Det judiska i Ryssland

 "Strykjärn och diamanter" är titeln på en samlingsvolym med noveller skrivna av judiska författare i Ryssland eller från Ryssland utflyttade, allt som allt ett tjugotal olika författare har Kristina Rotkirch samlat här. Hon har också översatt en del av texterna från ryska till svenska.
  Under Sovjettiden med dess statliga antisemitism var det i stort omöjligt att skriva om specifikt judiska erfarenheter. Inte ens om den ryska formen av Förintelsen kunde man berätta hederligt. Man lät påskina att de många miljoner judar som dog bara var en del av det stora patriotiska kriget som drabbade alla ryssar.
   När perestrojkan slopade censuren blev följden en mängd såväl tematiskt som litterärt betydande texter. Memoarer och manuskript dök upp ur skrivbordslådorna och texter som cirkulerat i hemlighet kunde nu tryckas. De är viktiga återupptäckter som givetvis också säger en hel del om majoritetsbefolkningen och det ryska samhället.
    Rotkirch presenterar här ett urval texter, främst noveller, vars karaktär, innehåll och stämningsläge har stor bredd. Det är tragik och humor, ilska och insikt, fördomar och förlåtelse. Några noveller är skrivna av rysk-judiska immigranter i Israel och USA och alla är nya för svenskspråkiga läsare.
     Antologin har också ett belysande förord samt korta presentationer av
samtliga tjugo författare.

Othello på skolgård

   I "Nykomlingen" har Tracy Chevalier - hon som skrev Flickan med pärlörhänget - förflyttat Shakespeares klassiska tragedi Othello till en skolgård i en Washingtonförort på 1970-talet, där ungdomarna både hinner bli ihop och göra slut med varandra före lunchrasten och där de ibland, utan att tänka sig för, tar efter de vuxnas smygrasism.
 När den elvaårige diplomatsonen Osei Kokote börjar i sin fjärde nya skola på sex år, där han dessutom är den ende färgade eleven, vet han att han behöver en allierad om han ska klara av ens sin första dag. Tursamt nog får han snabbt kontakt med Dee, den populäraste flickan på hela skolan.
    Men det finns en annan elev som inte står ut med att se deras nyfunna vänskap: Ian bestämmer sig genast för att krossa deras relation, till varje pris. Innan skoldagen är över kommer allt att vara förändrat för både lärare och elever.
   Romanen berättas utifrån fyra sjätteklassares perspektiv – Osei, Dee, Ian och hans motvilliga flickvän Mimi – och Chevalier har åstadkommit ett laddat drama, om vänskap utmanad av svartsjuka, mobbning och svek.
   En roman som förtjänar många läsare.

Känn igen naturen

   Här kommer äntligen en samlingsvolym med alla tio böcker i den populära naturserien Känn igen av Björn Bergenholtz.
    I serien får man lära sig att känna igen de vanligaste djuren och växterna som finns i vår natur. Inte bara några få av varje sort. Och inte heller jättemånga. Men alldeles tillräckligt många för att du ska känna dig riktigt duktig - 25 stycken!
    Nu har förlaget slagit ihop alla böckerna i en stor volym på 280 sidor - en riktig naturbibel för alla små forskare! Bli expert på allt från svampar och småkryp till blommor, fåglar, fjärilar och mycket, mycket mer! Slå föräldrarna på fingrarna med roliga fakta om olika arter och få dem att häpna när du känner igen en harkrank, stinksvamp eller näbbmus.
    I korta texter och med tydliga bilder berättar Björn Bergenholtz allt man vill veta om arterna och han ger handfasta tips och råd för skogsutflykten. Så packa ryggsäcken och ge dig ut i naturen med boken som guide!
   Boken är en mycket lämplig sommarlovsbok som passar alla som knäckt läskoden och vill sätta namn på det som finns där ute.

Kerstins mästerverk

 Kerstin Ekman skriver i nyutkomna "Gubbas hage" om det vilda i skog och ängsmark och om den artrikedom som nu hotas av utarmning och försvinnande. Hon läser och vandrar i landskap och litteratur och låter oss dela det hon sett, tänkt och lärt.
   Efter att under många år, tillsammans med maken, ha bott i nordligaste Sverige, beskriver hon här sin återkomst till en anspråkslös hage i Häverö, Roslagen. En hage som de nu också har lämnat, åldern tar ut sin rätt och de har flyttat till en villa.
  Men den här boken handlar om ett halvt tunnland hagmark och om alla ställen i omgivningarna där Ekman vandrat och ibland gått vilse. Hon har skrivit upp vad som har hänt och vilka växter och djur jag under årens lopp har sett, för minnet är flyktigt. De följeslagare hon haft med har varit många; de flesta är döda sedan länge - från Ovidius till Thoreau. De har lärt henne om allt om det som lever och växer här.
  Men boken är en sorgesång över maskinernas framfart i markerna. Hur människan tystar och skrämmer bort fåglar, insekter och smådjur med sitt buller. Och att just ingen tycks sakna det som försvunnit.Själv sörjer hon att åldern gjort hennes hörsel sämre och att dåliga knän inte längre bär henne på långa vandringar. Men man vänjer sig för att man måste, konstaterar hon.
   Helt klart är att Kerstin Ekman åstadkommit ett mästervärk som ska hålla minnet av Gubbas hage levande, länge. Och som kanske, kanske får en och annan att tänka efter om hur vi behandlar den natur vi säger oss älska.

Om de små folken

Allt fler minoriteter kräver sin rätt och om man läser Ingmar Karlssons nya bok, "De små folkens historia - minoriteter i Europa" så förstår man varför.  Karlsson beskriver kunnigt och kåserande några av Europas mer okända minoritetsfolk. Här står deras historia i centrum deras språk, kultur och livaktighet i dagens moderna Europa. Med sinne för detaljer och stor kunskap om helheten skildras denna rika flora av folk. Visste du till exempel att Andy Warhol var ruten eller att Donald Tusk är kasjub?
   Med tanke på EU:s officiella motto - Enhet i mångfald - är det kanske inte så märkligt att vi på senare år har sett hur alltfler minoriteter i Europa kräver sin rätt. För när kommunismen kollapsade och stater splittrades blev det tydligt att det aldrig har funnits människor som betecknat sig som jugoslav, tjeckoslovak eller sovjetmedborgare. Däremot betecknade man sig som sloven, slovak, kroat, bosnjak, makedon, ukrainare, moldav, est, lett, litau och så vidare.
   Samtidigt började också andra folkslag påminna om sin existens, sådana som saknar en autonom ställning i sina hemländer och sådana som saknar en modernation som tillvaratar deras intressen. Det handlar om bretoner, cimbrer, elsassare, friser, furlaner, ladiner, rutener, vlacher, gagauzer, sorber och kasjuber.
   Att globaliseringen och den digitala utvecklingen hjälpt dessa minoriteter är otvivelaktigt. Internet är ett ovärderligt redskap för kontakt med andra inom samma folkslag, vilket möjliggjort såväl undervisning i det egna språket som marknadsföring av de ofta isolerade och avlägset belägna trakter som kräsna och äventyrliga turister lockas av.

Mer spänning från Booth

   En av mina brittiska favoriter, Stephen Booth, har kommit med en ny bok på svenska. "Dödens hemligheter" heter den och i den figurerar utredarparet Ben Cooper och Diana Fry igen.

Platsen är som vanligt viktig för Booth, han bor själv i Nottinghamshire. Invånarna här i Peak District är vana vid att turister strövar omkring bland de böljande kullarna och vindlande dalarna. Men den här sommaren dyker en annan typ av besökare upp, som lämnar efter sig ett spår av döda kroppar och hemligheter efter sig.
   En serie självmord i området kastar in kriminalkommissarie Ben Cooper och hans team i Derbyshire i en kapplöpning mot tiden för att hitta ett samband mellan till synes slumpartade handlingar. De har ingen chans att förutse var nästa kropp ska dyka upp. Samtidigt upptäcker Diane Fry vid polisen i Nottingham att ett nyckelvittne har försvunnit.
    Så vad är dödens mystiska hemligheter och är det så att något av offren inte alls tog sitt eget liv?
    Spännande, välskrivet och trovärdigt är det.

Om det svåraste svåra

   Jag råkade i tidningen Skriva läsa en intervju med Johanna Thydell och kom att tänka på att jag har ett par av hennes ungdomsromaner i hyllan. Bland annat "I taket lyser stjärnorna" som varThydells hyllade debutbok som belönades med både Augustpriset och Slangbellan. 2009 filmatiserades den och vann då flera Guldbaggar.
  Den handlar om Jenna, som är tretton år och just har börjat sjuan. Det enda hon borde oroa sig för är Ullis-Knullis i klassen som hon hatar och hur hon ska få Sakke snygg snygg snygg att lägga märke till henne. Men Gud har inte skött sitt jobb.
   Hemma hos Jenna finns en rullator, en doseringslåda, en duschstol och peruker. Där bor nämligen en mamma som har cancer. I taket i Jennas rum har hon och mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har hon gömt en dikt. Om du dör mamma, då tar jag livet av mig, tänker Jenna.
 Det härär en roman om det svåraste svåra, om hur livet kan slås sönder helt oväntat, att inget blir som man tänkt sig. Om att vara stark och svag på samma gång. Man skulle önska sig att fler vågade ge sig i kast med att skriva om det svåra för unga läsare, för sjukdom skonar tyvärr ingen åldersgrupp.