Det är temat för Karin Erlandssons roman "Pojken". En roman som tar vid ungefär ett halvår efter händelserna i "Missdåd". I Pojken försöker en familj komma
vidare.Sorgen finns och slår sina vassa klor i vardagen och snart visar det sig att det också finns omständigheter i det förflutna som gör det svårare. Krister, pappan i familjen, ligger mest på soffan och har vänt barnen och världen ryggen. Dottern Kajsa brer varje dag nya smörgåsar till pappa, hon leker medsitt dockskåp som är en kopia av familjen och försöker få allt att verka normalt men hon blir mer och mer isolerad. Vad sonen Jonas tänker vet ingen.
På lokaltidningsredaktionen jobbar Sara Kvist och hennes kolleger för fullt när århundradets snöstorm drabbar staden. Fyra av fem utfartsvägar är snart ur bruk, det finns bara en snöplog och på polisstationen ska Harry ensam ansvara för ordningen.
Hela romanen utspelas under ett par snöiga dagar men under den sömniga lunken i småstaden finns trassliga relationer med långa rötter, desperation och våld.Erlandsson lodar djupet hos sina personer och det är det som gör romanen intressant inte minst i fråga om de skuldkänslor som finns hos familjens vänner. Någon borde ju ha gjort nåt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar