Om det svåraste svåra

   Jag råkade i tidningen Skriva läsa en intervju med Johanna Thydell och kom att tänka på att jag har ett par av hennes ungdomsromaner i hyllan. Bland annat "I taket lyser stjärnorna" som varThydells hyllade debutbok som belönades med både Augustpriset och Slangbellan. 2009 filmatiserades den och vann då flera Guldbaggar.
  Den handlar om Jenna, som är tretton år och just har börjat sjuan. Det enda hon borde oroa sig för är Ullis-Knullis i klassen som hon hatar och hur hon ska få Sakke snygg snygg snygg att lägga märke till henne. Men Gud har inte skött sitt jobb.
   Hemma hos Jenna finns en rullator, en doseringslåda, en duschstol och peruker. Där bor nämligen en mamma som har cancer. I taket i Jennas rum har hon och mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har hon gömt en dikt. Om du dör mamma, då tar jag livet av mig, tänker Jenna.
 Det härär en roman om det svåraste svåra, om hur livet kan slås sönder helt oväntat, att inget blir som man tänkt sig. Om att vara stark och svag på samma gång. Man skulle önska sig att fler vågade ge sig i kast med att skriva om det svåra för unga läsare, för sjukdom skonar tyvärr ingen åldersgrupp.