Pyroman i Värmland

   Ninni Schulman debuterade med Värmlandsdeckaren "Flickan med snö i håret" och nu kommer bok nummer två om brott i Hagfors - "POjken som slutade gråta". Och jag tycker att den här boken är mycket svagare.

   Intrigen saknar driv och läsaren matas med vardagligheter mellan de spektakulära bränderna. Och det här greppet att spränga in bitar om gärningsmannens psykologiska status här och där, jag har så svårt för det. Det är ju på något sätt att skapa en känslomässig fälla för läsaren som ska kunna ta parti för pyromanen. Det köper jag inte.

   Det sägs att den andra romanen är svår att skriva, i synnerhet om den första blivit väl mottagen. Det kan det ligga en del i, nu får nog Schulman snitsa till intrigen och tempot till nästa bok. Det här var för tamt.