Sydfrankrike då och nu

Bästsäljande Fiona Valpy

, som ofta skriver om andra världskrigets tid, har kommit med en ny bok på svenska, "Biodlarens löfte". Två kvinnor i olika tider, Eliane år 1937, och engelskan Abi i nutid har båda ett förhållande till det sydfranska slottet Château Bellevue. De tvingas vända motgångar till styrka och hitta sin inre motståndskraft. Med krossat hjärtaHar Abi begett sig till den franska landsbygden och halkar in på ett sommarjobb på ett gammalt slott. Slottet ekar av röster från det förflutna och snart dras Abi in i en kvinnas berättelse som kan förändra hela hennes liv. Sjuttio år tidigare, år 1938, sköter Eliane bikuporna i slottets trädgård. Där möter hon Mathieu och blir kär för första gången. Menderas framtidsplaner ändras när kriget hösten 1939 vänder upp och ner på allt i Frankrike.Hon skiljs från Mathieu under den tyska ockupationen men beslutar hon sig för att gå med i motståndsrörelsen, La Résistence. Men utan ett krigsslut i sikte blir hennes lojalitet hårt prövad. Valby beskriver tiden och miljöerna så de är helt levande och det är en av bokens behållningar. Och så får man, om man vill, lite mer kunskap om biodladets märkliga värld.

Ung kärlek och krigets skuggor

De möttes på en skoldans i april 1941,Kim och Hanne, ett år efter ockupationen av Danmark. Hanne

är bara sjutton, Kim arton. Få dagar senare åker Kim ut på sjön och de två nyförälskade börjar skriva till varandra. I hamnarna såg Kim vad kriget gjorde med människorna och han skrev om det och kärlek.Boken som nu är nyutkommen, heter "Den som inte saknar dig" med underrubriken En kärlekshistoria ikrigets skugga. Conny Palmqvist, som specialiserat sig på att skriva om andra världskrigets tid i Norden, som i "Sundets röda nejlikor", fortsätter att lyfta fram enskilda människoöden och hur de påverkades av kriget. Och det är långtifrån alltid som slutet på historien är lyckligt. Sent under 1944 gav sig Kim in i motståndskampen. Han arresterades och torterades och sköts i april 1945. Det sista han skrev var ett brev till Hanne. Kim fick alltså sätt livet till men Hanne lever än, 97 år gammal. År 2018 träffar Conny Palmkvist henne och fick höra historien om Kim och deras brev. Resultatet är en bok om kärlek, för alltid äkta, komplex och sann. Varken kriget eller döden kunde skilja dem åt.

Frostensons F

Ett av bokfynden från årets rea är Katarina Frostensons "F - en färd" som kom 2020. Den fortsätter där "K" från 2019 slutar och beskriver hennes situation efter att hon, genom fängelsestraffet skiljts från maken Jean-Claud Arnaut i efterdyningen av Metoo och akademiskandalerna.

I "F en färd" skildras en tid när författaren far mellan en tyst huvudstad och en lägerliknande anstalt på Västkusten, till ett hav och till en stor människostad - Paris. Den berättar om fasan att vara åtskild från en älskad som är frihetsberövad och söker orden för friheten.Det är en skildring av ensamhet och vilsenhet men mycket suggestivt beskriven. Och författaren håller hela tiden fast vid att maken är oskyldig och att han hade affärer med andra kvinnor berodde på att hon var en omöjlig och svåråtkommen poet. Det är hon som bär skulden och ingen annan. Hon gör också många lärda utflykter i texten, namedropping av smala filosofer och okända reseskildrare. Hon icensätter sig själv som eb europeisk intellektuell och jämför Arnauds fall med Dreyfus-affären (!). Hade egentligen inte tänkt läsa den här boken, tyckte att "K" var jobbig med sina klagovisor. Hon är kanske lite mer nedtonad här men nog får läsaren känna på lejonklon ibland. Språket är vackert och effektivt och läser man boken som fiktion blir det uthärdlig. Men nu tar jag en paus från klagovisorna.

Malin på ön

Josefin Schygge är ett för mig nytt namn. Hennes spänningsroman "Allt för dig" uspelar sig på idylliska Visingsö. Men idyllen har, som oftast, sina sprickor. Malin bor vackrert på Visingsö med sin man Joen

och sina två söner. Hon driver en populär livsstilsblogg - Malin på ön - där hon visar upp sitt perfekta liv – för perfekt tycker en del. När Elma, som lever med skyddad identitet, behöver en tillfällig bostad får hon bo i Malins gårdshus. Men Elmas närvaro får Malin att känna obehag, den utsatta kvinnan påminner henne om de fasor hon själv upplevt i det förflutna. Dessutom börjar mystiska saker hända runt Malin och hennes familj – det är som om någon iakttar henne. Inbillar hon sig, eller har mannen som en gång hotade att förstöra hennes liv, mannen hon har flytt ifrån, kommit tillbaka? En roman om det moderna livets mindre goda sidor. Kan man vara helt öppen med allt och ändå trygg? Kombinationen är onekligen knepig som Malin får erfara. Inte ens mitt i idyllen är man säker...

På kusliga Öland

Femton spökhistorier och kriminalgåtor, skräckberättelser och skrönor finns i Johan Theorins novellsamling "På stort alvar" - alla med det sägenomspunna Öland som spelplats - som jag råkade på när jag letade efter en annan bok. Den kom ut 2012 och jag kom inte ihåg någon av berättelserna!

Minnet, minnet muttrar jag. Skrev nyligen om hans senaste Ölandsbok, "Benvittring" här i bloggen. Men i "På stort alvar" samlar han de kortare berättelser han genom åren skrivit om Öland, och lägger till flera nya. Novellerna utspelar sig på det öde alvaret, vid kusterna och ute på den nyckfulla Östersjön. Många av dem har skutskepparen Gerlof Davidsson i huvudrollen, en gammal bekant från romaner som Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Vi möter osaliga döda, kusliga hundar, mordiska svanar, döende arkeologer, vettskrämda turistguider, nakna ålfiskare och många andra minnesvärda figurer. Novellsamlingen är en underhållande hyllning till den öländska berättartradition som Theorin själv växte upp med och som utgjort en fruktbar grogrund för hans författarskap. "Redan som baby togs jag med på färjorna över till Öland för att träffa släkten. När jag hade fått tänder bjöds jag på min första kroppkaka, och när jag lärt mig cykla började jag utforska det platta och ljusa landskapet ihop med kompisar. Då och då stannade jag kvar inomhus länge nog för att lyssna till morfar Ellerts berättelser om äventyr, spöken och missöden till sjöss" skriver han i förordet. Vem ska ta vara på och återberätta de åländska spökhistorierna, månne?

En vardaglig debut

Romandebuterande Ella-Maria Nuttis ”Kaffe med mjölk”är en lågmäld denutroman med grund i det vardagliga men som växer till en sorgeskrift och hyllning av ett helt livsöde. För det börjar med ett cancerbesked. Mamma Agneta, vårdare inom hemtjänsten i Gällivare, sitter hos psykologen och undrar hur hon ska våga berätta för familjen att det hon drabbats av är obotligt.

Samtidigt går hennes dotter Tilda runt ett vinterkallt Stockholm. Hon är juridikstudent och försöker passa in bland de välklädda huvudstadsborna, men känner sig vilse. Här finns den kritiska blicken på storstaden som blivit en kliché, men Nuttis knappa stil räddar berättelsen från att låta alltför mycket som en gnällblogg. Men levande blir texten först när Tilda och mamman möts. Agneta reser till Stockholm på besök. Med förståelse skildrar författaren hennes försök att få känslomässig kontakt med Tilda, och hennes brinnande förhoppning om att hon ska få dottern att återvända hem, att de igen ska kunna bli den familj de en gång var. Fast det är förstås omöjligt. Men i några magiska stunder uppstår verkligen nån sorts närhet mellan Tilda och Agneta.Men man kan aldrig gå tillbaka i sina egna spår, tiden skapar främlingskap.

Belägring nu och då

Man kan fundera över slump och öde. Det gjorde jag när Katarina Kuicks bok "Veras krig" lades i min postlåda. Hur kunde hon veta att våren 2022 behövs det mer än någonsin en bok som på ett enkelt men uttrycksfullt vis sätter ord på ur det är att växa upp i en belägrad stad där bomber faller och

maten snabbt försvinner? Då var det Leningrad 1941 och den tyska belägringen varade ofattbara 872 dagar. Nu, 80 år senare, heter staden Mariupol i Ukraina och ryssarna är belägrarna och bödlarna. "Veras krig" är en påhittad berättelse om en sann historia. Kuicks mamma var jämnårig med Vera. Detaljrikt och trovärdigt om krigets realiteter utifrån barnet Veras perspektiv.Boken är tänkt för barn och unga från tio år och uppåt men även vuxna dras in i berättelsen. Vera bor i Leningrad med sin mamma, pappa och storasyster Nina. Och sin katt Binka. I vanliga fall skulle hon börja i klass 4 till hösten. Fast nu är inget som vanligt. Det är krig och det är ont om mat. Det är krig och varken pappa eller Nina är hemma. På sommaren 1941 anfaller Tyskland Sovjetunionen. Belägringen av Leningrad börjar i september och kommer att vara i nästan 900 dagar. Under den tiden svälter invånarna. För Vera blir kriget till slut vardag samtidigt som det dikterar hela hennes tillvaro. Hon leker med sin vän Katja. Men de letar också bombsplitter, ved och fallfrukt. Skolan stängs och görs om till sjukhus. Vera funderar mycket på rättvisa och orättvisa. Är det rättvist att hon får mer mat än Katja? Är det rättvist att Katja ofta får brev från sin pappa och Vera inte några alls? Också om inte kriget i Ukraina börjat så skulle jag utnämna den här boken till en av vårens viktigaste för den visar på det vansinne som släpps lös med kriget. Till vilken nytta?