Prata med katten?

  Så här på tröskeln till kattmånaden mars passar det ju bra med ”Kattens hemliga språk - lär dig förstå och kommunicera med din katt”. Här visar språkforskaren Susanne Schötz - som har fem katter hemma att prata med - hur katter kommunicerar med varandra och med människor. Författaren är fonetiker och använder språkvetenskapliga metoder för att analysera kattens olika läten. Med hennes tips lär du dig att kommunicera smartare med din egen katt.
    På ett underhållande och lättillgängligt sätt berättar hon vad katten menar när den jamar, kurrar och spinner.Katten har inte ett språk med ord som vi människor. Den uttrycker sig med kroppsspråk och med olika tonhöjder som man kan lära sig tolka. Hon påpekar mycket riktigt att varje förhållande mellan människa och katt är olika, kommunikationen är mycket varierad.
   Boken är ett måste för alla kattälskare, med kapitel som ”Kattspråk för nybörjare” och ”Kattproblem i vardagen”. Och man behöver inte skämmas för att man pratar med sin katt eller hund, det är ett sätt att skapa fungerande nätverk
.

Malous släkthistoria

Malou von Sivers romanserie har utgångspunkt i hennes egen familjehistoria och sommarprat från 2016."Mitt hjärtas oro" hette första delen och del två är "Olycksbarn". Det handlar om att försöka förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som också har format henne som människa.
    Det har hunnit bli det glada tjugotalet i andra delen av von Sivers personliga familjekrönika. Ute i världen finns en nyvaken optimism och utsikter om en större frihet. Men villan i Äppelviken är full av sorg. Axel Silversjös älskade hustru har dött i barnsäng. Edwin, den nyfödde sonen, blir olycksbarnet. Han som är orsaken till att idyllen slagits sönder.
   Men Axel får nytt hopp när han träffar den unga och livsglada Hedvig. Återigen kan kärleken bli det som för honom till­baka till livet. Men kan han vända blicken från det förflutna?
   Vi får följa Edwins uppväxt under trettio- och fyrtio­talet. Världen går från rus till oro, krigets skugga brer ut sig. Edwin får lida för sin fars inre kval och svär på att aldrig bli som han. Men han är rädd för att han har ärvt såret, som en förbannelse.

För oliktänkande

   "Som feministisk journalist får jag gratis dödshot”skriver brittiska journalisten och författaren Laurie Penny i boken "Bitchdoktrinen". Ja, det är hårda bandage därute och att skriva om s
ex och politik är en explosiv mix, och för Penny är objektivitet bara ett fikonlöv för fega journalister. Själv är hon helt öppen med vad hon tycker  i frågor som prostitution, familjeliv, James Bond, kändisfeminism, reklam, kroppsbehåring och så vidare. Beskrivningen av Donald Trump ger en fingervisning om författarens stil: ”en man som är själva inkarnationen av en vissnande erektion i kostym som läcker dregel överallt i sina försök att ta USA på fittan.” 
 Laurie Penny är just underhållande, vilket är en förutsättning för att komma undan med de utfall som annars mest kunde kallas vulgära. Hon har sin bakgrund i vänsterpolitiska bloggmiljöer där triggervarningar borgar för en viss trygghet. Och likriktning, bör tilläggas. Redan i förordet anges tonen: All politik är identitetspolitik …”.
   Skriver man under på det, eller på att kategorierna man och kvinna är påhittade av patriarkatet bara för att hålla människor i slaveri, är ”Bitchdoktrinen” trygg som ett bollhav att leka i medan världen har sin gång. Ändå läser man boken med behållning och undertiteln ”Texter för oliktänkande” kan tolkas på olika sätt.

Överstinnan ser tillbaka

 

   En äldre kvinna blickar tillbaka på sitt liv. Det är den korta sammanfattningen av Rosa Liksoms nyutkomna roman "Överstinnan". Den handlar om Finland och dess historia och Europa under 1900-talet. Om ett land som tvingades till strid mot både Ryssland och Tredje Riket. Och om de nationella såren som kanske aldrig kommer att läka helt.

   Huvudpersonen är präglad av uppväxten i den nationalistiska krets där fadern ingick. Hon berättar pm livet med den trettio år äldre mannen, han som är överste i en nazistisk armé, och deras inledande förälskelse som övergår i ett stormigt äktenskap.

   Rosa Liksom heter egentligen Anni Ylävaara och föddes 1958 i finska Övertorneå.  Författaren ser boken som en en fiktiv självbiografi som utspelar sig under ett helt liv, då en äldre kvinna i monolog tittar tillbaka på livet och uppväxten i faderns nationalistiska krets. Boken berör många filosofiska och moraliska frågor, men Rosa Liksom menar att den också är en kärlekshistoria.

   Allt det här stoffet har hon lyckats förmedla på mindre än 200 sidor och det är en bedrift i sig i en tid när författare inte drar sig för att skriva 500 sidor och mer. Janina Orlov har gett den en passande svensk språkdräkt.

Flickors vuxenblivande

   Claire Messud är författare till fem skönlitterära böcker, bland dem "Den brinnande flickan". I år kommer hennes genombrottsroman "Kejsarens barn" för första gången i svensk översättning. Messud undervisar i skrivande och bor i Cambridge tillsammans med sin make, litteraturkritikern James Wood, och deras två barn. Och långt innan Elena Ferrantes framgångar med Neapelkvartetten, som  handlar om den komplicerade livslånga vänskapen mellan två kvinnor, skrev Messud romaner om samma ämne.
  I "Den brinnande flickan" handlar det om Julia och Cassie har varit bästa vänner sedan de gick i förskolan. De har delat allt, inklusive en längtan bort från Royston, den sömniga staden i Massachusetts där de växer upp. Men när flickorna når tonåren börjar de glida ifrån varandra. Deras olika klassbakgrunder gör sig gällande, och Cassie slår in på en farlig väg som i slutändan kommer att krossa hennes äldsta vänskap. Det är Julia som berättar om vad som hände då när allt verkade börja falla isär. Men medan hon berättar, blir det allt tydligare att historien om henne och Cassie glider henne ur händerna.
   "Den brinnande flickan" är ett psykologiskt ödesdrama som lånar tragedins form för att berätta om barndomens frihet, om vuxenblivande och om hur det ser ut när fantasierna och drömmarna möter en skitigare verklighet.

Om iskall beräkning

 Tove Alsterdal är journalist och manusförfattare. Hon skriver dramatik för teater, radio, opera och film. "Kvinnorna på stranden" är hennes romandebut från 2009.Efter att ha läst hennes senaste och femte bok just, "Blindtunnel", tänkte jag att jag skulle läsa den här på nytt.
   Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor och tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.
   Öppningsscenen är att i gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man.
   I skydd av natten smyger en annan kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till. Och i New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna.
   Det är en tidlös skildring av offren för människohandel, en roman om iskall beräkning.

Levis djupa kunskap

"Periodiska systemet" av Primo Levi (1919 - 1987) är på samma gång en självbiografisk skrift och en reflektion över den mänskliga naturen såsom förbunden med den materiella kemin.
    I 21 kapitel, rubricerade som grundämnena, berättar Auschwitz-överlevaren Primo Levi på den klaraste, vackraste prosa om sina släktingar och kamrater, från förkrigsåren i hemstaden Turin, via krigsårens partisankretsar, fram till att han deporteras, som anti-fascistisk partisan och jude, till lägret.
   Periodiska systemet [Il sistema periodico, 1975] är litteratur som hittar sin egen form bortom genrer. Ett mästerverk av författaren och kemisten, och ett av vår tids största vittnen, Primo Levi. Ett  nyskrivet förord av litteraturkritikern Kaj Schueler ingår och boken finns på årets bokrea.
   "Den bästa bok om naturvetenskap som någonsin s

krivits" tycker| Royal Institut of Great Britain.

Ferrante bjuder på sig

I " Ferrante om Ferrante" bjuder den kända italienska författarpseudonymen Elena Ferrante in alla läsare till sin författarverkstad och låter oss få glimtar in i hennes författartillvaro mellan åren 1991 och 2016. Här har hon samlat en del av sin brevväxling med de italienska förläggarna, Sandro och Sandra Ferri i Rom. Vidare återfinns tiotalet intervjuer med internationell press.
    I några essäer utvecklar också Ferrante sin syn på litteraturen och litteraturhistorien och ger sin syn på de egna romanerna och deras tillkomst. Hon förklarar sitt val att inte bli en offentlig person, hon redovisar öppet sina farhågor över att låta någon filmatisera sina böcker.
   Men framför allt talar Ferrante om sitt brinnande intresse för skrivandet och den ångest som följer på skapandet när man inte tycker att verket håller för publicering. Vidare avhandlas i texterna hennes förhållande till psykoanalysen, städer hon bott i, moderskapet, feminismen och barndomen som en outsinlig källa att ösa ur vad gäller minnen, berättelser, levnadsöden. Resultatet är ett närgånget självporträtt av en författare i kreativ högform.
   Man har ju spekulerat mycket om vem Ferrante egentligen är. En del hävdar att det måste vara en man som skriver så kraftfullt om samtiden. Men de kan känna sig blåsta, det får räcka med att vi får en pseudonym.

Lämplig lovläsning

    Detta är veckan när nästan alla "reser till snön" eftersom det är sportlov. Det gör inte jag, jag får nog av snö på hemmaplan. Men man kan ju läsa om vinter och snö, hemma i värmen. Som Jakob Mjöbrings trilogi om polisen Katja Lyss som jagar mördare så snön yr. De tre böckerna heter, passande nog, Köld, Snö och Is.
    "Köld" är den första delen om den egensinniga och tuffa polisen Katja Lyss som lämnat storstan för ett vackert och iskallt Norrland.
Det är midvinter och kölden har lagt sig över det norrländska samhället Arjeplog. Ett brutalt mord blir startskottet för polisen Katja Lyss, från specialenheten NOA, som tvingas försöka hantera både extrem kyla och oförklarlig ondska.
     Mordet är spektakulärt och brottsplatsen märkligt renstädad. När ett andra mord äger rum börjar Katja misstänka att någon med insikt i polisarbete kan vara inblandad i brotten.
    De här deckarna är precis lagom att ha med i packningen när man far på semester, 250 till 300 sidor. Inga tegelstenar alltså.

Värd en omläsning

    Det var ett tag sen jag läste Tracy Chevaliers "Flicka med pärlörhänge". En roman som tar läsaren med till 1600-talets Nederländerna.
   Griet är sexton år när hon träder i tjänst hos konstnären Vermeer. Hennes uppgifter i det stora och barnrika hushållet består av tvätt och barnpassning, men hon har också fått i uppdrag att städa konstnärens ateljé utan att rubba ett enda föremål i hans minutiöst uppbyggda tablåer.
    Snart uppstår ett slags samförstånd med en underström av attraktion mellan Griet och Vermeer, en själarnas sympati mellan den store målaren och den enkla tjänsteflickan. Han lockar fram en förmåga som finns slumrande hos Griet och lär henne att se tingen med en konstnärs ögon.
   Vermeers hustru Catharina är sin mans absoluta motsats. Hon är från första stund avogt inställd till Griet och avskyr sin makes intresse för flickan.När Vermeers rike mecenat van Ruijven fattar tycke för den söta tjänsteflickan, och insisterar på att Vermeer ska måla henne, skärps spänningarna.
   Ryktet och skvallret i småstaden Delft ökar trycket och när tavlan är fullbordad väntar en dramatisk uppgörelse.
   Jo, det är en roman som är väl värd omläsning.

Den längsta statsministern

Tage Erlander är den svenska statsminister som suttit längst vid makten - 23 år. Trots detta har ingen skrivit någon större biografi över hans liv och gärning. Hans dagböcker och hans egna memoarer är de enda skildringar som funnits att tillgå för den som önskat lära känna Sveriges främste politiker under efterkrigstiden.
   Men nu har historikern Dick Harrison skrivit ett standardverk över Erlander, som ger en bild av en mycket sammansatt person. "Jag har ingen vilja till makt" heter den. Ett citat som är motsägelsefullt eftersom man inte kan vara statsminister utan att utöva makt i stort och smått.
     Han var obrottsligt lojal mot människor han tyckte om och delade politiska ståndpunkter med, samtidigt som han kunde drivas av ett nästan oförsonligt hat mot vissa politiska motståndare. Han insåg till fullo begåvningen hos yngre manliga kolleger, som Olof Palme, men var märkligt oförmögen att inse styrkan hos kvinnorna i partiet. Han förenade kärleken till politiken med ett levande intresse för naturvetenskap, litteratur och teater.
    Tage Erlander var statsministern som inte ville ha makten men som ändå var makten personifierad under nästan ett kvarts sekel. Han plågades ideligen av dåligt självförtroende men lyckades genomdriva i princip alla reformer han föresatte sig, mycket tack vare sitt älskade Harpsund och stödet från familjen. Undrar just
vad han skulle tycka om det aktuella regerandet...

Tove om sin upväxt

  

"Bildhuggarens dotter" är Tove Janssons självbiografi och också den första vuxenboken som hon gav ut.
   Boken utkom 1968 och ger en inblick i Tove Janssons egen barndomsvärld. Sen dess har den utkommit i många upplagor och med skiftande formgivning.
   Den beskriver i novelliknande kapitel konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors och sommarlivet i skärgården. Hon återskapar en miljö som är både borgerlig och bohemisk och som i mycket domineras av fadern, bildhuggaren Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten. De är en centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten men också en som har båda fötterna på jorden. 
    Men främst fångar hon barnets upplevelse av tillvaron – det mystiska och magiska. Här ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga och man kan lättare förstå hennes muminvärld om man läst den här boken.
    "Bildhuggarens dotter" har med rätta kommit att bli en av de klassiska barndomsskildringarna i svenskspråkig litteratur

Snåljåpens kokbok

Hanna Olvenmark är dietist och kallar sig en " hängiven snåljåp". Och hon har tagit sig an en uppgift: att slå hål på myten om att hälsosam mat bara är till för dem som har tid, ork och framför allt pengar. "Jag är trött på den bilden av hälsosam mat" säger hon i boken och påpekar att det finns massor av mat som är både billig och hälsosam. De recept hon bjuder på är alla vegetariska och hon visar att det inte betyder trist.
   En bok som passar bra den här tiden på året eftersom vintermånaderna brukar vara de månader när folk suger på ramarna och ångrar alla matutsvävningar vid jul.

   I tre år har hon drivit den omåttligt populära bloggen Portionen under tian där hon visar på fördelarna med att leva snålt både för plånboken, miljön och kroppen.
   I kokboken "Portionen under tian" bjuder hon på över 50 vegetariska recept där varje portion kostar max 10 kronor - alltså en euro.
   Det bjuds även även 300-kronorsveckor med tillhörande inköpslistor och recept, samt allmänna billighets-tips för både storhandlingen, jobblunchen och utemiddagen  om man med ute menar ute i naturen....

Kriminell klassiker

På årets bokrea säljer de Agataha Cristie för en billig peng. Som "4.50 från Paddington", som utkom 1957 och är en av de mest populära böckerna med den mysterielösande damen Jane Marple i huvudrollen. Boken ger prov på Christies osvikliga förmåga att iscensätta intrikata mordmysterier. För hur kan ett brott lösas när det inte finns några bevis för att det verkligen har skett?
    Det börjar med att mrs McGillicuddy inför julen reser för att hälsa på väninnan miss Marple. Men det som börjar som en avkopplande tågresa får en otrevlig vändning när mrs McGillicuddy bevittnar hur en kvinna stryps i ett förbipasserande tåg. Det finns inga andra vittnen, inget lik hittas och varken tågpersonalen eller polisen tror på hennes berättelse. Miss Marple bestämmer sig för att ta reda på vad det var som egentligen hände ombord på tåget. Och vem som är mördaren.
   En historia från en tid när tågen gick i tid och när folk inte bara glodde på sina mobiler 
   Boken är i nyöversättning av Helen Ljungmark och nu
har Christies romaner fått en enhetlighet som spänner över författarskapet. Förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs. Samtidigt har en brittisk underfundighet som tidigare förbisetts lyfts fram.

Den giriga nazismen

Under krigsåren 1939-45 plundrade nazisterna systematiskt  de ockuperade länderna på guld, konst och kontanter, även den judiska befolkningens tillgångar beslagtogs och man drog sig inte för att stjäla tandguld från de avrättade. Det är en upprörande tid Marcus Wallén skriver om i nyutkomna "Naziguldet och de invigdas hemlighet".
   Det är en dokumentär berättelse som också blir en översikt av andra världskrigets förlopp och alla de ogärningar som då begicks. Det som intresserar författaren är vilka människorna bakom dessa brott var och hur de kom att bli både bödar och tjuvar, allt med ideologin som täckmantel.
   Efter 1945 saknas fortfarande  stora delar av stöldgodset. Envisa rykten säger att nazisterna gömde det i krigets slutskede. Spåren leder till bortglömda gruvor, till banker i Schweiz, och ett helt nytt spår även till Sverige och upptäcktsresande Sven Hedins gudson Hubert von Blücher. som var en av de inblandade i hur guldskatten gömdes på alpsluttningar i Sydtyskland. Vad som egentligen hände med guldet och sedelbuntarna får vi aldrig veta. Det verkar som om både nazisterna och ockupationsarmén var lika bra på att vara diskret långfingriga.
   Wallén skriver också om hur det fanns organisationer som såg till att hjälpa efterspanade nazister ut ur Tyskland för att börja ett nytt liv i Sydamerika, företrädesvis Argentina.

Stökiga Tornedalen

   Nina Wähäs "Testamente" är en familjeroman som inte liknar
det man brukar kalla familjeroman.Det är rått och stökigt och romanen rider högt på tornedalingars vilda historia.
   Romanen börjar med att när Annie blir gravid åker hon motvilligt hem till platsen där hon växte upp. Ingen blir särskilt glad över att se henne.
   Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje, eget. Annie har en familj som hukar under den mörka hemligheten. Dessutom består den av två föräldrar och tolv barn - eller fjorton beroende på hur man räknar - som aldrig någonsin dragit jämt. Där är raggaren, den duktige äldste sonen, kåkfararen, den homosexuelle sonen som skiter i vad folk i trakten tycker. Och Annie som är på smällen. Och modern som bestämt sig för att något måste hända.
   Och alla de andra. Och, sist men inte minst, fadern som bär på familjens mörka hemlighet. Eller snarare: fadern som är familjens mörka hemlighet. Nu är uppgörelsens tid. Snart kommer inget att vara som förut. Frågan är om man är ansvarig för sin familjs synder?  Kanske kan man helt enkelt skriva om den?

Åter till Doggerland

Ett riktigt lyckost är det för Maria Adolfsson att hon lyckats skapa ett eget geografiskt land, örepubliken Doggerland mitt i Nordsjön. Här regerar författaren enväldigt över geografi och människor.
   Faktum är att det under stenåldern fanns land ute i Nordsjön. Rika fynd av jakt- och fiskeredskap har fiskats upp av senare tiders fiskare. Varför landet försvann vet man inte. En höjning av havsnivån kanske eller en flodvåg orsakad av ett stort isberg har framkastats som förklaring - men säker kan ingen vara.
   Men i del två av Adolfssons serie - "Stormvarning" är det nutid och julen närmar sig. Då hittas en död man på Doggerlands Noorö. Han har kastats utför ett stup och hittas av en händelse.
  Kriminakinspektör Karen Eiken Hornby kastar sig in i utredningen på grund av personalbrist och egentligen är hon sjukskriven. Men hon är lättad över att slippa julfirandet med släkten.
   När ytterligare ett mord sker framträder kopplingar till ett lokalt whiskydestilleri, men Karen oroas mest över om hennes lindrigt laglydiga släktingar på Noorö är inblandade. Det blir en svår balansgång mellan hennes privata jag och rollen som polis.
    Upplösningedn på dramat är rafflande och sker under en hård vinterstorm.
    Nu vill jag ha nästa bok om Doggerland.

Bokrea & tidens gång

   Tiden nöjer sig inte med att bara gå. Den rusar förbi så man knappt hinner uppfatta det. Den tanken slår mig när jag bläddrar i årets reabokskatalog. Böcker so alldeles just var nyutkomna och fanns på förlagens listor över nyutgivning återfinns bland reaböckerna. Och går de inre åtr med det så blir det rea på reapriset! Hjulen snurrar allt snabbare.
    En bok vill jag rekommendera för de historiskt intresserade; Johan Hakelius "Rule, Britannia!" som handlar om personer, situationer och egenheter under 200 år av brittisk historia. Företrädesvis 18- och 1900-tal.

   Hakelius gjorde stor succé med sina skildringar av excentriska britter i böckerna "Döda vita män" och "Ladies". I den här boken följer han upp dem med en samling underhållande historier om personer, situationer och egenheter under 200 år av brittisk historia.

    Man kan läsa om Jane Austens Bath, världsutställningen i London 1851, äventyrerskan Gertrude Bell som blev kungamakare i Jordanien och Irak, Beatrix Potters sagovärld där djur blir människor, Rex Whistler som målade mellankrigsgenerationens snurriga upptåg och mycket mer.Boken är ett fynd, helt enkelt, i synnerhet om man är anglofil.

Mer kalla fall

   Inom polisen är ett "cold case" ett gammalt kriminalfall som inte fått en lösning. Ibland tas fallen upp på nytt om någon het ledtråd upptäcks. Bland deckarförfattare är berättelserna om "kalla fall" en guldgruva när det gäller att hitta inspiration.
   En som visar det är Tina Frennstedt, kriminalreporter och"Försvunnen" är första delen i Cold Case, en deckarserie inspirerad av verkliga fall som utspelar sig i Malmö och på Österlen.
    En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen efter en våldsam storm. Fallet blir aldrig uppklarat. Sexton år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Till en början famlar polisen i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet.
   Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

På kryss med Mazzarella

 Merete Mazzarellas nya - Den försiktiga resenären" - är en bok om att resa, om olika sätt att resa, om att resa utan att vara äventyrligt lagd. Det är en bok om återvändo, inte bara hem utan också till andra platser, en bok om att omdefiniera sin livshistoria, en bok om arv
    På kryssningsfartyget Baemar råder rutiner, upprepning, samma promenad på däck varje dag. Tillvaron styrs av en stadig rytm, och det känns lätt, kravlöst och samtidigt lite fånigt och komplicerat. Det mest levande ombord, förutom de smått excentriska människorna, är en skadad nattfjäril. Trots ambivalensen upplever resenären M
azzarella en stark fascination för kryssningsmiljön, som blivit lite av en modefluga nu när flygskammen sätter in..
   I Australien möter hon kryssningsfartygets motsats,  en naturskön och vild kontinent med vänliga människor, rikt djurliv och en brutal historia. Hon och hennes L blir särskilt förtjusta i staden Brisbane, och dit vill de, till sina vänners förvåning, ständigt återvända. Det anses lite udda att vara fascinerad av landet tvärtom, förstår de snart nog.
   Mazzarellas stil, där hon blandar lärda reflektioner och långa litterära citat med personliga reflexioner är hennes kännemärke. Och även om det inte är överraskande eller provokativt är det småputtrigt trevlig läsning

Autentisk tonårsångest

   I "Livet går så fort. Och så långsamt" visar Martina Haag klart och tydligt att hon inte glömt tonåringarnas obarmhärtiga blick .Hon skriver inkännande och skickligt om ungdomlig vilsenhet och utanförskap om hur smärtsamt det kan vara att vara tonåring. Och om hur dessa år formar oss som personer.
    Mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin.
    Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med.
   Den där tiden. Den där skolgården. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan några vuxna överhuvudtaget.
   Ja, det är modigt att våga känna igen den tonåring man en gång var.
 

Att våga flytta tillbaka

”Drömmen runt hörnet” är Lucy Dillons åttonde bok på svenska, en feelgoodroman med ingredienser som hemlig kärlek, hantverk och härliga hundar. Här handlar det om Lorna, som har sökt sig tillbaka till Longhampton för att förverkliga en dröm.Hon hyr stadens konstgalleri men lever i skuggan av sin kära mammas konstnärskap.
   Men Lorna är plågsamt medveten om att hon måste hantera spöken från det förflutna. Hennes förr så tajta familj har splittrats och slutat att prata med varann. Och själv har hon en hemlig kärlek.
     Av sin väninna Betty har hon lärt sig att mod är något man sätter på sig som rött läppstift, även om paniken bultar i kroppen. Nu känner sig Lorna ungefär lika modig som Bettys ängsligt darrande tax Rudy.
   Men till slut vågar hon öppna sig mot livet och kan se världen med nya ögon.Vänskap är ett viktigt tema i den här romanen och vänner finns där man minst anar det. Så sett är det hoppingivande läsning.Perfekt bok att kura ihop sig med när snöovädren drar förbi där ute.