I romanen "Kurtisanen" återvänder
Anna Laestadius Larsson till det sena 1700-talet.
Romanen är en fristående uppföljare till den uppskattade
trilogin Barnbruden, Pottungen och RäfvhonanDet är en tid då adelns siden och peruker existerade sida vid sida med rännstenens smuts och fattigdom, där fattiga kvinnor förväntades stå till välbärgade mäns tjänst men då idéer om ett annat, rättvisare samhälle just hade fötts.En sak är säker, det luktade illa i både slott och kojor. Någon har sagt om Voltaire att en modern människa skulle förstå vad han säger men inte stå ut med att vistas i hans närhet.
Blott sexton år gammal debuterade Beata Charlotta på landets mäktigaste teaterscen, Bollhuset i Stockholm. Från logerna blickade kungen och hans hov ner på henne. Förmögna män mätte henne med lysten blick. Hennes skönhet var en förbannelse som skulle få henne landsförvisad till det förrevolutionära Paris. Men också en tillgång när hon ensam gav sig iväg på bildningsresa till Italien och lyckades charma den europeiska eliten.
Beata Charlotta var skådespelerska, kurtisan, spion, vän med en drottning och älskarinna åt en man som blev kung. "Vackre Armfeldt" var en av hennes många älskare. Hon blev bara trettioett år gammal.
Efter sig lämnade hon ett glödhett manuskript, en berättelse om sitt liv i romanform som avslöjade hemligheter kring maktens män, en berättelse som aldrig skulle få se dagens ljus. Det var kung Gustav III:s plan. Men han misslyckades. Hans män hittade inte hennes berättelse.
Här är den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar