Mord på tåg

Nu har Emelie Schepp släppt den andra fristående delen i serien om den ångestridna åklagare Jana Berzelius - med personlighetsdrag som liknar Rebecka Martinson hos Åsa Larsson tycker jag.

   I första boken, Märkta för livet, fick Jana reda på sanningen om sin bakgrund. I "Vita spår" vill Jana stänga dörren till sitt förflutna och gå vidare med sitt liv. Men när en ung kvinna hittas död leder spåren till en man som Jana helst av allt vill glömma.
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Så vad har hänt kvinnorna?
   Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det. Misslyckas hon riskerar hon att förlora allt.

Till häst genom Europa

   Hur kommer det sig att man i historieböcker läst om Karl XII:s ritt genom Europa till Sverige men att ingen skrivit om Linde Klinckowströms-von Rosens äventyrliga ritter kors och tvärs genom Europa? Det frågar jag mig efter att ha läst fantastiska "Oss håller inga bojor, oss binder inga band!" som Jan Mårtenson (jo då, det är han Homan Susanne Giraud skrivit. Till sin hjälp har de haft Lindes dagböcker från resorna och massor av gamla foton.
!) och barnbarnet
  Året är 1926 och den unga adelsfröken Linde Klinckowström, uppvuxen på godset Stafsund, rider ensam ut i Europa. Hennes ende följeslagare är Castor, den stora hästen, som kommer att vara hennes trogna kamrat under många år. Tillsammans upplever de fantastiska äventyr. Målet är  Paris för där bor Lindes syster Thora, gift med konstnären Nils von Dardel. Och här träffar Linde många av dåtidens stora i de bohemiska konstnärskretsarna; Picasso, Modigliani, Hemingway…
    Äventyret ger mersmak. Något år senare rider Linde till Rom och sedan blir det Belgien, Ungern, Tjeckoslovakien, Polen. Sex långritter i efterkrigstidens Europa, sammanlagt 13.000 kilometer. Hon möter nya gränser, nya ideologier, raserade statsskick och störtade troner. Glitter och glamour jämsides med armod och nöd. Linde är kavat och räds inget, och ibland övernattar hon i Castors spilta, ibland hos släktingar på jättelika slott. Hon trivs bättre i stallet med hästskötarna än i de fina salongerna.
    Allt hon ser dokumenterar hon. I sina dagböcker och i tidningsartiklar, som publiceras i Bonniers Veckotidning, och i mängder av brev. Småningom blir det också flera böcker.
  1933 gifter hon sig med Hans von Rosen, olympisk guldmedaljör i hästhoppning och nubörjar ett annat liv, som grevinna och husfru på godset Lindö. Men drömmen och längtan finns alltid kvar – att omigen få göra en långritt på bästa vännen Castor. Ett spännande och långt liv fick hon, hon levde nästan till 100 är och det är på tiden att hon får sin egen bok.
 

Choklad i Barcelona

Inte är det ofta böcker översätts från katalanska till svenska men Care Santos roman Tre koppar choklad, nyutkommen, är berättelsen om tre kvinnor och tre århundraden och staden Barcelona.
   Det börjar med att Sara, som är arvtagare till ett av Kataloniens mest anrika chokladkonditorier en sen kväll råkar snubbla över en anspråkslös chokladkanna. Den bär på en fascinerande och rik historia och blir något av Aladdins lampa för berättelsen. När Sara blir mittpunkten i ett laddat kärleksdrama kommer den sirliga kannan att spela en alldeles särskild roll.
   För Aurora, tjänsteflicka i en välbärgad familj i 1800-talets Barcelona, är den dyrbara chokladen något förbjudet. Ändå är det i hennes händer som husets värdefulla chokladkanna hamnar när frun i familjen rymmer med sin älskare.
   Och så Marianna, ung änka till det sena 1700-talets mest berömda chokladtillverkare, får som kvinna inte utöva sitt yrke efter att maken gått bort. Hon tvingas ge prov på stor handlingskraft och uppfinningsrikedom för att inte förlora sitt livsverk.
   Care Santos lyfter fram Saras, Auroras och Marianas öden och tar med läsaren på en medryckande,  och njutningsfull tidsresa genom Barcelonas vindlande gränder. Förstås får man veta en hel del om choklad på köpet, det säger sig självt.

Alla fingrar gröna

 I 20 år har paret Johannes Wätterbäck och Teres Lundén tillsammans med barnen prövat sig fram till odlarglädje. I den anspråkslösa boken "Alla fingrar gröna - handbok i konsten att odla sin egen mat" samlat sina erfarenheter och kunskaper. De är övertygade om att med rätt inspiration och vägledning blir alla fingrar gröna.
   Med hjälp av den lilla handbok kan den som är nybörjare lyckas med sin grönsaksodling redan första året, och den som är erfaren odlare få rikligare skördar och färre problem.
   Boken och odlingsinstruktionerna är praktiskt utformade för att komma till användning. Paret utgår från grödan och odlingsplatsen och leder dig, steg för steg, från sådd till skörd. De ger tips på fröer, sorter, jordar och gödsel och beskriver hur du sköter och vattnar dina grödor samt hur du planerar ditt odlande för att sprida ut arbetet och kunna skörda hela året.
  Och odla kan du göra precis överallt: på landet och i staden, på friland, på balkongen, i pallkrage, växthus och i sovrumsfönstret – det gäller bara att veta hur du optimerar förutsättningarna för grödan och platsen du vill odla på.
   På sin blogg: http://farbrorgron.blogspot.com berättas mer om odlandet.

Det ljuva strandlivet

Fortsätter på mitt franska spår och slår idag ett slag för Francoise Sagans debutroman "Bonjour tristesse" (hette" Ett moln på min himmel" när den kom ut på svenska första gången). Författaren var 19 år och utnämndes strax till litterärt underbarn. Då var det en bok som alla talade om och läste. Själv fick jag inte låna den på bibliteket. Det här är inget för dig, sa bibliotekarien och tog tillbaka boken. Snopet.
   Har svårt att förstå idag varför den upprörde moralen. Det är ju en sommarlovsbok och en om det lättjefulla livet på franska Rivieran. Dessutom är det en stram berättelse på ett mycket nyanserat språk.
  Den sjuttonårig flicka Cécile som tillsammans med sin livsnjutande far drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faderns plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet. Ett psykologiskt spel tar sin början och Cécile är precis så aningslöst grym som tonåringar kan vara och när sommaren går mot sitt slut ser hon tillbaka på vad som hänt under sommaren. Det var ju bara ett moln som passerade...
   Det är väl den här bristen på samvetskval som fick moralister att slå bakut, det var inte så snälla flickor betedde sig.
    Boken, som är på knappt 150 sidor, finns i pocket med ett tidstypiskt omslag.

En viktig hatt

   Tänk vad små föremål kan förändra livet! Det är ett tema i Antoine Laurains författarskap. På svenska finns nu i pocket "Presidentens hatt"(Le chapeau de Mitterrand)

, en rolig och satirisk berättelse om att vara och att synas vara någon.

   Det är Paris år 1986. Den hårt arbetande revisorn Daniel Mercier passar på att unna sig en måltid på en elegant restaurang medan hans fru och son är bortresta. När president François Mitterrand plötsligt slår sig ner vid bordet intill honom kan han knappt tro sina ögon. Han lyssnar i smyg på samtalet som Frankrikes mäktigaste man för med sitt sällskap. När de slutligen reser sig och lämnar restaurangen upptäcker Daniel att presidenten glömt kvar sin svarta filthatt. 

    Efter ett ögonblicks övervägande beslutar han sig för att behålla hatten som minne av den synnerligen speciella kvällen. Till sin förvåning inser han att hatten passar honom perfekt, och när han går ut i Pariskvällens luft börjar han på något sätt känna sig ... annorlunda.

  Det är en underfundig liten bok som tar slut för fort, det är elegant och ironiskt berättat. En bok att njuta av.

Spioner i Roslagen

 En riktigt stilsäker deckardebut gör duon Anders Gustafson och Johan Kant med "Singöspionen". I den återkopplas till ett mord 1986, inne på den skyddade Singöbasen. Ett mord som förblev oupprett trots ett stort pådrag.
  När kriminalinspektör Solbrtitt Andersson, 62 år, och hennes man Rune förverkligar sin dröm och köper en stuga på Singö tycker de att de gjort ett bra val. Av en pratglad granne får de höra talas om Singömordet, som skett på den närbelägna marinbasen, numer nedlagd. Trots att anläggningen var välbevakad lyckades gärningsmannen försvinna utan ett spår, och mordet är ännu ouppklarat.
   Solbritt blir fascinerad av fallet och börjar gräva i det och anar inte vilka starka krafter hennes frågor väcker liv i. Skuggorna från dåtiden visar sig vara högst påtagliga och inget att leka med. I Roslagen görs samtidigt en rad spektakulära motorstölder, och ingen får någonsin en skymt av tjuvarna.
    Det här är en trovärdig kriminalroman som är svår att lägga ifrån sig. Det är en modern  deckare utan klichéartat övervåld inom familjen och med en ovanlig hjälte i huvudrollen: en kvinnlig polis i övre medelåldern som inte tyngs av sina år.
   Hoppas verkligen att det här är början på en serie för jag vill gärna träffa Sobritt och hennes familj igen. Snart!