Berättat för stora och små

 Sarah Sheppard gillar jag. Hon gar tidigare gett ut och illustrerat böcker om fantasifulla dinosaurier. Nu är hon tillbaka och berättar om skogen på sitt eget humoristiska sätt i "Djuren i skogen", som är första boken i en serie på flera.
 Djuren i skogen tar  ett personligt grepp på skogens invånare och presenterar stora och små djur för de minsta läsarna. Det är en spännande stor och rolig bok där man får träffa olika vilda djurfamiljer och titta in i iden, bon och gryt. Hur bor egentligen en ekorre? Vart ska igelkotten flytta och varför sover paddan med sina fiender?
  I Djuren i skogen hänger man med coola däggdjur, som uttrycker sig i pratbubblor, under ett år i naturen. Sarah Sheppards lätt förmänskligade djur har mycket att berätta. Persongalleriet är charmigt och kul att lära känna. Texter och bilder är fulla av spännande fakta, skickligt inflätad i berättelserna. Tecknade seriestrippar, som Den objudna gästen Fru Fästing och Knockad av kärlek är bara några av överraskningarna som väntar. 
   Sarah Sheppards avspända text-bild-berättande gör henne till en av de mest intressanta och personliga bilderboksmakarna. Ge plats för barnet inom dig och njut!

En trovärdig historia

   Inte sedan 2008 har Elise Johansson kommit ut med någon prosaberättelse. Men nu är det dags med "sagas bok - en trovärdig historia" på 400 sidor.
  Det börjar med  den 27 september 1971, i berättelsen kallad Bodelningsdagen. Det är då processen sätts igång, den som för Sagas del kommer att resultera i en inre och yttre resa, som längs snåriga stigar och rostiga stickspår småningom ska leda till mycket som aldrig varit känt.
   Hennes avlidna mammas enkla bohag ska mätas och vägas och fördelas mellan sju. Saga är den sjunde - sladdungen, den udda, en främmande fågel som inte har något där att göra. Numera är hon Saga Modig, framgångsrik journalist på ett veckomagasin. Hennes specialområden är mode och design. 
    Medan delningen i köket pågår tar Saga sin tillflykt till kammaren bakom, och det är där som hon plötsligt i en blixtsnabb vision kommer att möta sina egna åldrar.  Hon ser den lilla undrande flickan som hon en gång var, och slutligen, med ömkan, sitt redan förskrämda tonårsjag. Gåtorna som söker svar är många. I familjen Tyst talar man helst om väder och vind, det övriga sopar man som fluglik under mattan.
  Med den här romanen är författaren tillbaka hos småfolket hon skildrade så väl i Nancy-trilogin. Men Saga är en kvinna väl värd att lära känna, emellanåt är hon infamt rolig. Också.

Må bra-roman för vuxna

Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag lämnar den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie i Hilary Boyds underhållande roman "Torsdagarna i parken", som nu finns som pocket..
    Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad.  Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanies frågor viner i luften men han förmår inte ge några svar.
   Ilskan lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två....
 På torsdagarna hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår  en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga. Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. 
  En roman som passar många 50-plussare eftersom den visar på att förälskelse inte har något bäst- före-datum.

Om Austens tjänstefolk

Hur gick skvallret i köket när Elizabeth Bennet avböjde Mr Darcys frieri i Jane Austens "Stolthet och fördom?" Vad tänkte husan Sarah när hon stod med Lydias tvätt och händer som var spruckna av allt tvättande?
 " Huset Longbourn" (Lonbourn in english) av väskrivande Jo Baker berättar tjänstefolkets historia i Jane Austens klassiska roman. Parallellt med kärlekshistorien mellan Mr Darcy och Elisabeth löper romansen mellan den unga köksflickan Sarah och butlern James Smith. Via återblickar uppdagas James dolda kopplingar till huset Longbourn liksom kokerskan Mrs Hills sorgliga hemlighet. Man får en inblick i tjänstefolkets otrygga tillvaro och hårda liv, som var en realitet för fattiga människor i 1800-talets engelska klassamhälle.
   När jag tänker efter så är det den här aspekten jag ofta saknar hos Austen. Visst levde hon själv knappt men det fanns ändå alltid tjänstefolk som tog hand om grovjobbet så frökanarna kunde fortsätta vara fröknar. Huset Longbourn fördjupar välkända klassikern och ger originalhistorien ännu en dimension.
  Hoppas förlaget fortsätter att översätta Baker för hon är en god berättare.

En tunn matbok

    "Stalins makaroner" är en bok med 31 recept från spännande, knäppa och storslagna händelser i historien där maten var med på ett hörn.
   Jon Rönström och Anders Ekman har svängt ihop boken. Här finns berättelserna om schnitzeln som de hungriga bankrånarna fick nedskickade till sig under Norrmalmstorgsdramat, receptet på köttfärssåsen med makaroner som Stalin, Churchill och Roosevelt åt under Jaltakonferensen 1945 och rödtungan som serverades på den allra första Oscarsgalan 1929 presenteras alla tillsammans med en kort historisk bakgrund. Likaså den första måltiden som intogs på månen och köttbullarna som sänkte Floyd Patterson och desserten från Jackie och John Kennedys bröllopsmiddag.
   Recepten i boken bygger på autentiska recept, handskrivna lappar, gamla tidningsartiklar, lite hörsägen och menyer från förr i tiden. 
  Jag tycker att idén till boken är lysande men blir besviken på att den är så tunn till sitt innehåll. Jättestora bilder, lite text och mycket luft på sidorna. Jag känner mig snuvad på den historiska konfekten!

Djurens roll i krig

Många har skrivit om den helvetiska tillvaro i Västfrontens skyttegravar och på andra krigsskådeplatser under första världskriget. Men soldaterna hade sällskap av andra levande varelser.
   I denna Hedvig Rudlings bok "Djur i krigets öga" skildras de roller som djur kom att spela i kriget. De är aktiva krigsdeltagare, sällskapsdjur, föda, skadedjur och, inte minst, som offer. Här finns hästar i strid - ofattbara 8 miljoner hästar dog - hundar med gasmask som tar sig genom Ingenmansland, brevduvor som för budskap över linjerna, elefanter som drar kol, katter, apor och kängurur som blir maskotar, höns som föds upp i skyttegravar och julgrisar som fraktas med flyg till fronten. Djuren blev inte sällan en slags maskotar för soldaterna. Männen kanske behövde djuren för att behålla något av sin mänsklighet i ett krig som i så många avseenden trubbade av känslorna. Djuren var där tillsammans med soldaterna och upplevde samma saker, men stod för något annorlunda och hoppfullt i krigets mörker.
  Här ges nya perspektiv på det krig som formade 1900-talets fortsatta historia. 
   Hedvig Rudling är arbetar som redaktör och bildresearcher och många av de svartvita bilderna har aldrig tidigare visats för en bredare publik.Peter Englund, som skrivit mycket om detta krig, har skrivit bokens inledning.

En lärorik sommar

Låt oss ta oss tid att leva; låt oss följa naturen; låt oss glädjas åt nuet; låt oss inte jäkta för ingenting." Så formulerar Michel de Montaigne (1533 - 1592) sin visdom i det sista kapitlet i Essayer.
   I boken "En sommar med Montaigne" får litteratuforskaren  Antoine Compagnon läsaren att återupptäcka en somrig och uppfriskande Montaigne. Här finns tankar om allt möjligt, högt och lågt. Allt från vänskap, engagemang, samtal, barnuppfostran till bortkastad tid och till och med övervikt. 
    Han lyfter fram essayernas historiska rikedom och samtidigt deras aktualitet. Dessutom får vi en insikt i att renässansmänniskorna inte hade så mycket later för sig som vi utan sade rent ut vad de tänkte.
  Bokens titel kommer sig av att Compagnon under en sommar varje dag i fransk radio berättade om olika infallsvinklar på Montaigne. Kapitlen är korta och intelligenta, lyfter fram drag man hade glömt. Han gör verkligen en klassiker levande. Den som inte läst Montaige får lust att göra det och den som läst honom får lust att läsa om.