död
beslutar befolkningen i den lilla karga hamnstaden Salt i norra
Skottland att hon ska bo hos den blinde fyrvaktaren Pew.
Han berättar
historier om längtan och rotlöshet. Han berättar om Babel Dark, den
präst som på 1800-talet tog sin tillflykt till Salt för att kuva ljuset
inom sig. Det är berättelser om ljus och mörker, hopp och hopplöshet. Och nog kan man undra om fyrväktaren Pew finns på riktig. Men "det har alltid funnits en Pew på Cape Wrath" som han säger innan han ger sig av.
Romanen är fylld av den poetiska träffsäkerhet och
den underfundiga humor som gjort Winterson till en älskad berättarröst. Hennes vildsinta fantasi känner inga gränser, tack och lov.
Vilken tur att jag har den i bokhyllan! Den har stått där oläst ett bra tag men snart så...
SvaraRadera