Förfäder och mammutar

 Alldeles snart kommer den ut, Karin Bojs bok "Min europeiska familj de senaste 54 000 åren" och den handlar om hur Europa befolkats och hur DNA-spåren binder oss samman.
    Vetenskapsjournalisten Karin Bojs, under många år knuten till Dagens Nyheter, bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
    Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en snabb utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Även åländska släktforskare har börjat ty sig till metoden.
    För med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka. Att en mammut finns på omslaget är logiskt.    Resultatet av Bojs arbete blev en bok om hennes eget ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt.
     Någonstans, någon gång levde vår gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla.Tanken svindlar om man tänker på hur tekniken kan förfinas och utvecklas. Att boken är nästan 500 sidor avskräcker inte mej, det är ingen tungfotad byråkratprosa som Bojs använder.