Nordiska rådets litteraturpris 2013 tilldelades Kim Leine för hans överraskande och välberättade roman "Profeterna vid Evighetsfjorden". Det är verkligen en nordisk roman, Leine är född i Norge, flyttade till Danmark som tonåring och har bott på Grönland under 15 år. Och det är Grönland som är romanens plats.
Året är
1787 när prästen Morten Falck lämnar Köpenhamn och färdas till Grönland
och kolonin Sukkertoppen för att kristna dess infödingar, som
har hängett sig åt kätteri och villoläror. Morten vill genomlysa kolonin
med förnuft och upplysning. Men bland grönlänningarna pyr ilskan över
de danska missionärernas övergrepp och längre in i landet lurar ett regelrätt
uppror. Boplatsens profeter, Habakuk och Maria Magdalene, är fast
beslutna att fördriva den danska kolonialmakten.
Det är i mötet
med Grönland och det folk han ska försöka tämja som Morten möter sitt eget
mörker och drabbas av hemlängtan och resignation. Efter att ha färdats
över öppet hav och djupt in i de grönländska fjordarna, bevittnat
valfångst och straffexpeditioner, återvänder Morten till Köpenhamn. Där
tätnar såväl historien som dimstråken över stadens limkokerier,
ölbryggerier, textilfabriker och garverier. De hårda, rytmiska
slagen från ångmaskiner ekar och man känner stanken från rännstenen och upplever den
stora branden som 1795 utplånar stora delar av staden.
Det här är en storslagen historisk roman om grönländarnas frihetskamp. Den bygger på verkliga händelser och
visarupplysningstidens påtagliga krock mellan grönländsk och
dansk livsstil. Det är en roman som ställer de stora frågorna om vad som är viktigast i livet och hur man väljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar