Klok roman om hund

Bengt Ohlsson är en mästerlig skildrare av vardagens många förändringar. Ibland är de små men ibland öppnar sig avgrunder när människor börjar tänka på sina i liv. Så är det med huvudpersonen i hans nya roman, "Drick värmen ur min hand".
  
Den handlar om Martin lever ett liv som egentligen är helt okej. Han är i yngre medelåldern och jobbar som socialarbetare på Sexköparsektionen, han åker ut med poliser och gör tillslag på bordeller i Stockholm. Han bor på Södermalm - förstås! -  med sin fru Ellen och sin tonårsdotter Maja. Han har rentav skrivit några monologer som han har fått uppförda, även om det var längesen. Han är förälskad i en yngre polis, och är plågsamt medveten om att han aldrig kommer att göra något åt det.
   Men när en av hans klienter hamnar på sjukhus efter ett självmordsförsök blir han övertalad att ta hand om klientens hund Rulle. Det är tänkt som en tillfällig lösning, men i mötet med hundens villkorslösa kärlek sätts starka och oväntade känslor i rörelse inom Martin. Plötsligt inser han hur ensam han är och Rulle blir allt viktigare för honom.
   Det är en vemodig berättelse om en man som börjar ompröva de flesta av sina relationer och så sakteliga inser vidden av sin ensamhet, mitt i en Stockholmsvardag som sjuder av mingel, teaterpremiärer och parmiddagar. Men slutet upprör, man känner verkligen med Martin. Ett gott becis på att hans skapare lyckats skriver engagerat och övertygande. En underbar roman om förhållandet människa-hund dessutom.