I sin nya bok "Sverige vid avgrunden 1808 -1814" skildrar diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlander ett stycke omvälvande svensk historia. Ahlander har tidigare bland annat skrivit en kritikerrosad biografi om Gustaf Mannerheim.År 1808 stod Sverige vid avgrundens rand och kämpade för sin överlevnad i krig på tre olika fronter: i söder mot Napoleon, i väster mot Danmark och i öster mot Ryssland. Napoleon och tsar Alexander I hade gjort upp om att stycka Sverige utmed Motala ström och allt höll på att ta en ända med förskräckelse.Adelsmännen kivades, krigsmoralen var låg (vilket Finska kriget bevisade) och landet dränktes i brännvin. Lynchningen på öppen gata av Axel von Fersen 1810, medan ordningsmakten såg på, är det svenska förfallets absoluta bottenläge.
När läget var som mörkast i augusti 1810 valde Sveriges riksdag under slumpmässiga former en okänd tronföljare: den franske marskalken Jean-Baptiste Bernadotte, en verklig joker i leken. En ny tid tog sin början.Bernadotte var mer militär en revolutionär och han vill komma ifrån Napoleons dominans. Så man kunde ge Sverige en chans!
Det känns som att denna dramatiska historia har sällan berättats i sin helhet. Här får man analyserat vilken futtig skara de så kallade 1809 års män var. De ville ha förändring men visste inte hur en sådan åstadskoms. De var kärlekskranka, fega och rivaler om makten.
Ahlander har en lättläst stil och man får en både belysande och underhållande genomgång av det som kunde ha blivit rikets ödesår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar