För grönfingrade

   När de var yngre och yrkesverksamma som trädgårdsjournalister kallade de sin förening för Gröna Pennan. Men åren har gått och ett nytt sällskap är bildat: Artemisiasällskapet. Efter namnet på den silvriga gråbladiga malörten
   Trädgården har spelat en avgörande roll i deras liv, och skribenterna i denna bok är djupt medvetna om hur den har berikat dem. Nu har tolv av skribenterna gått samman och skrivit en antologi, "Artemisiasällskapet. Berättelser ur trädgårdsliv" med Christel Kvant som redaktör.
    Denna antologi samlar deras berättelser om livet med trädgård. I texter fulla av obändig växtkraft beskriver de trädgården som konst, trädgården som tröst och trädgården som ett med tidens gång. Vi får läsa om dörren till humlornas hemliga rum, kärleken till träd och regnsommaren som fick timjansoffan att flyta iväg som en gegga neråt gatan. Allt från trädgårdsliv på Ven och Österlen till det mer kärva klimatet i Hälsingland.
   "En vacker vit blomma från ett frö som en ekorre grävde ner i den sibiriska permafrosten för 32 000 år sedan. Fröet var skadat, men det fanns tillräckligt mycket liv kvar för att det skulle växa och gro. Min handstil. Lappen måste ha ramlat ur någon mapp när jag städade. Har ingen aning om vad texten handlar om, men det kändes som ett meddelande om hopp i en förtvivlad tid" skriver en av mina favoriter, Karin Berglund.
   En vacker trädgårdsfilosofisk bok som nog är en önskebok för många grönfingrade.