Min blogglista

fredag 25 december 2020

Poesi och liv hos Ekblad

Sent in i julnatten läser jag Stina Ekblads
memoarbok "Här brusar strömmen förbi". En bok som tar avstamp i posei av olika slag som haft betydelse för henne. Östebotnisk hembygdslyrik, mamma som läser Dan Andersson och många fler. Som ung var Stina säker på att hon skulle bli författare. Det blev hon ju också, med viss fördröjning. Stina Ekblad har ägnat ett yrkesliv på scenen åt att gestalta det skrivna ordet, åt dramatikens och poesins kraft. I denna vackert skrivna memoar skildrar hon den livsväg som lett fram till de stora scenerna där hon syns idag. Hon berättar om barndomen i Solf och om vägen därifrån till Danmark och till teatern, om roller hon spelat och människor hon mött. Boken är skriven i dialog med de dikter som på många sätt präglathennes liv. Det är inte bara en självbiografi utan lika mycket ett passionerat försvar för poesin, musiken, litteraturen och vårt behov av skönhet. Ekblad inte bara förstår språket, hon älskar det på djupet. Det är sällan man läser en kändismemoar där kärleken till orden bultar på det här viset. Här vimlar av underbara formuleringar. Som stillsamt pyrande brandtal om varför vi behöver konsten i våra liv känns boken just nu som en tröstande kram. Det finns ett naturligt flöde, en uppenbar berättarglädje och språkbegåvning. Ekblads stora kunnande om själva skådespelaryrket hör till det mer inspirerande man kan läsa. Samtidigt är boken en smått blyg bok om att hitta sitt sammanhang. Det var en riktig bra julklappsbok jag gav mig själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar