En säker debut-Doris

När författare åldras och blir berömdheter, som Nobelpristagaren Doris Lessing (1919-2013) är det lätt att glömma deras tidiga författarskap. Det var därför med nyfikenhet jag läste om hennes debutroman från 1950, "Gräset sjunger". Bilden här invid är tagen vid tiden för debuten och ja, hon röker på många av de dåtida bilderna som så många andra.
   Den utspelas i Sydrhodesia under det vita styret, och är både en krönika över mänskligt sönderfall och en studie i rasmotsättningar som synes vara oöverbryggliga. Ett misslyckat äktenskap förvandlar stadsflickan Mary Turner till en deprimerad och frustrerad farmarhustru. Hennes leda växer sig allt starkare tills den gåtfulle svarte tjänaren Moses anländer till gården. Förhållandet mellan dem präglas av stark attraktion men också av fruktan, och av det koloniala tabu de överträder. Den psykologiska spänningen byggs upp, tills tragedin inte längre går att undvika.
   Det är en mogen och stilsäker debut den 30-åriga författaren gör. Romanen handlar om levande människor och hon öser ur sina egna erfarenheter av att ha bott i Rhodesia som barn med sina farmarföräldrar. Jag tycker bra om romanen för att den inte är så politiskt programmatisk som hennes senare romaner blev. Lessing var ju både kommunist och feminist och ibland låter romanerna som politiska manifest. Men inte den här.
   "Gräset sjunger" skapade sensation då den kom ut och blev en succé över hela världen. Boken blev förbjuden i Rhodesia och Doris Lessing förbjöds att besöka Rhodesia och Sydafrika, vilket gjorde att hon inte kunde träffa sina två barn från första äktenskapet som bodde med sin far
.