Ondska i Karlshamn

   Jag har inte läst någon av paret Johanna Limme och Martin Palmqvists böcker tidigare. Jag kom rakt in på deras tredje historiska deckare, "Körkarlen" som utspelas i 1800-talets Karlshamn där den vänlige, grubblande kyrkoherde Simon Eldfeldt tillsammans med sin levnadsglade systerson löser brott.
   Det börjar en kulen höstkväll när en kusk hittas död på sin droska i en av Karlshamns trånga gränder. För reservkonstapel Ivar Jönsson verkar det vara ett vanligt kuskrån som gått över styr. 
   Men snart börjar vidskepliga rykten om lyktgubben spridas i staden och Jönssons morbror, kyrkoherde Simon Eldfeldt kopplas in på fallet. När ytterligare en kusk mördas tvingas den originella men drivna deckarduon inse att de söker efter en kallblodig dubbelmördare. 
   Samtidigt hotas stadens kvinnofrid av en brutal kvinnoskändare iförd ljus kostym och vit teatermask. Jönsson tar upp kampen för att ingen ska behöva möta den isande blå blicken i maskens ögonhålor igen.
   Det är lite Sherlock Holmes-känsla över skildringen av en svunnen tid i ett annat tempo. Ho vet om jag inte måste läsa "Böljelek" och "Strömkarlen" av duon också.

Ut med Huss

  Länge har Helene Tursten förknippats med böckerna om polisen Irene Huss i Göteborg. Nu har hon tröttnat på den hjältinnan och hittat på en ny. On Huss är borta temporärt eller för gott återstår att se. Många "serieskrivar" har på sistone bytt ut sina hjältor och hjältinnor, det är säkert lätt att tröttna på dem, och skapat nya. Återstår att se vad publiken tycker.
  I Turstens "Jaktmark" är det Embla Nyström ,28 år, som är centralfigur. Hon jobbar som polis i västra Götaland och är dessutom nordisk mästarinna i lätt weltervikt. När hon som vanligt åker hem till sin barndoms Dalsland för att vara med i årets älgjakt bryts semestern brutalt när två av medlemmarna i ett jaktlag försvinner spårlöst.
  På sistone har många använt sig av jaktmiljöer som ram för brott, och det är ju en tacksam uppställning. Alla väntar sig att det ska smälla men så sker det på fel sätt. Tursten skriver effektivt och rakt och driver fram intrigen som en riktig drevkvinna.

Underhållande Harrison

Många frågor har under årens lopp landat på Dick Harrisons skrivbord i hans dagliga aktivitet som historiebloggare i Svenska Dagbladet. När han nu ger ut sin andra bok som jourhavande historiker är det en mängd frågor man aldrig tänkt på som dyker upp. Vart tog sfixens näsa vägen? När kom katten till norden och vilka är egentligen de sju haven?
  Här får läsaren svar på  hundratals frågor om allt mellan himmel och jord, som man inte ens visste att man inte visste svaret på. Det endast de har gemensamt att de stammar från människans obändiga lust efter kunskap om det förflutna.
  Ge gärna boken "Hur är det med Mavbeth, Blot-Sven och Gandalf?" till någon ung människa. Det är mycket troligt att den mottagaren upptäcker att historien är både underhållande och nyttig. För det är genuint roligt att veta om det funnits monarker i Baltikum, hur gamla världens äldsta noter är och var musiken skrevs. Bland annat.
  Dessutom får man veta vad som är skrönor och vad som kan vara sant. 

En hjärtvärmande katt

När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv.
    James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur. Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligentan hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.
  Känslan av att vara behövd och ha ansvar hjälpte James att styra upp sitt liv och med Bob, som är en målmedveten katt, kom de in på helt nya spår.(Se bilden!)
   Den här boken - "Gatukatten Bob" (A Street Cat Named Bob) älskas av engelsmännen och kommer ständigt ut i nya upplagor. Kanske för att vi har ett stort behov av att läsa om historier med hoppfullt slut. Man orkar bara med begränsade delar av "noir"-historier.
    Bok nummer två, "Mitt liv med Bob" har just kommit ut på svenska.

I Utopia ännu

Andrew Brown är brittisk journalist.I slutet av 70-talet träffade den unge Brown svenska Anita. Han följde henne hem till Sverige där de gifte sig, fick barn och bosatte sig utanför Göteborg och han fick jobb på träfabriken. De levde i ett Sverige djupt rotat i den socialdemokratiska drömmen om Folkhemmet. Fiske blev hans stora passion.
   Men under 80-talet föll hans äktenskap och hans nya land samman när frestelserna från världen utanför trängde sig på. Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm och välfärdssystemet smulades sönder tillsammans med den industri som byggt upp det. Från 1960-talet och tjugo år framåt var Sverige avundat runt om i världen. Det var ett välmående land som strävade efter jämställdhet, som hade lyckats undvika krig och som nu verkade leda världen mot en förnuftigare framtid.
  20 år senare är han tillbaka i Sverige och reser för att se om han kan känna igen sig. I "Fiska i Utopia" blandar han nu med då och häpnar över skillnaderna. Det Sverige som idag exporteras som modell är Stockholms-Sverige, det andra Sverige, Landsbygdssverige är ett helt annat land.
   Boken belönades med brittiska Orwell-priset. Och Orwell visste ju en del om utopier och dystopier, han.

Brutale Burts bekymmer

 " Brutale Burt" är Staffan Bruuns elfte deckare om Burt Kobbat. Nu är Burt, efter ett par deppiga år, tillbaka på banan igen. Visst, hans föremögenhet är borta med vinden, fru och flickvän likaså.
   Men Burt har fått en egen pratshow i en liten kanal och har bestämt sig för att den måste bli en succé, programmet alla talar om ska vara "Brutale Burt". 
   Men plötsligt börjar de mest konstiga saker hända i programmet. En gäst dör under mystiska omständigheter, populisten Timo Soini kommer ut som EU-vän (!) och Björn Wahlroos gör skandal. Burt Kobbat inser att en främmande kraft dirigerar hans tv-program. En kraft som inte skyr några medel....
   Historierna om Burt är roliga för att de blandar satir och verklighet, det som händer Burt skulle - nästan - kunna hända i Helsingfors medivärld. Bruun kan sina miljöer och det är böckernas styrka.

Pappa som romanfigur

   Danska Hanne-Vibeke Holst har en stor och trogen läsarskara. Nu kommer hennes roman om pappa Knud ut - "Knud, den store - en roman om min far". Den kan inte ha varit lätt att skriva eftersom föräldrar alltid står en väldigt nära.
    Knud Holst växer upp i en fattig lantbrukarfamilj i Vendsyssel i Danmark. Tidigtser man att han är  en främmande fågel i familjen som hellre målar och skriver än hjälper till med sysslorna på gården. Den unge Knud har stora författardrömmar som hans hårt arbetande föräldrar har svårt att förlika sig med. Han vill vara poet och han vill vara berömd och det blir han.
    Knud Holst blir en av 1960-talets mest erkända diktare. Trots det lider han hela sitt liv av mindervärdeskomplex, han kommer från en helt annan bakgrund än hans uppburna författarkollegor. Han saknar tillhörighet och försöker göra allt för att passa in. Han flyttar till ett hus vid havet med sin ungdomskärlek Kirsten, också hon författare, och de får tre döttrar. Men allt som började så lyckligt förändras, steg för steg, till djup olycka.
    En intressant roman om en generation och ett författarliv under sextiotalet, om mindervärdskomplex, om att tillhöra den litterära eliten, om familjelivet, om den djupa kärleken till Kirsten och om en stor familjehemlighet. Knud Holst var en typisk klassresenär och dottern Vibeke har aldrig behövt göra de erfarenheter som pappan gjorde. Den enda invändningen jag har är att romanen är så mångordig, över 500 sidor. Den hade mått bra av att stramas upp.