Till häst genom Europa

   Hur kommer det sig att man i historieböcker läst om Karl XII:s ritt genom Europa till Sverige men att ingen skrivit om Linde Klinckowströms-von Rosens äventyrliga ritter kors och tvärs genom Europa? Det frågar jag mig efter att ha läst fantastiska "Oss håller inga bojor, oss binder inga band!" som Jan Mårtenson (jo då, det är han Homan Susanne Giraud skrivit. Till sin hjälp har de haft Lindes dagböcker från resorna och massor av gamla foton.
!) och barnbarnet
  Året är 1926 och den unga adelsfröken Linde Klinckowström, uppvuxen på godset Stafsund, rider ensam ut i Europa. Hennes ende följeslagare är Castor, den stora hästen, som kommer att vara hennes trogna kamrat under många år. Tillsammans upplever de fantastiska äventyr. Målet är  Paris för där bor Lindes syster Thora, gift med konstnären Nils von Dardel. Och här träffar Linde många av dåtidens stora i de bohemiska konstnärskretsarna; Picasso, Modigliani, Hemingway…
    Äventyret ger mersmak. Något år senare rider Linde till Rom och sedan blir det Belgien, Ungern, Tjeckoslovakien, Polen. Sex långritter i efterkrigstidens Europa, sammanlagt 13.000 kilometer. Hon möter nya gränser, nya ideologier, raserade statsskick och störtade troner. Glitter och glamour jämsides med armod och nöd. Linde är kavat och räds inget, och ibland övernattar hon i Castors spilta, ibland hos släktingar på jättelika slott. Hon trivs bättre i stallet med hästskötarna än i de fina salongerna.
    Allt hon ser dokumenterar hon. I sina dagböcker och i tidningsartiklar, som publiceras i Bonniers Veckotidning, och i mängder av brev. Småningom blir det också flera böcker.
  1933 gifter hon sig med Hans von Rosen, olympisk guldmedaljör i hästhoppning och nubörjar ett annat liv, som grevinna och husfru på godset Lindö. Men drömmen och längtan finns alltid kvar – att omigen få göra en långritt på bästa vännen Castor. Ett spännande och långt liv fick hon, hon levde nästan till 100 är och det är på tiden att hon får sin egen bok.