Så olika öden

Den 13 januari 2017 avled Birgitta Börjesson, en för de flesta totalt okänd kvinna, 73 år gammal. Men för en person var hon känd och älskad, nämligen för hennes syster Elisabet Höglund.   I boken "Skulden jag bär på - två systrar, två världar" berättar den kända journalisten och författaren Elisabet Höglund om sin okända syster. Hon berättar om ett människoöde kantat av tragedier, sjukdomar och lidanden.
   Systern dog ensam i sitt nedslitna hus i en liten skogsby i Halland saknad av ingen annan än av sin syster. Inte ens hennes dotter sörjde henne. Elisabet och Birgitta hade samma föräldrar, samma gener och levde i samma uppväxtmiljö.
     Elisabet blev en framgångsrik journalist, författare, konstnär och idrottskvinna. Hennes syster Birgitta föddes med hjärnskador. Hennes uppväxt var svår. Hon hade problem i skolan. Hon vistades lång tid på barnpsykiatrisk klinik. Hennes start i livet var den sämsta tänkbara. Hon dömdes tidigt till ett liv i utanförskap och lidande. Hon kom att tillhöra gruppen multisjuka, utslagna ur arbetslivet, glömda av samhället. De sista tio åren levde hon totalt ensam i en social misär utan dess like och dog av sjukdomar som hon inte orkade söka bot för.
    I boken frågar sig systern Elisabet: Hur kan två systrar med så lika bakgrund hamna i två så skilda världar, för den ena systern i en värld präglad av framgång och berömmelse, för den andra systern i en värld präglad av fattigdom, arbetslöshet och misär?   Vad var det som gjorde att livet för dessa båda systrar kom att följa två rakt motsatta vägar, den ena rakt uppåt, den andra långsamt ner i djup misär och tragedi? Elisabet försöker ge svar på frågan i denna gripande skildring och skildrar också hur samvetet mal: Kunde hon ha gjort mer?.