Barnsligt rolig

Ibland tar jag fram Bertil Almqvists berättelser om familjen Hedenhös, som är humoristiska skildringar av kända och främmande platser ur ett stenåldersperspektiv.
   I "Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige" får vi följa med på Hedenhösarnas äventyr i Vintersverige. En resa där träffar de urvikingar, tittar på farbror Hugges hällristningar i Nämforsen,  (de kan skådas än idag - det är hållbar konst), och så åker de Masaloppet - föregångaren till dagens Vasalopp.
   Boken gavs ursprungligen ut 1951 och på senare tid har det förts en stollig diskussion om huruvida Bertil A var politsikt inkorrekt när han beskriver indianer som röda. En stollediskussion med tanke på att Beril A var politisk satirtecknare också och visste att man kan och får ta ut svängarna. Dessutom är han, som alla människor, fast förankrad i sin tid och ska inte mätas med våra måttstockar.
    Serieböckerna om familjen Hedenhös gör mig på gott humör på grund av att de är både språkligt och bildmässigt underfundiga. mer än man kan säga om många av dagens ängsliga debattörer.

Lika stor som Sibelius

Kompositören och dirigenten Armas Järnefelt, 1869–1958, tillhör både Finlands och Sveriges musikhistoria. Tack vare sin Berceuse är Järnefelt tonsättare till ett av Skandinaviens mest kända musikstycken, men själv är han till stor del bortglömd.
   I nyutkomna "Armas Järnefelt -kompositör och kapellmästare i Finland och Sverige" lyfts han fram och hans liv och verk beskrivs av sex kunniga forskare, fe från Finland och Carl-Gunnar Åhlen från Sverige skriver om Järnefelts tid som hovkapellmästare vid Stockholmsoperan Han växte upp i Finland under det sena 1800-talet och i unga år ansågs han vara ett lika stort löfte som kompositör som Jean Sibelius.
  I den här biografin beskrivs den begåvade musikerns öden alltifrån barndomen i det fennomanska Järnefeltska kulturhemmet via studierna i Berlin och Paris till kapellmästaråren i Stockholm och Helsingfors. Armas Järnefelts livsgärning belyses ur olika synvinklar och vi får ta del av höjdpunkterna och konflikterna i hans liv.
   En helt nyttig bok som vidgar det kulturhistoriska perspektivet.

På Johan Ludvigs dag

Idag firar vi, i Finland och på Åland, Runebergsdagen. Vi har ju många författare med egna minnesdagar i kalendern, kanske det tyder på kulturellt intresse. Förutom Johan Ludvig Runeberg (bilden) har ju även Eino Leino och Minna Canth sina dagar och senare i månaden är det Kalevaladagen.
   Jag höll ett litet föredrag om Runeberg och har läst om en del böcker för det. Som romanen "Flugtämjaren" av Erik Wahlström. Den kom ut 2004 och den berättar om Runebergs liv med romanens hela register av skrönor, skvaller, tidsglidningar och tillbakablickar. I centrum står den åldrande Runeberg, bunden till rullstolen efter ett slaganfall. Kolerisk och irriterad, han som varit van att röra sig fritt i naturen får nöja sig med tama flugor. Han ger dem namn, efter vänner och ovänner.
   Visst kan man tycka att Wahlström är respektlös ibland, ändå lyckas han väcka läsarens intresse. Man inser att det finns många dolda sidor hos "nationalskalden", naturligtvis.
   När jag läste boken som nyutkommen tyckte jag att den var ett "tja". Nu vid omläsning hittar jag nya och roande sidor. Flugtämjaren har åldrats med behag

Optimistisk & realistisk

   Brittiska författaren Lucy Dillon är skicklig på att beskriva vardagligt kvinnoliv så att man känner sig nära människorna i den lilla staden Longhampton. Dit återvänder hon i nyutkomna"Hundra omistliga ting" (A Hundred Pieces of  Me).
   I centrum står egenföretagaren Gina Bellamy, som börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är.
   För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker ska hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter. Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.
   Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound som hon tar hand om vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen.
   Det är en optimistisk men realistisk historia, en sån som man tror kan hända vem som helst.

Bok att mörda för ?

"Silkesmasken" (The Silkworm) är den andra boken i den lovprisade serien om Cormoran Strike och hans beslutsamma unga assistent Robin Ellacott. Författaren bakom är Harry Potters mamma, J K Rowling, men som vuxenförfattare kallar hon sig Robert Galbraith. Precis som i böckerna om den lille trollkarlen fascineras man av det driv som finns i berättelsen, en riktig bladvändare som har ett intressant tema: Hur när får en författare gå sina motiv - och är det tänkbart att någon mördar för att stoppa ett manus?
  För när romanförfattaren Owen Quine försvinner anlitar hans fru privatdetektiven Cormoran Strike. Först tror hon att han frivilligt gett sig av för några dagar – som han gjort förr – och hon vill att Strike ska hitta honom och se till att han kommer hem.
   Men när Strike börjar undersöka saken står det klart att det finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar.Han har just avslutat ett manus innehållande giftiga beskrivningar av nästan alla han känner. Om romanen publiceras kommer många liv att slås i spillror. Det finns många som har anledning att tysta honom. Det blir Strike själv som finner Quine brutalt mördad under bisarra omständigheter.Detta är en mordgåta med många överraskande vändningar och den välskildrade Londonmiljö är ett extra plus.
  Första boken i den här serien kom 2013 och heter i översättning "Gökens rop".

Fladdrande dagboksblad

Kvällen den 14 juli 1789 sätter sig Frankrikes kung vid sitt skrivbord i Versailles för att sammanfatta dagens händelser i sin dagbok. Det går både snabbt och lätt. Ett ord räcker: Rien. Ingenting.
    Det måste vara det något mest avslöjande ordet i historien. För inte långt därifrån, i rikets huvudstad, har den franska revolutionen brutit ut, men om detta vet Ludvig XVI ännu ingenting. Magin med en dagbok ligger just här. I att vi får det omedelbara intrycket.
   Det är vad man tar fasta på i boken "365 dagar - utdrag ur kända och okända dagböcker" som Historiska Media ger ut med Anders Bergman och Emelie Perlander som redaktörer.
  Det är en fantasieggande samling utdrag ur kända och okända dagböcker. och den första i sitt slag på svenska. Den går från antiken till vår egen tid och anteckningarna i boken ger läsaren en blandning av högt och lågt, stora och små händelser. Vi får ta del av allt från konstnären Dalis toalettvanor till regissören Lars Noréns känslor efter terrordåden i New York 2001. Mozarts svaghet för snuskigt festande och en kvinnlig upptäcktsresande på 1700-talet finns här. Födelse och död, glädje och sorg, krig och fred -allt i en salig blandning.
   Även om man kastas mellan seklerna så ger en eftertänksam läsning inblick i många tider.

En ny Fossum

"Helveteselden" är en ny psykologisk  spänningsroman av norska mästaren Karin Fossum. Även denna gång med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras.

    I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
   Det är en varm sommardag i juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad. Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord.    Det som måste redas ut är varför kvinnan och hennes son  befann sig i husvagnen och vem har haft motiv att mörda dem.
  Fossum vet hur man håller spänningen vid liv, men ibland är intrigen väl förutsägbar, som här.