Dolda konflikter och skelett i garderoben är det stoff feel-good-romaner vävs av. Caroline Säfstrands böcker är inget undantag. Den senaste "Alltid
din dotter" är en roman om tre kvinnors sökande efter svar, begravda
hemligheter som flyter upp till ytan och hur svårt det faktiskt är att
sluta fred med sitt förflutna.
I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel.
Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper
till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka.
Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp.
Denna har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att
Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan
komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska
de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?
Samtidigt
sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. Hon förlorar sitt jobb och när avståndet
till tonårsdottern växer och den
tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med
visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar