Astrids okända sida

   Under 24 år var Astrid Lindgren chef för Rabén & Sjögrens barnböcker. Om det skriver Kjell Bohlund i "Den okända Astrid Lindgren".

    När hon började 1946 var Rabén & Sjögren ett litet förlag, på randen till konkurs. Efter bara några år var det Nordens ledande barnboksförlag. Hon var den första specialiserade barnboksredaktören och hon blev en av de skickligaste förläggarna i den svenska förlagshistorien. 

     Astrid Lindgren delade sitt liv mellan att vara författare och förläggare. Hon skrev sina egna böcker på förmiddagarna och arbetade på förlaget på eftermiddagarna. Samtidigt som hon skrev böckerna om Pippi Långstrump, Mästerdetektiven Blomkvist, Barnen i Bullerbyn, Emil i Lönneberga och de andra älskade karaktärerna var hon förläggare för många av de klassiska svenska barnboksförfattarna som Lennart Hellsing, Åke Holmberg, Edith Unnerstad, Inger & Lasse Sandberg och Barbro Lindgren. 

    De dubbla rollerna var inte okomplicerade. Lennart Hellsing hörde till dem som vågade lufta sin kritik mot de dubbla rollerna och mot Astrids svärmeri för gammaldags liv. Även om kritiken sällan framfördes högt fick hon länge leva med misstankar och avundsjuka. Men hon övervann båda och när hon gick i pension 1970 var hon uppskattad och beundrad som få före henne.

   Författaren  Kjell Bohlund var under många år chef först för Rabén & Sjögren och sedan för Norstedts Förlagsgrupp, där Rabén & Sjögren ingår sedan 1997. Berättelsen om Astrid Lindgrens arbete som förläggare är en märkvärdig historia som förtjänar att berättas. Det är en sannsaga om hur ett litet förlag med små ekonomiska resurser tack vare skicklig ledning på kort tid kunde växa och bli det ledande barnboksförlaget .

Fint om 1700-talskvinna

"En sekund är jag evig" av Maria Gustavsdotter är en roman i två tidsplan.
Den varvar berättelsen om 1700-talets Annika från Lund med den om Birgitta, som 300 år senare reser till Lund för att röja ur sin avlidna mors lägenhet
    Maria Gustavsdotter når idag ut till en allt större läsekrets med sina historiska romaner, senast Ylvas bok i serien Prästdöttrarna. För första gången skriver hon nu en roman som utspelar sig både i historisk tid och i nutid.
   Man möter bibliotekarien Birgitta som reser till Skåne för att ordna med sin mors begravning och städa ur föräldrarnas gamla lägenhet. Hon borde ha fullt upp med allt det praktiska men istället tillbringar hon dagarna med att läsa sin fars efterlämnade papper. Birgittas bror är mest intresserad av den gamla värjan från 1700-talet, som är förknippad med en familjemyt. Kanske finns det ett korn av sanning i den. 
   Parallellt med den historien möter vi Annika år 1717, vars mor oväntat dör. Hon blir tvungen att lämna sitt hem och skapa sig ett nytt liv. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?
  Det är en intressant men inte sentimental skildring av två kvinnors liv som trots de stora tidsavstånden har en hel del gemensamt.
    Krigsåren, vi är vid slutet av Karl XII:s regeringstid, och den tidens vardagsliv beskrivs också kunnigt för Gustavsdotter slarvar inte med sin research.

Visst stular även vi!

  Alltid lika stimulerande att bläddra i Språktidningen och 8/2018 är inget undantag.
  En stor artikel om svenska i förorten och vad den markerar är intressant om man alls vill hänga med i svängarna. Man får veta att ordet "bror" används för att markera närhet till båda könen. Och att vem som helst inte får rätt stuk på snacket.
  Kampen om vad som är den riktiga norskan är inte slut än och Nina Kraft reder ut de olika turerna. Här finns också en intervju om finska språket, en kille som är politiskt sakkunnig i Stockholm får veta att han är för brutalt rak på sak i Stockholm medan hans finska vänner tycker att han snackar inlindat!
  Niklas Zencher skriver om hur anonyma textskrivare på nätet kan avslöjas, och det är intressant.
Och så finns här en text av Lars Melin som utnämner Hans Rosling till kung av fakta. I tidningens bakvagn finns frågor och svar, som jag alltid läser. Den här gången ställs en fråga om verbet "stula", alltså snubbla och tidningen svarar att det är vanligt på Värmdö i Stockholms skärgård.
  Då får jag lust att säga stopp och belägg! För på Åland är det ju synnerligen vanligt att man stular ikull - Se opp så du inte stular ikull i mörkret!
   Ibland måste man vara vän av ordning!

En furste bland furstar

   Till flydda tider återgår min tanke än så gärna - skrev Runeberg.
    Och visst kan väl tanken dras mot det förgångna, som när man läser Olle Larssons färska biografi om Gustav Vasa. Den heter "Gustav Vasa - en furste bland furstar" och målar ett heltäckande om inte smickrande porträtt av Sveriges landsfader.
   Han var adelsmannen som blev kung, katoliken som blev protestant och regenten som lade grunden till det moderna Sverige. Eftervärlden känner honom som Gustav Vasa även om han själv aldrig kallade sig något annat än Gustav Eriksson. 
    Gustav Vasas liv var fyllt av dramatik från vaggan till graven. Det var krig, uppror och en personlig kamp för att accepteras som härskare av sin omgivning. Många såg honom ju som en uppkomling, både utomlands och i hemlandet.Han var begåvad på att marknadsföra sig själv och sina idéer och få kungar har kunnat påverka historien om sig själv och hur den berättas som Fustav via Peder Svarts krönika. Här finns alla myter som lever kvar ännu i våra dar. Som den om Vasaloppets ursprung, till exempel.
   Som en röd tråd genom boken löper Gustav Vasas ständiga strävan efter att stärka sin legitimitet. Han var en uppkomling som störtat en krönt konung från tronen. Det gällde därför att visa att han var en furste bland furstar.  Olle Larsson har tidigare skrivit ut en heltäckande svensk historia och har lärt sig hur man komprimerar utan att bli obegriplig. Genom hans flyhänta penna väcks Vasas gestalt på nytt till liv. Med högt tempo bjuds man med på en spännande färd i 1500-talets Sverige.  

Hemligheter & kärlek

Kärleksromaner sa man när jag var ung, nu kalls de böckerna för "romance". Kanske för att det låter tjusigare - men idén är densamma. Kärlek av mer eller mindre trassligt slag är utgångspunkt.
   I sin första kärleksroman "Grindvakterskan" drar Elvira Berg in läsaren i en värld där vad som helst kan hända, full av spirande grönska och känslor som växer sig starka.
   Trött på sin grå vardag har Sofia sagt upp sig för att göra något hon alltid längtat efter; rusta upp Svartsjö slottspark. Problemet är bara att ingen talat om för henne hur förfallen parken är - och vad som gömmer sig i myllan.
   Tack och lov får hon händige Paul till hjälp, som inte bara kan trädgården utan och innan utan också ställer upp i alla lägen. Men ju mer de gräver upp parken, desto mer mystiskt beter sig herrgårdens unge ägare, Eric Sandel.
   Sofia vet inte hur hon ska förhålla sig till Eric, då han rör upp oanade känslor inom henne. Vad vill han egentligen? Och vad döljer Svartsjö för hemligheter?
   Jag säger inte att jag föll för den här romanen, den är bitvis seg och rätt förutsägbar. Men som sällskap för en kväll eller två passar den. Och omslaget är fint!

Rejält snedtänkt

Har du glömt bort Pekka Langers löständer, Johnny Bodes queerlåtar och Britt Wadners mediekrig mot Olof Palme? Vill du vältra dig i kuriositeter om Karl Gerhard, Ria Wägner, Lill-Babs och Svullo? Då är "Snedtänkt" av Kalle Lind boken för dig.
   I boken Snedtänkt lyfter Lind fram människor som gått sina egna vägar och gjort avtryck i den svenska underhållningshistorien. Han dröjer vid fenomen som en gång varit på allas läppar och sen spottats ut och glömts bort, associerar sig fram och tillbaka i historien, öppnar dörrar till rum som stått orörda i decennier.
   Allt för att åskådliggöra en fascinerande värld av starka personligheter i underhållningsarbetets tjänst.
   Sedan 2014 driver Kalle Lind podden Snedtänkt med underrubriken "podden som pratar om det som andra poddar inte pratar om". Där har han och hans gäster väckt nytt liv i de bortglömda och det perifera från den svenska kultur- och nöjessfärens nittonhundratal. Nu gräver han vidare och fördjupar dessa ämnen i boken- som handlar om det som alla andra böcker inte handlar om.

Fjärde med Risk

  " Motiv X" är Stefan Ahnhems fjärde bok i serien om Fabian Risk vid Helsingborgspolisen.
    Risk vakar vid sin skottskadade dotter Matildas sida, hon ligger i koma på Helsingsborgs lasarett, samtidigt som ett brutalt mord på en flyktingpojke från Syrien kastar in stadens kriminalpolis i en ny komplicerad utredning med rasistiska förtecken.
    Men inget är så enkelt som det först serut och när flera nya mord äger rum befinner sig Lilja, Klippan och de andra på Helsingborgspolisen snart i en allt mer pressad jakt på flera gärningsmän. Till slut tvingas Fabian tillbaka i tjänst trots att han helst hade velat ägna sig åt sin familj. Chefen för kriminalpolisen Astrid Tuvesson avbryter sin tolvstegsbehandling mot alkoholism trots att den bara har börjat, för att leda arbetet med de parallella utredningarna.
   Samtidigt brottas Fabian med information som hans döde kollega Hugo Elvin lämnat efter sig och påbörjar en egen privat utredning som kan komma att förändra den sammansvetsade utredningsgruppen för all framtid. Det är förvisso en komplicerad gåta som nystas upp på de nästan 500 sidorna.