Jonas Karlsson är en skicklig novellist och därtill skådespelare. Nu har han gett ut en mångtydig liten roman med titeln "Regnmannen - en trädgårdsberättelse".
Den handlar om Ingmar, en pensionerad regissör, änkeman sedan en tid, som lever lite
desillusionerat, men nu återfått glädjen i tillvaron på egen hand genom
att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård. Men sommaren är ovanligt het,
det var väldigt länge sedan det regnade och rosorna behöver vatten.
På
baksidan av huset, gömd bland sly och ogräs, hittar Ingmar en gammal
rostig kran som visar sig ha alldeles oväntade egenskaper.Snart är Ingmar indragen i händelser som han inte vet hur man hanterar. Fast det är ju nyttigt med teaterns erfarenheter förstås.
Det är en berättelse som handlar en mängd olika företeelser: åldrandet,
ensamhet, trädgårdsskötsel och nervösa karriärpolitiker. Den innehåller reflektioner över teatern, dess förutsättningar och
väsen. På slutet blir det också klart att detta är en bok om
upphörandet och sorgen.Texten lyfter fram trädgården men också
lika mycket teatern som en plats för underverk. Scenen som magiskt rum
där man kan hitta det som inte är självklart.
Jonas Karlsson skriver med säker stil och mild humor. Historien om
Ingmar Karlsson är också en skildring av övermod och girighet men
dessutom av hur en åldrad hjärna kan spela innehavaren vissa spratt.
Frågan uppstår: vem eller vad regisserar vad eller vem?
Något helt säkert svar ger inte författaren.
Den där boken är jag gättesugen att läsa.
SvaraRadera