Med utgångspunkt i sina anteckningsböcker de legendariska
»krigsdagböckerna« berättar Marguerite Duras i "Smärtan" en rad historier från
krigsåren.
Personerna i boken som leder år 1945 är skyddslöst utlämnade till
samhällsapparaten, ledarna och politiken. Isolering och väntan
genomsyrar boken, men också förvirring, skuld och vrede. Här berättas om
en kvinna (som kan vara författaren själv) som väntar på sin deporterade man, men också om angivarens
väntan på en oviss dom. Här finns den judiska flickan som lever bakom
draperier tillsammans med en dam som säger att »om tyskarna kommer så
öppnar jag dörren och skjuter först dem och sedan oss.«
Duras [1914-1996] var född i Indokina av franska föräldrar. Hennes
författarskap präglades starkt av uppväxttiden, liksom av hennes
engagemang i motståndsrörelsen under andra världskriget. Hon skrev
sammanlagt över femtio romaner och pjäser. Smärtan utkom första gången 1985
och har blivit en av Duras mest klassiska titlar och kommer ut i ständigt nya upplagor på olika språk.
Det
går nog inte att komma närmare de sista krigsdagarna än så här. Inte på den officiell nivån, med truppförflyttningar och kapitulationer,
utan hur det var för människorna i deras vardag. Någon har beskrivit »Smärtan" som i infruset avtryck från krigsåren.Text är rak och rå och väcker liv i den smärta som så många velat glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar