Ekstedt och elden

 Niklas Ekstedt är en av Sveriges mest framgångsrika kockar. Han driver flera restauranger, varav en, Ekstedt, sedan flera år har en stjärna i Michelinguiden. Niklas Ekstedt är också en uppskattad tv-personlighet med en rad program bakom sig, både i Sverige och internationellt. Hans nya kokbok "Ekstedt över öppen eld" utkommer i åtta länder samtidigt.
   Idén, att gå tillbaka till matlagning som den var före elspisarnas tid, fick han under en skärgårdssemester 2011. Men det är inte lätt att vrida klockan tillbaka, det behövs både mod och uppfinnarglädje för att återskapa smaken av mat lagad på eld. Inte bara öppen eld utan också på vedeldade spisar.
   Torr ved som sprakar i en öppen eld. För oss handlar det numera mest om rekreation och mysig värme, kanske någon gång en grillad korv utomhus. Men i tusentals år var elden människans enda sätt att tillaga mat. Det är det som Niklas Ekstedt vill utforska. Han kallar det för recept för det analoga köket.
    Här får man reda på grunderna i Niklas matlagning:  hur du gör upp en eld, vilken ved som är bäst och varför gjutjärn gör maten god och nyttig. Men framför allt recept inspirerade av nordiska smaker och råvaror. Och du behöver inte ens göra upp en eld, en gjutjärnspanna på spisen räcker oftast bra.
   Ack ja, allt går i cirklar. I min barndom var mat lagad på vedspis ett måste. Det fanns inga alternativ i en skärgårdsstuga. Nu har det livet blivit trendigt.

Vandrar i Europa

 I sin nya historiska roman "Tiden är inte än", författarens fjärde, bygger Elin Boardy upp spänningen kring den ensamma okända vandrarens utsatthet. Språket är både vackert och konkret och Boardy låter vandringen gå till såväl det heliga som det jordiska, det rena och det skitiga. Genom ett medeltida Europa – Kraków, Prag, Dresden, Köln, Amsterdam – utvecklar sig en av alla möjliga berättelser om vår världsdel.
    Romanen börjar i Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. Detta är början på en vandring som blir mycket lång, för den inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett laglöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever och  överlever.  Hon möter pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna och de föräldralösa. Hon möts av såväl vänlighet som illvilja.
    I en tid som vår, då många människor tvingas på flykt, blir den här berättelsen märkligt aktuell. Boardy fortsätter att i varje ny bok byta både tid och geografi, men ändå ständig gräva i ett antal av mänsklighetens eviga teman som frihet, våld, identitet och familj.
  Om jag saknar något i romanen så är det en tydligare intrig, bara vandringen i sig är intressant men man skulle vilja ha lite mer handling.

Terror på Gotland

 Ett av fynden från bokrean är Erik Lewins thriller "Almedalen har fallit" som kom ut i fjol. Det är är en gastkramande thriller om en terrorattack mot Sverige, skriven av en före detta underrättelseofficer med unik insikt i ämnet.
    Det är också en påminnelse om hur symbolen för det öppna samhället på ett ögonblick kan förvandlas till skådeplatsen för vår värsta mardröm. För i skuggan av folkfesten, seminarierna, talen och minglandet i Almedalen tar sig en grupp tungt beväpnade män in genom ringmuren. Deras attack är lika välplanerad som brutal.
     På mindre än en timme har terroristerna tagit kontroll över Visby. Tusentals människor, inklusive statsministern, överbefälhavaren och flera av näringslivets makthavare, tas som gisslan. Samtidigt som polis och militär försöker reda ut vem som ska leda landets styrkor fortsätter terroristerna att sätta sin plan i verket. Och de ligger hela tiden minst ett steg före.
   Författaren kan fakta och har i mer än tjugofem år arbetat i underrättelse- och säkerhetsarbete. Numera är han, lämpligt nog, vd för ett säkerhetsföretag.

   Rekommendrad läsning för alla som tänker sig till den gotländska metropolen i sommar...

Samtid och dåtid

   Norra Sverige fortsätter producera intressanta författare. Som Malin Nord från Östersund. Hennes andra roman, "Barmark" har just kommit ut och den är en betraktelse över hur händelser i det förflutna fortsätter att eka i nutid, från mor till dotter.
   Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 från det ockuperade Norge och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. 
  "Barmark"  är en mörk, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig. Och hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg?
   Malin Nord är nog ett namn att lägga på minnet om man är intresserad av samtidens berättelser om dåtiden.

Trädets tid är nu

    Träden är de största och äldsta levande varelser som finns. Tusenåriga ekar lever mitt ibland oss, och på hemliga platser i fjällen växer granar som sannolikt har varit med när inlandsisen smälte.
Med sina långa liv länkar träden både till det förflutna och till framtiden Så har de också spelat stor roll i världens religioner genom tiderna. Även i de nordiska länderna, där man under våra äldsta kyrkor kan finna resterna av heliga lundar. 
  "Trädets tid" av Christel Kvant, en av mina favoritskribenter i gröna ämnen, väcker på en gång ny och urgammal insikt om trädens stora betydelse för vårt liv och för livet på jorden. Tydligast blir det på öarna: När skogarna fälls försvinner inte bara träden utan även allt det andra: buskar, blommor, svampar, fåglar, djur, vatten. Omvänt är det också trädplanteringar som väcker hopp i fattiga och utarmade delar i världen.
    Christel Kvant har tidigare skrivit en lång rad uppmärksammade trädgårdsböcker. Med den här vill hon ta ett steg till och fördjupa relationen till naturen och det växande. Boken var också nominerad till Augustpriset. En helt fascinerande bok.

Isländsk kärleksroman

    Det är inte så ofta man får läsa isländska romaner på svenska. Men Audur Ava Ólafsdóttirs roman "Den sista kvinnan" har nyss kommit på svenska.

   Det är en roman om hur kärlek tar slut, om hur alla beter sig lite konstigt och om hur hustrun Maria berättar om det hela med en torr humor.

   Det börjar på nyårsafton i Reykjavik. Flóki, som är maken, säger till Maria: Du är kvinnan i mitt liv. Sedan lämnar han henne, efter elva års äktenskap, och flyttar ihop med en man.

    Maria står som fallen från alla skyar, hon söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

   Författarens romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.Vill man analysera stilen kan man nog hitta franska berättarinfluenser här, i de osentimentala kommentarerna till exempel.

Om liv och död

   Peter Strang är cancerspecialist och professor i palliativ medicin vid Karolinska Institutet samt överläkare vid Stockholms palliativa cancersektion. Han är en uppskattad föreläsare och även författare till faktaboken " Så länge vi lever".
  Nu kommer hans första roman "I skuggan av sommaren" som är en ljus bok mot en mörk bakgrund.
   Under några avgörande sommarmånader ställs livet på sin spets. Många sanningar och relationer behöver omprövas. Men samtidigt börjar en ny livslängtan tränga undan den livströtthet som Jacob så länge levt under. Vänskapen med Mattias blir avgörande. Kanske också mötet med Malin.
    Utanför fönstret pågår det vanliga livet. Det som handlar om sommar, bad, båtar, glasstrutar och utomhusserveringar. Allt är som vanligt, men ändå inte. Inte för Jacob. Inte längre. Inte sedan mötet med läkaren som gav honom cancerbeskedet.
    Ibland känns berättelsen tillrättalagd, man vill protestera och påpeka att det finns mycket mer mörker för den sjuke än det som skildras. Och alla är nog inte så förlikade med tanken på döden.
Ändå är det en bok man läser till slutet och funderar länge på. Cancer är ju en sjukdom som drabbar så oerhört många i vår tid.

En legend in på livet

  ”Jag är sunt olycklig”.
   Det säger Birgitta Ulfsson i ett av sina många och långa samtal med Stig Hansén som blivit till boken "Birgitta Ulfsson - med och mot min vilja". I den här boken bok berättar hon öppenhjärtigt om uppväxten runt om i Finland, hur hon kom in på skådespelarbanan, hur det var att arbeta med Vivica Bandler, Tove Jansson och Lasse Pöysti och hur det är att tillbringa flera månader om året på ön i Finska viken, platsen som hon kallar sitt hjärtas femte kammare.
    Hon bekänner också sin stora kärlek till finska språket, berättar ömsint om sin far som var militäroch hävdar att hon är "soldatdotter". Samtalen handlar mycket om skillnaden mellan det svenska och finska kynnet, både i livet och teatern. Att inte pjoska och oja sig, att ta itu med saker och se till att de blir gjorda som hon tänkt, är en av skillnaderna.
   Väldigt mycket handlar om teater och hur man uttrycker sig. Ibland blir det en del omtagningar, till exempel när man kommer in på uppsättningen av "Fosterlandet". Men för teaterfreaks är det förstås mums.
   Vill man se denna legend på riktigt kan man göra det under Mariehamns littera
turdagar i helgen.

För grönfingrade

   När de var yngre och yrkesverksamma som trädgårdsjournalister kallade de sin förening för Gröna Pennan. Men åren har gått och ett nytt sällskap är bildat: Artemisiasällskapet. Efter namnet på den silvriga gråbladiga malörten
   Trädgården har spelat en avgörande roll i deras liv, och skribenterna i denna bok är djupt medvetna om hur den har berikat dem. Nu har tolv av skribenterna gått samman och skrivit en antologi, "Artemisiasällskapet. Berättelser ur trädgårdsliv" med Christel Kvant som redaktör.
    Denna antologi samlar deras berättelser om livet med trädgård. I texter fulla av obändig växtkraft beskriver de trädgården som konst, trädgården som tröst och trädgården som ett med tidens gång. Vi får läsa om dörren till humlornas hemliga rum, kärleken till träd och regnsommaren som fick timjansoffan att flyta iväg som en gegga neråt gatan. Allt från trädgårdsliv på Ven och Österlen till det mer kärva klimatet i Hälsingland.
   "En vacker vit blomma från ett frö som en ekorre grävde ner i den sibiriska permafrosten för 32 000 år sedan. Fröet var skadat, men det fanns tillräckligt mycket liv kvar för att det skulle växa och gro. Min handstil. Lappen måste ha ramlat ur någon mapp när jag städade. Har ingen aning om vad texten handlar om, men det kändes som ett meddelande om hopp i en förtvivlad tid" skriver en av mina favoriter, Karin Berglund.
   En vacker trädgårdsfilosofisk bok som nog är en önskebok för många grönfingrade.

Skogens hemligheter

Nu håller naturen än en gång på att vakna till liv. Knoppar sväller och spricker ut och snart kan man ana grönt i gräset. Nu är rätt tid att läsa Peter Wohllebens magiska bok "Trädens hemliga liv" för att se på träden med nya ögon när vi går ut i naturen.
   Skogvaktare Peter Wohlleben berättar fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kompletterar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter.
    Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som läser läser den här boken kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. På ett lättillgängligt sätt visar Peter Wohlleben vägen.  För i skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra.
    De tar hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant. Träden visar hur vi människor borde leva, nära varandra och i samförstånd. För bara ett träd gör ingen skog, men tillsammans är det någonting helt annat.

Janus' dubbelhet

   "Janusstenen" heter den andra boken i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway, som är Elly Griffiths originella hjältinna.
   Vid en utgrävning i Norfolk hittas ett skelett, till synes begravt under en vägg. Ruth Galloway kallas till platsen som arkeologisk expert. En av hennes första teorier är: ett offer till guden Janus. Under romartiden var det nämligen under just väggar och dörrar som man begravde offren till denne gud. På köpet lär man sig en del om romartiden i England.
     Inom kort kallas Ruth även till en byggarbetsplats, där man har hittat ett skelett från ett barn. Huset har tidigare varit barnhem men nu ska tomten exploateras. Kriminalkommissarie Harry Nelson, som mer än gärna arbetar tillsammans med Ruth Galloway, får hand om fallet. Finns det något samband?  Ruth börjar få egendomliga hot. Till råga på allt har Ruth blivit gravid, och Harry Nelson är den lycklige fadern. Nelson som har fru och barn där hemma.
    Hennes personskildringar är i toppklass liksom hennes känsla för miljöer och den stillsamma humorn.Ta bara skildringen av druiden Catbad, Ruths vän, som alltid känner på sig vad som ligger i luften. Till sommaren kommer en ny Griffith i den här serien och det ser jag fram emot.

Adjö Torgny

  Det känns som om det var en god vän som dött när jag fick höra att Torgny Lindgren (bilden) avlidit. Han har varit sjuk på sistone och var van vid att vara sjuk. I barndomen trodde han och familjen att han skulle dö av lungsoten, men det gjorde han inte. I stället har han skrivit inifrån sjukbäddar och fattigstugor, berättat om småfolket som får förlita sig på nåden när rättvisan sviker.
   Den första boken av Lindgren som jag recenserade i Ålandstidningen var kortromanen "Ormens väg på hälleberget". Det var vintern 1982, jag var nyanställd då, och romanen drabbade rakt i hjärtat. Kvinnors utsatthet, frågan om skuld, skam och rättvisa, det karga livet i en by i Västerbottens inland på 1800-talet. Men också om musik och ett förunderligt drag av ljus. Sen den dagen var jag fast och har läst allt av Lindgren.
   Ett senkommet tack till Norstedts förlag som genom åren, utan att knota och ifrågasätta, försett mig med Lindgrens böcker och många andras. Ni är helt enkelt underbara om man jämför med den attityd som finns på vissa andra förlag.
   Skulle det vara så att någon inte läst Lindgren än så börja med Ormens väg eller Dorés bibel. Eller Bat Seba eller Klingsor som kom 2014. Och förstås hans bok Minnen, som är så lindgrensk i sin ton. Själv går jag in i en omläsningsperiod nu när jag säger adjö Torgny och tack för alla fantastiska berättelser som lär oss förstå livet.

Matnyttig bok

   Det är inte klokt vad det ges ut matböcker, minst en i veckan eller kanske fler.
    Vinnare i The Gourmand World Cookbook Awards 2016 som Bästa skandinaviska kokbok är "Nya nordiska köket" av Margareta Schildt-Landgren.
   Man säger att nordisk matlagning är bäst i världen (fransmän håller inte med!) och matintresserade från hela världen reser hit speciellt för att besöka krogar som Restaurang Frantzén, Noma och Fäviken. 

   Nya nordiska köket är en hyllning till allt som gör vår mat så speciell - de naturliga råvarorna från skog och mark, odlade grödor och uppfödda djur från ett allt mer ekologiskt jordbruk, och fisken från våra rena och kalla hav och många insjöar. Råvarorna är närproducerade och kommer från vitt skilda områden, från fjällvärlden till odlingslandskapen.
    I den här boken träffar vi bland annat Claus Meyer, grundaren till Noma och en förgrundsperson inom den nya nordiska matlagningen, vi går på promenad i skogen med Roland Rittman, en hängiven expert på ätbara vilda örter och andra växter, och vi besöker ishotellet i Jukkasjärvi där ren och röding är stående inslag på vintermenyn. 

  Visst är det en vacker bok som berättar om den viktiga maten men den ger inte det där inspirationshugget som gör att man vill testa själv. Kanske för att allt är så väldigt perfekt.

Årets Anna Jansson

   Precis nyutkommen är Anna Janssons "Det du inte vet" med Maria Wern i huvudrollen. Nästa år kan de fira 20-årsjubileum tillsammans de två.
   Det är sensommar på Gotland och Maria och hennes man har just blivit stugägare. Maria är på fest hos sina nya grannar i Åminne när en explosionsartad brand utbryter i ett hus i närheten. Dådet sätts i samband med en serie inbrott i sommarstugeområdet. Men morgonen därpå försvinner Tomas Hartmans dotter Sofi spårlöst från stranden i Åminne. På uppdrag av Region Gotland utredde hon konsekvenserna av oljeborrning på ön. Försvinnandet sker dagen innan resultatet ska presenteras. Både miljöaktivister och riskkapitalister i oljebranschen väntar ivrigt på hennes svar.Samtidigt har Sofi en affär med en gift man, ingen vet vem.
  Motståndet mot oljeborrning drivs av Rasmus Flöjel, som var Sofis pojkvän under gymnasietiden.
Polischef Tomas Hartman för en förtvivlad kamp mot tiden för att finna sin dotter. Han vet hur ängslig och sårbar hon egentligen är och hur hårt hon får kämpa mot sina egna demoner. Det blir ett dubbelperspektiv när Hartman är både polis och brottsoffer.
   Anna Jansson bjuder på både aktualitet och spänning i den här boken. Gotländska miljöer är ju ofta utsatta för miljöhot. Och kvinnoporträtten i boken är knivskarpa, man tvekar in i det sista om det kan vara som man misstänker.

Bada i gamla myter

  "Nordisk mytologi från A till Ö" av Katarina Harrison Lindbergh  fyller ett tomrum i bokfloran. De flesta böcker som berör ämnet syftar till att ge läsaren långa skildringar av sagor och myter, eller till att fördjupa sig inom enstaka detaljer rörande religionen.Den här boken är en vetenskapligt uppdaterad, grundlig, lättläst genomgång i alfabetisk ordning av den nordiska mytologins och sagans persongalleri och begreppsvärld.
   I boken skildras allt från flodnamn i eddadikter till skrönor om guden Tor. Här ryms hjälten Beowulf vid sidan om sjörövaren Bemune. Här ges utrymme åt den danska kungadottern Signe och hennes tragiska kärlekshistoria med Hagbard och här samsas skaldemjödet med Odens spjut Gungner och bärsärkar med Iduns äpplen.
    Boken ger en fascinerande inblick i hur folk långt före oss tänkte och trodde, hur de berättade sagor och beskrev världen. Hjältarna begår handlingar som idag är långt ifrån hjältemodiga. Kvinnor agerar völvor, krigare och mördare. Män ingår eder, dödar och dör. Gudarna skapar och förgör. Man kan bli helt fascinerad av den värld som öppnar sig och författaren har sedan barnsben läst om de nordiska myterna.
   Boken berättar också om källorna, de arkeologiska utgrävningarna, runstenarna och annat som utgör grunden för den kunskap vi har i ämnet. Även i artiklarna ges hänvisningar till eddadikter eller sagor som nämner personerna eller föremålen ifråga. I slutet av boken är alla källor samlade så det är lätt för den som vill läsa vidare i ämnet.

En låååång berättelse

"Den sista tsardynastin Romanov" av den brittiske historikern Simon Sebag Montefiore är, med sina drygt 960 sidor verkligen någonting att sätta tänderna i - och för lång tid. Det är en ingående berättelsen om tjugo tsarer och tsaritsor drabbade av genialitet och galenskap, befläckade av samvetslöst dödande och sexuell dekadens. Den avslöjar en hemlig värld av gränslöst självhärskardöme, hänsynslöst imperiebygge och palatsintriger.
   Den är skriven med en bländande litterär säkerhet och hämtar material ur ny arkivforskning och därför tolererar man det stora omfånget. Boken om Romanovs, 1613 till 1918, blir en berättelse om seger och tragedi, kärlek och död, en allmän studie av makt och ett viktigt porträtt av det imperium som fortfarande präglar dagens Ryssland.
   Ätten Romanov styrde Ryssland som tsarer under 300 år. Det var en släkt som bestod av störda och lysande begåvade självhärskare som med hänsynslös personlig kraft lyfte ett område som ödelagts av inbördeskrig till ett mäktigt självständigt imperium som dominerade Europa.
   Peter den store - en mordisk, berusad tyrann, fysisk jätte, politisk reformator och härskargeni - och Katarina den stora, den passionerade tyska prinsessan som avsatte sin egen make och blev en enastående politisk ledare av en guldålder, var Rysslands två främsta regenter och är ett par av dem som skildras. Liksom Nikolaj II, den siste tsaren, som var en svag personlighet med beslutsångest i en tid som hade krävt intelligens och kraft.
   Intressant läsning är det men man tar inte med sig denna tegelsten i säng, det är då säkert.

Livets stora fråga

   Den har ingen anspråkslös titel, Merete Mazzarellas senaste bok; "Om livets mening".

Det är en fråga som är lika gammal som mänskligheten och alla tider och alla kulturer har svarat på olika vis. Så är det också med vår tid.

   Mazzarella berättar att det  var det en avlägsen släkting som frågade vad hon höll på med för skrivprojekt. "Jag tvekade, jag blev generad för jag hade precis börjat på något nytt, jag visste ännu knappt själv vad det var jag skrev om. Tja, det är väl det lilla ämnet livets mening jag råkat halka in på, svarade jag, lättsamt och som jag hoppades avvärjande. Min släkting uppfattade inte ironin. Hon pausade och när hon fortsatte såg hon smått bekymrad ut: Då måste det vara något religiöst? Egentligen inte, sa jag."

   Genom egna upplevelser och reflektioner, omvärldsanalys och filosofiska resonemang skriver Mazzarella fram en essäbok full av insikter och ställer nya frågor. Här resoneras om överflöd och flyktingströmmar, globalisering och murar, våldsamma dataspel och kärlek i realtid över kontinenter. 

Hon hänvisar flitigt till andra författare och tänkare, som hon alltid gör i sina resonerande böcker.

Hon gör det lärda och abstrakta fattbart och man inser att de stora tankarna berör var och en av oss. Ibland, men bara ibland, kan jag störas av en vidd förnumstighet i resonemangen.

Vasatidens gudfader

Hemming Gadh (1450-1520) var en värsting till präst. Nu får han sitt porträtt tecknat av historikern  David Lindén i en läcker liten volym. Titeln är "Hemming Gadh - Vasatidens gudfader".
  Gadh föddes i Hossmo socken utanför Kalmar och avrättades 1520 utanför Raseborgs slott i Nyland, på kunglig dansk order. Däremellan hann han med mångt och mycket. Sitt första offentliga framträdande gjorde han vid en herredag i Strängnäs, ett möte där det stadfästes att Sverige skulle få ett eget universitet i Uppsala.
   Senare stöter man på Hemming Gadh i Rom. där han tjänstgjorde som Sten Stures sändebud. Han blev domprost i Linköping, kammarherre hos den illa beryktade påven Alexander VI av ätten Borgia, ryktbar för sitt omoraliska leverne. Gadh lärde sig nog en del under den tiden.Senare tillfälligt bannlyst för ett obetalt lån. Åter tillbaka i Sverige valdes han till biskop av Linköping.
   Berättelsen om Hemming Gadh är en berättelse om Sveriges mest skandalomsusade präst, som också var biskop, krigare och diplomat. Han kände sig lika hemma i Vatikanens korridorer som i Smålands skogar. Han doktorerade i kyrkorätt i Rom, var en mycket effektiv propagandamakare, tillverkade eget krut och svor så det osade på italienska.
    Det är också en bok om när det senmedeltida Sverige omvandlas till ett land där renässansens tankar får inflytande, när grunden för nationalstaten lades och när plats görs för Vasaätten, om de krig som fördes och om den härskande elitens leverne.
   David Lindén har doktorerar i historia vid Kings College London och hans specialområde är modern politisk historia. Boken om Gadh är hans debutbok.

I en förändrad värld

Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier – och blir alldeles vilsen.
    Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare.
    Skrivkramp brukar man kalla det Kallifatides drabbas av och som han beskriver i "Ännu ett liv". Men det är inte bara det plågsamma med att orden inte kommer som de brukar, det handlar om en existentiell kris. En värld som klyvs och förändras. Världen är plötsligt en främmande plats och världen påverkar den enskilde. Plötsligt måste man ta ställning till frågor som är komplicerade, frågor om vem man var och vem man är.
     Han reser tillbaka till Grekland tillsammans med sin fru, bor i moderns gamla lägenhet. Men Grekland har förändrats i grunden, tiggare överallt, främlingar som är rädda och vilsna Går det att vara en människa bland människor när allt ändras i rasande takt.
   Och författaren är inte heller längre densamme som han var när han tog tåget norrut. Då var han en ung man och det är han inte längre.
   "Ännu ett liv" är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk bok om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet. Språket är, som alltid, njutbart, flexibelt och målande. Kallifatides är en av de språkligt sett mest mästerliga svenska författarna, fast han själv tvivlar på sitt handlag med språket.

Domedag i Österbotten

   Med sin nya roman, "Så här upphör världen" visar Philip Teir att han är en vass relationsskildrare för även i den här romanen, hans andra, står en familj i centrum. Men den här familjen vidgar sig och blir alltmer komplicerad.
   Det är Erik och Julia som bor i Helsingfors men ska tillbringa en lång sommar i Österbotten tillsammans med sina två barn i Julias gamla sommarparadis vid Mjölkviken. De ser ut som en vacker kärnfamilj mitt i livet, men tiden tillsammans blottlägger sprickorna och visar på bristen på uppriktighet. På midsommar dyker andra personer upp och komplicerar tillvaron. Särskilt påverkas de av Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiska man Chris.
     Chris leder Rörelsen, en grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om att klimatförändringarna går att hejda och som i stället ägnar sig åt att sörja den värld som gått förlorad. I utkanten av berättelsen finns en kvinna i ett hus vid stranden som lever ensam och bär på en stor sorg. Snart dyker också Eriks bohemiske bror upp och Julias föräldrar.
   Kring dessa människor och deras liv en sommar, spinner Teir en berättelse om livsval och lögner, om barndom och vuxenhet. Och vågar sig på att ställa frågan hur vi lever om vi vet att världen, som vi känner den, snart kommer att upphöra.

Westös genombrottsroman

 Kjell Westös episka romandebut "Drakarna över Helsingfors" kommer nu i nyutgåva. Och det är bra, pocketutgåvan har länge varit slutsåld.

För drygt tjugo år sedan tog den läsarna med storm och Drakarna över Helsingfors blev Kjell Westös definitiva genombrott och är i dag en modern klassiker.
     Det är en stor roman om tiden efter andra världskriget och fram till idag, speglad genom en familjs brokiga liv. Historien börjar när den unge pojken Henrik Bexar kommer tillbaka till Österbotten efter att ha varit krigsbarn i Sverige.
     Men berättelsen kretsar främst kring Henriks och hans fru Benitas tre barn: Dani, Marina och Riku.Det är Riku, den yngste, som är bokens huvudperson. Född i 60-talets början är han för ung för att dras in i den hippietillvaro som storebrodern Dani behärskar.
     Och när 80-talets kasinoekonomi snurrar i allt våldsammare takt tillhör en del av hans barndomskamrater de mest framgångsrika spelarna. När kraschen kommer är det många som dras med i fallet. Westös roman, som också filmatiserats, är en vemodig sorgesång över ett nära förflutet, över barndomens och våra familjehistoriers makt över våra liv.Har ni inte läst den redan så gör det. Den är intressant när man vet hur Westö fört sin Helsingforsepik vidare. Det är romaner som har någonting att säga om en del av republikens historia.

Lenins resa i april 1917

    Lenins resa genom det krigshärjade Europa några aprildagar för 100 år sen är utgångspunkten för brittiska historikern Catherine Merridales nyutkomna "Lenins resa - vägen till revolutionen 1917."
Författaren har sedan 80-talet studerat rysk och sovjetisk historia ofta på plats i Ryssland och hon kan alla detaljer också om personer som glömts av historien för länge sen.
    Lenin befann sig i landsflykt i det neutrala Schweiz när han fick veta att den ryske tsaren blivit avsatt. Han bestämde sig genast för att återvända till sitt hemland. Detta blev startskottet för en händelsekedja som skulle komma att avgöra den ryska samhällsutvecklingen för lång tid framåt. Med sig på resan
   Genom att själv återskapa och personligen göra om Lenins resa, dag för dag, har Merridale lyckats skapa en oförglömlig och ingående skildring av de historiska passagerarna på tåget och de många händelser som ledde fram till kommunisternas maktövertagande för ett sekel sedan.
hade han sin "fanclub" på ett drygt 30-tal personer. En resa som tog honom från Zürich till Petrograd (Sankt Petersburg) via Trelleborg, Stockholm, Boden och Haparanda.Det gick nämligen, på grund av kriget, bara att nå Ryssland via gränsövergången vid Torneå älv. En pikat detalj är att tyskarna finansierade resan och såg till att vagnen som Lenin färdades kunde passera fiendeland. Man ville nämligen att "pestbacillen Lenin" skulle komma hem och göra skada så att Ryssland drog sig ur kriget. Men där räknade man fel.
   Sista kapitlet handlar om hur det gick sen, för Lenins trogna beundrare - och det var illa. Och så bjuds det på en rätt läbbig beskrivning av hur Lenin bevaras i sitt mausoleum på grund av ständig ombalsamering. Han har till och med fått ny kostym...

Ett rättegångsdrama

De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof.
    Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta. Det är bakgrunden till Malin Persson Giolitos thriller "Störst av allt". Som utsågs till fjolårets svenska deckare enligt Svenska deckarakademin. En helt riktig bedömning.
   Det är en stenhård rättegångsthriller - författaren har också varit advokat - och ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning.
   Kan inte låta bli att säga att författaren tycks ha ärvt sitt patos från pappa, icke okände Leif GW, men deras stilar skiljer sig åt rejält. Det är osannolikt väl berättat, med raseri som pulserar under ytan i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst. Rena njutningen att läsa och långt ifrån de upprepningar och longörer som är så vanliga i deckare.
   Blir spännande att se vad nästa bok har för tema. Det här är hennes fjärde bok.

Jubileum med skruv

   Att republiken Finland i år firar sitt 100-årsjubileum är ingen hemlighet och det uppmärksammas på många vis. Komikern Alfred Backa gör det med att ge ut "Finland hundranånting", en bok som inte är en traditionell jubileumsbok.

   Vad är högerextremt i båda ändarna med Kekkonen i mitten, frågas här. Om du svarar "Republiken Finlands historia" så har du en rätt så mörk humor och världssyn och då är det här nog boken för dig! På hundra uppslag avhandlas Finlands första hundra år med en blandning av ironi och respektlöshet. Fast fakta och årtal stämmer, det är när man tolkar det hela som det blir roligt.

   Som när man i samband med den sovjetiska nattfrosten 1958, när det blev tydligt vem som bestämde var skåpet skulle stå i finländsk politik, flikar in en notis om att Pirkko Mannola valts till Miss Finland. Och att Sovjet inte har någonting emot de valet -även om man skulle ha föredragit Kekkonen!

   Vi går från nationens första stapplande år till Lapporörelsen, tar en avstickare in i tre krig, får besök av Hitler, vänder ryggen åt Hitler för att bli Sovjets bästa vän, radikaliserar studentrörelsen, skaffar ny president, går med i EU och avslutar med nationens färskaste stapplande år. Vi får till och med en inblick i framtiden och allt vad den har att bjuda på.

     Och det är inte bara Finlands händelser det skojas om, när du har läst den här boken har du lärt dig hela världens historia. I alla fall de viktigaste bitarna.Det är en bok som passar alla. Gamla människor som har glömt hur det var när det begav sig och unga människor som inte var födda när det begav sig. Den passar dem som vill lära sig hur vi blev det land vi är i dag och dem som bara vill skratta åt eländet.

Kommer igen, och igen

Det går inte att komma undan Daphne du Mauriers (1907 - 1989) klassiska skräckroman "Rebecca". Den här vintern har Modernista gett ut den igen, med stramt svartvitt omslag med den skräckinjagande Mrs Danvers på omslaget. Helt följdriktigt för hon är den som för intrigen framåt och skapar olust när hon än dyker upp i handlingen.
   Boken har kallats Århundradets bästa roman och den kom på 14:e plats i "The Big Read", BBC:s läsaromröstning om de bästa engelska romanerna genom tiderna. Den gavs ut 1938 och filmatiserades av Alfred Hitchcock 1940.
 Rebecca har allt en gotisk romance ska ha, det vet alla som läst den. Här har vi en hemsökt herrgård, hypnotiska landskap, våldsam passion, sex och mord. Berättaren är en ung, fattig kvinna - man får aldrig veta hennes namn - som gifter sig med den gåtfulle och stilige Max de Winther och flyttar in på godset Manderley i Cornwall. Där försvarar på ett sjukligt vis hushållerskan Mrs Danvers minnet av de Winthers första hustru, Rebecca, som dött i en tragisk olycka ett år tidigare. Det är en modern skräckberättelse och en studie över besatthet. Här i klassisk översättning av Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg, och med ett nyskrivet förord av litteratur- och skräckvetaren Mattias Fyhr.

Klassiker anfaller!

  Jag är fortfarande inte klar med mitt bokomflyttande och det händer saker.  Häromdagen föll Ernest Hemingways roman "Farväl till vapnen" ner på mig. Eftersom jag tog det som ett omen så satte jag mig för att läsa om den. Det är evigheter sen jag läste den senast.
    Boken, som kom ut 1929,  utspelas under första världskriget och blev en av Hemingways stora romansuccéer. Den helt unge amerikanen Frederic Henry - med uppenbara drag av Hemingway själv - tar värvning som frivillig. Han får rangen löjtnant och placeras som ambulansförare vid fronten i norra Italien. Det är där italienarna kämpar för att hålla stången mot de anfallande betydligt bättre rustade österrikarna och tyskarna - och de lyckas inget vidare.
  Jag ser på nätet att den finns i svensk  nyöversättning från 2014 och med efterord av Christian Ekvall. Se bilden!

   Jag läste mitt gamla Pengunin Book-exemplar 0ch det är ingen tjock roman, drygt 250 sidor. Att författaren vet vad han skriver om är klart, han var själv frivillig ambulansförare i slutet av kriget och blev allvaligt sårad. Och stilen är, fortfarande, mycket njutbar.

Inte bättre förr men..

   Osunda ideal och prestationskrav orsakar stress för många unga idag. Men var det bättre förr? Det kan man fundera på när man läser antologin "Saker jag hade velat veta när jag var 15" med Diana Olofsson och Johanna Wester som redaktörer.
  Idén till boken väcktes under en middag där man började lista saker man hade velat veta som 15-åring. Och det är mycket det.
  De inser att det finns alternativ till den ensidiga kvinnobild som ofta ges från marknaden och media. Alla frågespalter som talade om hur tjejer ska vara, se ut och klä sig. Så populära på 50- och 60-talet. Den här antologin vill skapa en motvikt genom texter från en blandning av kvinnor - flera av Sveriges främsta kulturpersonligheter och skribenter. Ämnena är självbild, skapande, prestation, glädje, mat, kroppen, att få ta plats, att vara sig själv, sex, könsroller, alkohol, objektifiering, skolan, drömmar.  
   Bäst tycker jag om Bodil Malmstens text som handlar om hennes misslyckade självmord. En stark text som borde nå många unga. "Hade jag lyckats hade jag förlorat allt, jag hade lämnat mina människor att leva med min död" skriver hon.
  Medverkar gör: Bodil Malmsten, Lo Kauppi, Annika Norlin, Sabina Ddumba, Pernilla Andersson, Alexandra Pascalidou, Mia Skäringer, Underbara Clara, Seinabo Sey, Alice Teodorescu, Ebba Witt-Brattström, Mikaela Laurén, Suad Ali, Anna Hedenmo, Lina Axelsson Kihlblom, Seher Yilmaz & Lena Andersson.
    Sjutton röster som vill ge kraft och mod.

Tillbaka till barndomen

 ."Det är lite som med träd och böcker. Det måste få ta sin tid. Att bli till. Själv har jag jobbat med de här memoarerna sen jag kom ut 1952, eller några veckor innan, i mamma då, men då visste vi inte vem jag skulle bli. Jag kunde inte ens stava till välartad. Det är värst de första femtisex åren, sen går det som på räls." 

  Det kan man ta som Anders Larssons programförklaring när han bestämt sig för att teckna ner sina barndomsminnen i "Ett barns memoarer". Författare är född och uppvuxen i Småland, men sedan förirrade han sig till Finland där han bott de senaste 30 åren och gjort sig känd som skådespelare, regissör och författare.

     Det här är hans sjätte bok och i den kliver han in i sin barndoms kropp och försöker beskriva världen som den såg ut då. Det kan låta så här: I skogen är allt så mycket lättare, där är man aldrig rädd och där kan man leva som man vill. På vintern måste man bo med sin familj och då blir allt knepigare.Folk är nämligen så olika. En del är som Barbro, hon bestämmer själv och hon är ganska frän, i klassen sitter hon längst bak med pojkarna. I vissa familjer dricker man för mycket, hos andra bär man omkring möbler och saknar värdighet. När syjuntan samlas blir det direkt farligt, juntans damer kontrollerar städning, bröd, servetter och mangling. Minsta dammkorn ger minus. Stjärnöga finns också, hon är flickan i klassen som sitter i bänken bredvid Lars-Erik

Inleder Truut-serien

 Med " Där inga ögon ser" inleder Dag Öhrlund en ny serie, om kommissarie Ewert Oswald Truut och hans medarbetare. Boken har nu kommit i pocket.
   När den buttre kommissarien Ewert Truut får komma tillbaka till Stockholm efter några års kommendering till en liten skånsk ort, är det på ett villkor - att han tar sig an cold cases och löser dem.Till sin förfäran upptäcker Truut att han inte får arbeta ensam. Hans nya medarbetare, den snygga Carolina Herrera och datageniet Måns Schmidt. Båda får jobba hårt för att övertyga Truut om att han behöver dem.
   Uppdraget börjar i Mariefred och Truut märker snart att trion inte är välkommen. Vem eller vilka känner till sanningen om pojken Mattias död för tio år sedan - pojkens mamma, gymnastikläraren, den före detta polischefen eller gangstern som blivit advokat?
  Men Truut måste återupprätta sin heder genom att lösa fallet. Samtidigt kämpar han mot inre demoner och konfronteras gång på gång med sina fördomar, vilket leder till mer än en överraskning.
    Själv har jag läst Truut-böckerna i fel ordning, började med tvåan, men det går också utmärkt.