Hänsynslöst uppriktig

Trettio år gammal återvänder Amy Liptrot till sitt barndomshem, fårfarmen på Orkney, efter att ha supit bort jobb, bostad och pojkvän i London. Det är mer än ett decennium sedan hon lämnade ön för livet i storstaden, men väl där drogs hon allt längre ner i destruktivt beteende och en alkoholism som sånär kostade henne livet.
   Om detta skriver hon i "Utvägen - dagarna på Orkney" med brutal uppriktighet. Skrivandet gör att hon får syn på sitt liv och på ölandskapet som hon skildrar med stor precision och mycket känsla.
Det skoningslösa landskapet med sitt myllrande fågelliv och det enkla, hårda livet på ön hjälper henne att hitta sig själv igen och få tillbaka framtidstron.  
   "Utvägen" är en osentimental och inspirerande bok om naturens helande kraft, om att försöka återfå fotfästet efter att ha varit nära att förlora allt. Samtidigt blir återkomsten ett sätt att få syn på familjen och hon kan börja förstå vad som slitit isär den och henne.

Intressant debut

År 1632 får Sverige sin första kvinnliga kung i modern tid. I Kristina Sjögrens "Kvinnokungen " skildras hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld. Den återskapar stormaktstidens Sverige och maktspelet vid hovet. och man får fälja Christinas resa mot makten och ända tills hon abdikerar.
För vid tjugoåtta års ålder abdikerar Christina och flyr Sverige under stort hemlighetsmakeri. Myterna om henne växer i århundraden. Men hur ser hon på sig själv? Här får vi veta vad hon drömde om och varför hon vägrade gifta sig. Sjögren antyder några svar.
   Det är en livlig tidsskildring av 1600-talet när  Sverige  utkämpar oändliga krig nere på kontinenten. På gatorna i Stockholm härjar bränder och sjukdomar, tiggare stapplar fram bland grisar, avföring och lik. Samtidigt växer en flicka upp i överflöd på slottet Tre Kronor.
    Men Christina vägrar vara en marionettdocka. Hon bidar sin tid: hon utbildar sig, lär sig jaga och rida. När hon blir myndig utmanar hon rikskanslern Axel Oxenstierna om makten. Men det blir snabbt uppenbart att Christina för en rasande kamp inom sig själv: rätten att fritt välja sitt liv.
   Kristina Sjögren debuterar här som vuxenförfattare, tidigare har hon skrivit ungdomsromaner. Intressant att en ung författare väljer den historiska romanen som berättarform.

Tillbaka på Åland

    Det är alltid lika roligt när åländska författaren Liselott Willén kommer med en ny bok. Nu har hon gett ut en psykologisk spänningsroman - "Det finns inga monster" - som har barndom och förträngda minnen som tema.
  Abiturienten Alice får ett oförklarligt sammanbrott just när studentskrivningarna börjar i Ålands lyceum. Hon slår till en killkompis för att han inte lyder vad hon säger. Mamma Sonja tar Alice med till deras hus vid Norrhavet där de inte varit på tio år. Inte sedan Alice pappa Ivan försvann och man bara hittade en tom eka utan honom. Den dagen var Alice ensam med sin pappa men hon kommer inte ihåg vad som hände.
     Miljöombytet ska hjälpa Alice att återhämta sig, är det tänkt men i stället förvärras hennes psykiska tillstånd. Något mörkt växer inom henne och snart börjar hon få minnesbilder från barndomen och dagen då hennes pappa försvann. Alice minns en hammare. Hon minns att pappa var nerblodad.
    Och så börjar hon se personer som ingen annan ser. Vad är det som händer kring henne egentligen?
    Willén är ruskigt brta på att skildra unga tjejer i kris och berättelsen om Alice är absolut trovärdig. Välskriven på ett spänstigt språk är den rena nöjet att läsa fast innehållet är allvarligt.

Skrämmer unga

   För unga läsare i slukaråldern finns nu den tredje och sista delen i Ingelin Angerborns serie som tidigare har haft titlar som "Rum 213" och "Sal 205". Den nya boken heter "Fyr 137". Spänning, skräck och äventyr i en stark blandning gör att bokserien fått många läsare. Den första boken har också blivit filmad.
   Det börjar med ett besök vid fyren, innan vi gick kastade jag en sista blick på fyren. Dörren var stängd och avsatsen tom och jag hade just börjat dra en lättad suck, när andan liksom fastnade i halsen.I det ögonblicket hade jag kunnat svära på att jag såg något skymta förbi i det översta fönstret. Ett blekt litet ansikte som liksom spanade ut genom rutan med stora, mörka ögon.
     Vem äger dagboken som Elvira, Meja och Bea hittar borta vid Svartudden? Vem är det som har ristat in sitt namn i fyrens grund? Och vem är det egentligen Elvira ser i fyrens fönster?
    Är det bara inbillning, eller finns det någon sanning i spökhistorierna som berättas om fyren?
    En önskebok för sommarlovet om man gillar bli lagom skrämd.

Brott på öar i solen

"Det förlovade landet" är den andra boken i Mari Jungstedts nya öserie där handlingen tilldrar sig på Kanarieöarna, inte på Gotland som var Jungstedts tidigare scen för brott.
    Det börjar lite småsjabbigt.Efter ett fylleslag vaknar Bengt Andersson upp i semesterparadiset på Gran Canaria. I deras bungalow ligger hans hustru Linda brutalt ihjälslagen. Själv minns han ingenting från gårdagskvällen - är det han som är den skyldige?
   Polisen griper honom och lösningen på mordet verkar till en början enkel. Men samtidigt inträffar en serie attentat mot olika turistanläggningar. Journalisten Sara Moberg och den norske före detta polisen Kristian Wede hittar kopplingar som går ända tillbaka till femtiotalet då de första svenska charterresenärerna landsteg på Gran Canaria. När en svensk turistguide mördas i en kyrka tar fallet en ny dramatisk vändning.
    Samtidigt som utredningen pågår brottas Sara med funderingar inför sin stundande 50-årsdag. Vad hände med drömmarna och ska man nöja sig med det man har? Jungstedt beskriver också den leda som drabbar många som "flyttat till solen" och inte har vettig sysselsättning. Efter ett tag tröttnar man på solen och då är den billiga spriten en svår frestelse.

För språknördar

 Det är ett par år sedan Sara Lövestams "Grejen med verb" slog ned och gjorde succé både bland dem som älskar grammatik - och dem som inte visste att de gjorde det. I uppföljaren "Grejen med substantiv" finns allt en människa kan fundera över när det gäller substantiv (och pronomen).
   Använd den istället för en skolbok för att lära om numerus och bestämdhet, ta fram den på bussen för att liva upp medresenärerna eller kryp upp i en fåtölj med en pralin och bara okynnesläs om grejen med substantiv! 
   Vad är då likheten mellan ett substantiv och en baguette? Hur säger man egentligen biceps i plural och varför kan inte vuxna människor ha ett sansat samtal om pronomen? Och apropå särskrivning har Lövestam ett gott råd: Vi kan fortsätta kämpa mot dem, men likt kackerlackorna kommer de att finnas kvar långt efter oss.
   Lövestam är författare, radioröst, krönikör och lärare i svenska för invandrare. Hon skriver romaner för unga och vuxna och böcker för språknördar. Apropå substantiv kom jag att tänka på Hasse Alfredsons huvudlösa limerickar där han använder substantiv på ett halsbrytande sätt. Så här till exempel:
En underlig kuf ifrån Asker
han nyttja en plätta som basker
och på fötterna bar
ett omaka par
halvsulade gamla damasker.

Om kvinnors vänskap

Tog fram Tove Janssons lilla novellsamling "Rent spel" från 1989 för jag hade glömt tonen i novellerna. Och som vanligt, Toves texter är av sådant stoff som klassiker görs av.
   Man kunde egentligen kallas en vänskapsroman, en rad ganska glada berättelser som två kvinnor som delar ett liv av arbete, fröjd och förskräckelse. Mari är författaren som filar i all oändlighet på sina texter medan Jonna är en fixare, otålig till naturen. Utom när det gäller att se på klassiska videofilmer. Då kan hon inte få nog.
   De är mycket olika varann men kanske just därför kan de klara spelet, med tålamod och, naturligtvis, en hel del kärlek.
   Jag läser novellerna som en fikrtionalisering av Toves och Tuuli Pietiläs långa och slitstarka kärlekshistoria. I synnerhet berättelserna om livet i havsbandet sommartid påminner om de bilder och reportage om de två som man läst. Och så är det ju, liv och dikt flyter ihop, ofta på ett sömlöst sätt så man inte kan säga vad som är vad.
   I juni, som är alldeles snart, ges den här pärlan ut på nytt i
Modernistas stora satsning på att återutge Tove,

Skräck som hantverk

Stephen Kings bok "Att skriva - en hantverkares memoarer" har sedan den utkom 2000 blivit en modern klassiker, lika älskad av läsare som av författare. En nyöversättning av boken har Bonniers beställt av författaren Ola Larsmo, som även bidrar med ett nyskrivet efterord. 
   "Att skriva" är både en självbiografi och handbok i skrivandets hantverk. King berättar om barndomen på 50- och 60-talet, om skolåren och om det tidiga intresset för skrivandet. Han ger också praktiska och underhållande tips till aspirerande författare med en mängd exempel från sina egna och andras texter.
   En intressant fråga som författaren ställer är: Varför skulle inte en författare kunna vara förryckt och samtidigt veta vad han gör?
    Ja det är också en fråga från författaren som fyller 70 detta år.
    Mitt eget förhållande till King är komplicerat. Jag tycker han är bra och har väldigt skruvade idéer. Men hab är för bra på att skrämmas. "The Shining" var rysansvärt bra men "Djurkyrkogården" skrämde upp mig rejält. Det är nånting med stämningen jag inte pallar för. Men det är kul att läsa om skräckmästarens skrivande. Det klarar jag.

Brott i Jämtland

" Isvittring" är Solveig Vidarsdotters debutroman och den första i serien om poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo. Uppföljaren "Nässelvrede"är nyutkommen. Och kriminaliteten i deckare breder ut sig, nu är det Fämtland som mutas in.Författaren själv föddes i Jämtland 1971 och när hon inte skriver spänningsromaner jobbar hon som sångpedagog.

   Här är det skoterparadiset Gäddede i norra Jämtlands fjällvärld som drabbas av en ofattbar tragedi när vaktmästaren på ett elevhem hittar en tioårig pojke hängd från en takbjälke.Det som först bedöms vara självmord visar sig snart vara resultatet av en hänsynslös gärningsmans vrede. Händelsen skakar om invånarna i den lilla byn, och inte minst den fältstab som länskriminalen upprättar för att utreda mordet.
    Poliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo kastas in i en utredning där deras lokalkännedom inte alltid uppskattas till fullo av kollegorna från Östersund. Misstankarna riktas åt flera håll och stämningen hårdnar, i synnerhet på elevhemmet. När sedan en person till spårlöst försvinner och byborna tillsammans med polisen ger sig ut för att leta blir det tydligt för Ingrid att fler människor svävar i fara.

Bruun gisslar girighet

   Som journalist var Staffan Bruun med och synade de finlandssvenska stiftelserna i sömmarna. Och dety han såg där var inte vackert. Numer är Bruun "friherre" och skriver som han vill. Nyast är hans satiriska roman "Bergsrådet som inte ville betala skatt".
   Finansmannen Johan Krämarhjelm (!) står i centrum och har fått nog av hemstaden Falskköping. Lokaltidningen Allehanda har åter en gång publicerat uppgifter om hans privatekonomi och nu är måttet rågat. Krämarhjelm ställer ultimatum på den från förr hårt prövade tidningskoncernen.
    En boll kommer i rullning och Krämarhjelm hotar göra sig av med både gods och egendom  – en stor del tidigare slugt överfört till hans nygrundade stiftelse, som naturligtvis är befriad från skatteplikt.
    Mycket känns bekant, inte minst Krämarhjelm som har drag av vissa finlandssvenska magnater och fondherrar. Här tecknas också elaka porträtt av människor som lismar för Krämarhjelm så snart det går upp för dem att det kan finnas pengar att hämta. Allt från politiker till fotbollsklubben och kultursektorn söker sig till köttgrytorna. Och Bergsrådets goda humör är aldrig så gott som när han lyckas klämma åt godtrogna kulturarbetare och Falskköpings småpåvar. Men slutet blir inte riktigt som han tänkt sig, det blir helt annorlunda.
   En sak som kommer att förbrylla läsare i Sverige är användandet av ordet "patent", som förekommer frekvent i dialogerna med betydelsen fiffig och smart.

En helt annan kung

I biografin " Furste av Norden" låter den unge (född 1985) historikern Erik Petersson oss möta Kristian II - kallad Tyrann - i ett helt nytt ljus, bortom Stockholms blodbad 1520 som han är illa beryktad för i Sverige.
   Men Kristian har också en nordisk betydelse. Kristian står i en nordisk union som skakas om, vid randen till den nya tiden, och han är ung. 21 år gammal blir han ivägskickad av sin nyckfulle far för att lugna unionens västra delar, till Oslo och Bergen.
    Han slits mellan de nordiska ärkebiskoparna, adeln i Skåne, på öarna och på Jylland, teokratin i Trondheim, östra Östersjöns fria bönder och, förstås, de mäktiga jordägarna i Mälardalen. Det är en internationell värld, där hela Europa spelar roll och blandar sig i.
     Kristian var huvudfigur i den strid om Norden som kom att forma oss ända till i dag, fem hundra år senare. Men de som vann ville inte att vi ska få veta vad som gick förlorat. De hade alla skäl att dölja vad som hände. Utan att förstå de här omvälvande åren kan man luras att tro att historien är enklare och mer rätlinjig än vad den är. Men inget var givet och utstakat när ridån går upp för Erik Peterssons mest omfattande bok hitintills.
    Han har tidigare skrivit om Vasasonen Karl IX och om drottning Kristina.

Ett hus i Cornwall

   Ännu en brittisk feel-good roman har jag läst medan näsan droppar och ögonen rinner. "Flytten till Cornwall" av Liz Fenwick är ungefär vad jag orkar ta in medan febern stiger.
  Romanen börjar med att den 38-åriga konstnären Maddie Hollis blir änka samtidigt som hon ärver ett hus i Cornwall efter en kvinna hon inte känner. I alla fall tror Maddie inte det. Hon beslutar sig för att ta vara på arvet och bryter upp från London i förhoppning om att flytten ska ge henne och hennes tonåriga styvdotter Hannah en ny start i livet.
   Trevenen, som huset heter, är en vacker men förfallen byggnad med urgamla anor som är i stort behov av renovering. Problemet är bara att Maddie inte har några pengar, eftersom hon inte kunnat måla under lång tid då hon vårdat sin man i hemmet. Medan Hannah bara gör livet surt för dem båda och drömmer om att få flytta tillbaka till London så fort som möjligt, börjar Maddie intressera sig för Trevenen. Hon hittar foton och ett gammalt släktträd och hon upptäcker generationer av tidigare husägare, kvinnor som hon känner sig besläktad med. Husets tidigare ägarinna, Daphne Peventon, visar sig ha stark anknytning till Maddies liv.
   Fenwick har tidigare skrivit romaner med Cornwall som bakgrund men det här är den första som översatts till svenska.

Barn och mjuka mopsar

   Lucy Dillon hör till raden av goda brittiska berättare som ger nya infallsvinklar på vardagslivet. Hennes senaste roman "Allt jag önskade" (All I ever wanted) har kommit på svenska och det är en roman som i hög grad sätter barnen i centrum och vad som händer med dem när familjer splittras.
   Och Caitlins liv är en enda röra. Hon är gift med en man som alla gillar, men äktenskapet knakar i fogarna och hennes självkänsla är i botten. Den enda lösningen verkar vara att separera. Men när pappa flyttar hemifrån slutar deras fyraåriga dotter Nancy att prata. Hon, den lilla solstrålen  som brukade prata oavbrutet är helt förändrad.
    Nancys faster, Eva, har nyligen blivit änka. Nu tvingas hon gå vidare utan sin man, en uppskattade skådespelare, och utan att ha förverkligat drömmarna som hon givit upp för hans skull. Hon känner sig ensam, men hennes två livliga mopsar är en tröst i sorgen. För s
om alltid hos Dillon finns älskvärda hundar med i berättelsen.
   När Eva går med på att låta Nancy och hennes bror komma och bo hemma hos henne ett par gånger i månaden förändras tillvaron för alla inblandade. Både Caitlin och Eva ser plötsligt sina äktenskap i  nytt ljus och upptäcker vad de själva egentligen innerst inne vill.

Folk som stickar

Stickning är en sysselsättning som många älskar och därför är det roligt med en fotobok på temat folk som stickar. "People Knitting - A Century of Photographs" har sammanställts av Barbara Levine och getts ut i New York.
   Det är en fotobok där man bara "läser bilderna" av folk med sticksöm från 1860 till 1960. Det är svartvita foton som gäller och boken visar att även män kqan sticka och har gjort det genom tiderna.
   Här finns bondmoror och fiskarhustrur, statister vid film som stickar i pauserna, taxichaffisar och sjuksköterskor, småbarn och riktigt gamla stickare.
    Att sticka var under krigen en patriotisk insats och boken visar ett antal affischer som uppmanar till stickning. Och bilderna är från hela världen, inte bara USA.

Fylligt sommarnummer

Ja, nu har det landat i postlådan, sommarnumret av Vi Läser med P-O Enquist som fårad omslagspojke. Stina Jofs har intervjuat honom, mest om rollen som dramatiker eftersom hans samlade dramatiska verk har getts ut i vår. Intressant och givande läsning.
  Intressant är också artikeln om Leonard Cohen och hans bevingade textrad "There is a crack in everything, that's how the light gets in". Ett citat som poppar upp snart sagt överallt. Johan Kellman Larsson har skrivit om detta.
   En annorlunda bok om våldtäkt skriven av offer och förövare tillsammans, 20 år senare, berättar tidningen också om. Och så får man veta varför ordet "dörr" är Jo Nessbös favoritord fast det inte är särskilt vackert.
   Nu får man vänta till 20 juli innan det dyker upp ett nytt nummer.

Damer på olika spår

Vännerna Precious och Grace, allmänt kända som Mma Ramotswe och Mma Makutsi på Damernas detektivbyrå i Botswana är tillbaka i den 17 boken i serien. Alexande McCall Smith har döpt den till "Precious och Grace".
I åratal har de hjälpt till att reda ut problem tillsammans. Men deras nya uppdrag tar dem åt olika håll, och båda är envist övertygade om att deras eget spår är det rätta. Ska vänskapen klara konflikten och kan det förflutna vara det enda sättet att förstå framtiden? Det är upplagt för en laddad historia om minnen, vänskap och de spratt minnet kan spela oss, allt i den
botswansk sommarhetta.
    Mma Makutsi är odrägligare än någonsin och försöker ta åt sig äran för hela byrån. Hon har inte blivit bättre av att hon gift sig rik och nu är mamma också.
   Hur som helst, det känns det som att återknyta kontakten med saknade nära vänner. Man engagerar sig och undrar hur det ska gå, till exempel med hunden som dyker upp oanmäld i den här berättelsen.

Gömt i mosse

Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande tallar och sjunkande jordar. En gång i tiden begravdes offer till gudarna här, och rykten säger att människor försvinner spårlöst än idag.
Det är en tacksam plats om man letar efter en med potential för spänning och mystik. Som debuterande Susanne Jansson som just kommit ut med "Offermossen" Den får mig att tänka på Peter Mays roman "Lewismannen" där en mosse på Hebriderna avslöjar gamla hemligheter.
  Till den här mossen kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker men snart står det klart att hennes egentliga ärende är mer personligt.
   När en kropp hittas nedsjunken i mossen ger det en skrämmande anledning att påbörja efterforskningar i det förflutna – såväl för polisen som för Nathalie personligen. Hennes väg korsas av den erkända fotokonstnären Maya Linde, som även arbetar som polisfotograf i utredningen. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot oväntade upptäckter och länge dolda sanningar.
  "Offermossen" är en stark debut och en suggestiv berättelse om sankmarker, biologi, barndom och död – och om vad som egentligen är verkligt o
ch närvarande.

Surrealistisk värld

När den brittiska producenten Peter Pomerantsev kastar sig in i den ryska TV-industrin, får han möjlighet att syna landet in i minsta  korrupta skrymsle och skitigaste vrå. Han släpps in i rökiga mötesrum och får träffa de propagandaguruer som styr det ryska mediemaskineriet, han besöker serbiska maffiastäder och de fina salonger där Londons och USA:s internationella ekonomiska elit befinner sig.
 Reportageboken  "Ingenting är sant och allting är möjligt - det nya Rysslands surrealistiska själ" är en blandning av reportage och memoar där man får följa Pomerantsevs försök att navigera i den dokusåpa som är Ryssland. Ett land som enligt honom är en form av postmodern diktatur, som använder ett demokratiskt språkbruk och demokratiska institutioner för att tillskansa sig mer makt och resa sig mot väst.
   Till en början låter han sig svepas med in i denna värld av nya pengar och ny makt, lockad av de många festerna och de spektakulära personligheterna.  Det handlar om allt från professionella lönnmördare med konstnärssjälar till suicidala supermodeller och Hells Angels-medlemmar som ser sig som heliga krigare.
    Alltmedan Putins regim blir mer och mer aggressiv, dras Pomerantsev djupare in i ett system som snart ska visa sig från sin värsta sida.Lustigt nog nominerades boken 2015 till ett pris för bästa ryska bok. Och bra är den, stilistiskt briljant.

Okända Tove J-texter

"Bulevarden och andra texter" av Tove Jansson innehåller femton okända noveller och essäer med illustrationer som Jansson publicerade i olika tidningar. Texterna, som spänner från 1934 till 1997 ger en ny vinkel på Janssons mångsidiga livsverk och det land hon levde i. Bilden av författaren kompliceras och hon lösgör sig från etiketten "Muminmamma", tack och lov för den är så begränsande.

   Det handlar också om intryck från resor i Europa; de tidigaste novellerna utspelar sig i 1930-talets Paris, Dresden och Verona. Från 1961 är texten Ön, som är en av samlingens bästa. Här beskriver hon våldsamma höstar som drar över ön och släpper loss oknytt av alla de slag. Lite skräck mitt i idyllen. Och i En ohemul historia släpper Jansson lös några av sina muminfigurer i verklighetens Helsingfors, där Hemulen just haft besök av "kulturfruar" som alltid tycks gå i pampuscher....
   Boken har sammanställts av Tove Jansson-experten Sirke Happonen som skrivit fylliga för- och efterord.

I pumans spår

   Nevada Barr har skrivit en lång rad spänningsromaner med den tuffa rangern Anna Pigeon som reder ut brott. Till saken hör att Barr själv arbetat som ranger så hon har alla basfakta rätt.
    Den här boken, "Pumaspår", (Track of the Cat) som nu ges ut på svenska är egentligen den första boken om Pigeon, fastän det kommit tre tidigare på svenska. Nå, kronologin är inte så viktig, utom när man intresserar sig för hur "hjälten" tecknas i
från början. Sen får man ju, allt eftersom serien pågår, veta mer. Den här boken belönades som bästa debutdeckare när den kom ut i USA 1993.
   Anna Pigeon har flytt från sorgliga minnen i New York till lugnet i Texas natur, där hon arbetar som ranger i Guadalupe Mountains nationalpark. Men lugnet bryts när hon hittar sin kollega Sheila död i en avsides belägen canyon. Hur dog Sheila? Alla verkar övertygade om att hon har blivit dödad av en puma, men Anna kan inte släppa känslan av att det är något som inte stämmer.Ensam börjar hon följa upp spår.

Horatius för vår tid

Horatius (65–8 före vår tid) uppnådde en ställning som en av sin tids största poeter på latin.
I "Plocka din dag" (Carpe diem)  återupplivas den romerske diktaren Horatius i en svensk nyöversättning för tjugohundratalet utförd av Gunnar Harding, poet, och Tore Janson, latinist. Många av Horatius verser är så träffande att de blivit en del av det svenska språket, han är faktiskt nästan ihjälciterad av äldre generationer. Här presenteras ett urval av hans allra kändaste dikter, odena.
     Från sin lantegendom utanför Rom reflekterar Horatius över hur man bör leva sitt liv och hur man ska förhålla sig till döden. Odena är ofta lättsamma, de flödar av kvicka infall och kloka tankar. Horatius påpekar bara sådant som vi vet eller borde veta, men han gör det så skickligt att dikterna tillhör det lilla urval av antika texter som fördes över från papyrus till pergament.Som det här citatet: "Timmarna går. Medan vi talas vid har vår tid redan flytt. Plocka din dag, tro ej på ännu en."
    Horatius var av enkelt ursprung, hans far var slav. Men tack vare utbildning och senare  ekonomiskt stöd från den inflytelserika Maecenas kunde han lämna sitt arbete och ägna sig helt åt att skriva poesi. Han var nära vän med kejsar Augustus och räknas än som världspoesins största vinkännare – i sina oden är han mycket noga med att redovisa de olika sorterna!

Filosofi och humor

   Jag har en svaghet för tidskrifter. Snabbt och enkelt får man perspektiv på samtiden och det som rör sig i den.
  Har just börjat läsa Modern filosofi, och i veckan kom nummer två av den. Här finns intressant material, bland annat en intervju med Gunilla Bergström, skapare av barnboksfiguren Alfons Åberg. Han är ju en riktig filosof som vänder och vrider på existentiella frågor. Som i "Hur långt når Alfons?" Bergström avslöjar att hennes smak för filosoferande föddes i barndomen med en pappa som gillade att vrida och vända på påståenden.
  Merete Mazzarella, känd för sina vardagsfilosofiska böcker i skiftande ämnen skriver om sin favoritfilosog, H-G Gadamer som blev 102 år gammal. Han var så vital så han läste och kommenterade allt som skrev till hans 100-årsdag!
En annan kul artikel handlar om frågan om filosofer har humor. Och visst har de det, det är bara ett ganska outforskat område.
  Dessutom kan man skriva till tidningen och ställa mer eller mindre filosofiska frågor.

Ett annat teatermord

 Igår skrev jag om en sprillans ny thriller med teater och mord som tema. Men egentligen är den bästa romanen med den kombinationen skriven för länge sedan, 1834. Jag tänker på Carl Jonas Love Almqvists  [1793-1866] roman "Drottningens juvelsmycke". Det är ju är den stora svenska klassikern om androgynen. Tintomara, som är den svenska litteraturens Hen med stort H, queer långt före ordet uppfanns. Dessutom "ett paradisbarn", alltså en varelse bortom ont och gott. Både män och kvinnor dras till henne men hon är en gäckande skugga som inte kan fångas.
   Det är Almqvists mest kända roman  och den utspelar sig mitt under händelserna kring Gustav III:s maskeradbal, under vilken kungen blir mördad 1792. Boken liknar inte något annat i litteraturen men den känns också förunderligt samt modern.
    Den träffar i ett hjärta av Sveriges historia, där konungamordet står i centrum genom dess upprepning i ett statsministermord 1986. Fast Stockholms dåtida polischef Liljensparre var en betydligt skickligare utredare än Hans Holmér. Att många av de skyldiga inte straffades berodde på det politiska spelet kring mordet där kungens bror, hertig Karl, satt som spindeln i nätet och dirigerade utvecklingen.
    Har ni inte läst romanen så gör det! Almqvist är en av svensk litteraturs mest originella författare, både romantiker som realist och tidig feminist. Drottningens juvelsmycke var ett av flera Almqvist-verk som av kyrka och stat ansågs farliga för deras revolutionära potential. Almqvist var radikal och verkade aktivt för allmän rösträtt.  Han slutade sitt liv i landsflykt, anklagad för giftmordförsök; något som onekligen ger extra udd åt den berömda repliken i Drottningens juvelsmycke: »Tintomara, två ting äro vita: oskuld och arsenik.«