Om gamla germaner - och oss

Begreppet germaner är laddat med arv från rasbiologi och nazism, men vilka var de egentligen? Stora vilda kämpar med svärd och hjälmar och underliga gamla kläder eller rakryggade, raknästa och ljushåriga unga män i elegant uniform från 1940-talet?
   I en vind­lande historia som löper över tvåtusen år visar språkprofessorn Tore Janson det hur en berättelse från antiken förändrades och deformerades till en ren förfalskning av det förflutna. Han berättar om vilka de ursprungliga germanerna var och hur de kom att bli symboler för händelser och idéer som har spelat en stor roll och fortfarande är laddade med farliga spänningar.
Deras historia och deras relationer till romarna har mycket att göra med oss i Norden och formade hela Europas utveckling ända fram till nutiden. På bokens omslag finns Rembrandts berömda målning Batavernas ed, och bataver var en germansk stam som är holländarnas förfäder.    Deras språk gav upphov till bland annat svenska, engelska och tyska. Vi i Sverige, liksom de flesta människor i norra Europa, använder ett språk som bygger på det germanerna talade i antiken.
   Det finns all anledning att ta reda på vilka germanerna var innan vi slänger dem på historiens soptipp. Tore Janson har skrivit en tankeväckande bok i hanterligt format om dessa förfäder.

Finns det britter?

 
Svaret på den frågan borde vara självklart - att det finns britter.
  Men den finlandssvenska journalisten Charlotta Buxton, som skrivit boken "Det finns inga britter" har ett annat svar.
   Efter fyra år i Storbritannien ser hon något helt annat än det hon ursprungligen trodde hon skulle uppleva. Hon ser ett land befolkat av walesare, skottar, invandrare och Londonbor. Ett Storbritannien för rika och ett för fattiga. Ett för arbetslösa och ett för muslimer.
    I jakten på den gemensamma nämnaren reser hon.  Till Islay i nordväst, till Southend i sydost. Till Ripley, "den mest engelska staden i Storbritannien". Hon går på kricketmatch och besöker Eton. Hon samtalar med folk, gruvarbetare, fotbollsentusiaster, whiskykännare och hotellägare. Och hon gör sig en vardag i London.
  Hon berättar med ett personligt tonfall om sin jakt på det brittiska. Men hur beskriver man något som kanske inte finns? Eller som kanske ser annorlunda ut när hon tillbringat ytterligare fyra år i landet. Boken avslutas med någonting mycket brittiskt, den perfekta koppen te.

Om nätet och verkligheten

 Lottie Moggasch är brittisk journalist som inledde sin karriär på The Times och numera skriver hon mest i månadstidningar. Hennes debutroman, Som nu översatts till svenska heter "Kyss mig först" och har kallats en roman som passar facebookeran.
    Huvudpersonen Leila upptäcker sajten Red Pill och känner att hon äntligen har hittat människor som förstår henne. Hon är en ung kvinna som haft en skyddad uppväxt tillsammans med sin mamma, och hon har ofta haft svårt att få kontakt med flickorna i skolan. Men på Red Pill, ett chatforum för moraliska diskussioner, blommar Leila ut och imponerar på sajtens grundare, en lysande och undflyende man vid namn Adrian.
   Leila blir smickrad när Adrian ber att få träffa henne och smickrad när han erbjuder henne att delta i "Projekt Tess". Tess är vacker, urban, smart och sargad. Medan Leila och Tess mailar, chattar och pratar över Skype, blir Leila alltmer indragen i Tess värld och steg för steg lär hon sig allt, in i minsta detalj, om henne och snart måste hon bli Tess.
   Romanen är väl genomtänkt och visar i knivskarp belysning hur internetåldern förvandlar våra föreställningar om verklighet och identitet. En mycket läsvärd roman om den helt nära framtiden.

Krutröken ligger tät

 Bernard Cornwell uppskattas av många som gillar historiska äventyrsromaner. Han har just avslutat en sexdelad svit om vikingatidens England och nu har han förflyttat sig i tiden till sommaren 1779 i romanen "Fortet".
   En brittisk styrka, bestående  av knappt tusen skotska infanterister med stöd av tre krigsfartyg sätter kurs mot New England för att ta itu med de upproriska kolonisterna.. Skottarna upprättar garnison och marinbas vid Penobscot Bay i östra Massachusetts. Därifrån slår de tillbaka mot de amerikanska revolutionärernas fartyg och skyddar lojalisterna, de kolonister som vill fortsätta att tillhöra Storbritannien. De upproriska svarar med att skicka över fyrtio fartyg och omkring tusen infanterister för att «fånga, slå ihjäl eller tillintetgöra» den främmande invasions styrkan. 
  Men inkompetens och obeslutsamhet leder till ett nederlag som får stora konsekvenser för två män som står på varsin sida i konflikten: den unge skotske löjtnanten John Moore och den patriotiske silversmeden Paul Revere från Boston, som ställs inför krigsrätt för ordervägran och feghet.
  Det här är en riktig bladvändare som inverkar menligt på nattsömnen för Cornwell vet mycket väl hur han ska agna sina krokar för att få läsaren fast.

Svag gestaltning

Att överleva sin barndom är inte enkelt men med olika strategier och minnen kämpar de tre syskonen i Maria Svelands roman "Systrar & bröder" nya roman. Ska man förlåta, försonas eller förtränga? Upp­växten med pappa Göran, lillebror Pers nattskräck, Heddas känsla för skyddsänglar, Noras storasysterliga duktighet och mamma Anitas död.
   Men nu är Nora, Hedda och Per vuxna och vårdar ömt sina sår från barndomen.
  Noras inställning till kärlek och familjeliv står i vägen för den verkliga lyckan. Hedda går på Konstfack där hon uteslutande sysslar med att skulptera pistoler i olika material och Per, lillebrodern, har svårt för närhet men oroar sig mest över sin begynnande flint som han filmar med mobilen varje kväll. På dagarna säljer han massage, marijuana och ambientmusik för femtonhundra per timma till kunder som är medelålders kvinnor.
   Det är en programroman, skriven efter mall, där den feministiska ideologi väger tyngre än gestaltandet. Men egentligen är det ingen idé att skriva att det här är en tafflig och o-färdig roman, Svelands fans kommer att köpa den och älska den och tycka att hon beskriver just dem.
  Och så kan man också läsa, om man vill,  men jag vill ha mer av nåt som kallas roman.

I en ordklass för sig

Nytt nummer av Språktidningen, det sjunde för i år, och som vanligt är den fullproppad med intressanta artiklar. Till exempel om varför vi snubblar på ord eller kastar om orden - fast vi vet vad vi ska säga. Allt handlar om hur ordfacken i hjärnan är placerade och om vi är trötta eller inte.
  För ankister, vänner av Kalle Anka, finns en kartläggning av vad han och hans släktingar heter på olika språk och så finns en artikel om varför det är så svårt med kommatecken - en trend är att man minskar på användningen av dem och ersätter med -, franskt streck. Vilket vän av ordning inte gillar.
  En intervju med teatern Farnaz Arbabi ingår liksom Fredrik Lindströms funderingar om dialekter.
Unga Klaras nya chef
  Som vanligt, en tidning i en ordklass för sig.

Jagad och jägare

"Svara om du hör mig" är värmländskan Ninni Schulmans tredje boken om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors som alltid lyckas snubbla in i brottsutredningar.
  Historien här börjar en tidigt en oktobermorgon när jaktlaget samlas för att tillbringa dagen i Tiomilaskogen. Efter några timmar återfinns en av jägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit med honom är försvunnen.
  Frågan är vem som velat göra Pär så illa? Har den tjuvskjutna vargen som hittades ett par veckor tidigare något med det hela att göra? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Mordutredningen kompliceras ytterligare av att Hagforspolisens nytillsatta chef  är lika misstänkt som någon annan i jaktlaget.Den lilla byn tycks bära på stora hemligheter.
  Samtidigt presenterar Värmlandsbladet sitt stora sparpaket. För att rädda sitt jobb och sin redaktion granskar den föräldralediga journalisten Magdalena Hansson mordet och tar därmed risker som äventyrar hela familjens säkerhet. För vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?
    Jag tyckte riktigt bra om Schulmans förra, Pojken som slutade gråta, och den här är strået vassare.