Blåsten ylar där ute och vintermörkret kryper inpå en. Här hjälper bara någonting av Lucy Dillon för att få fart på livsandarna. På måfå drar jag ut "Hundra omistliga ting", en berättelse om vad det innebär
att leva livet fullt ut och att välja ut bara de saker som har betydelse. Som. brev från den enda man hon
någonsin älskat. Ett minne från fadern hon egentligen aldrig lärde
känna.En blå glasvas som fångar ljuset en grå dag.
Gina Bellamy börjar
om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter
att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon
nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre
lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre
passa den hon är.
För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att
slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker får hon spara, hundra
personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter. Att rensa bland
ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera mycket som
hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir
svårare än hon har tänkt sig.
Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt,
bästa väninnan och en hemlös greyhound vågar Gina till slut börja blicka
framåt och och när kärleken åter finns inom
räckhåll vet hon hur viktigt det är att leva i nuet och ta vara på varje
ögonblick av lycka.
Ett ytligt bokval? Kanske. Men ett som får mig att se på tingen med andra ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar