Jörn Donners bok SuomiFinland ,2017, med svarta pärmar, väckte uppmärksamhet som ett
inlägg i den fortgående debatten om republiken Finland. Nu fortsätter
och avslutar Donner sina tankar om Finland och landets ställning i
världen i en andra och avslutande del, den illröda "Suomi Finland II. .Avsikten med boken är densamma:
polemisk med en viss melankolisk
insikt även om de goda sidorna i denna ”lottovinst” att vara
finländare.Boken synar det finländska samhället och politiken i sömmarna. Boken utkommer lämpligt precis innan det finska riksdagsvalet. För Donners del är detta den ”sista striden”, eftersom han tycker sig ha sagt vad han anser om republiken, ända sedan Nya boken om vårt land (1967) och de två Perkele-dokumentärerna.
Donner är idag 86. Hans hälsa är åt h - e, hans humör är uselt. Det är en nästan 200 sidor lång muttrad monolog där han gör upp med stort och smått. De riktigt roliga misantroperna - Donner är en - gör inte skillnad på folk och folk. För dem har alla människor lika värde – men det värdet är inte särskilt högt. Och i detta inkluderar de sig själva.
Det är en anledning till att tycka om Jörn Donner. Han förhärligar aldrig sig själv – verkar inte ens särskilt intresserad av sig själv. Han berättar i stället rätt ingående om de gånger när han inte hunnit fram till toaletten i tid. En gång hände det på S-market i Ekenäs.
När han någon gång i boken analyserar sin personlighet gör han det helt kortfattat, som i förbifarten. Han poängterar gång på gång att han inte bryr sig om sitt eftermäle, om det sen blir surgubbe och skitstövel. Men inte skulle det förvåna om han ger ännu en bok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar