I landet utanför 1940 - 42

Ja, så var den läst. Del två av Henrik Berggrens berättelse om Sverie under krigstiden. Landet utanför heter serien, som ska få ännu ett band. Den här delen har titeln "Sverige och kriget 1940 - 42". I del ett av serien, som kom 2018, skildrades Sverige under det första dramatiska krigsåret. I denna andra del sträcker sig handlingen från hösten 1940, när allt tycktes gå Tysklands väg, till slaget om Stalingrad hösten 1942. I centrum av berättelsen står striderna om eftergiftspolitiken mot Tyskland och central i skildrinen är utrikesminister Günther, som var mycket tillmötesgående mot tyska krav och såg till att dra i de rätta trådarna för att få regeringen att fatta rätt beslut. Som om transiteringen av tyska soldater och krigsmaterial genom det neutrala landet. Statsministern, den legendariske Per-Albin Hansson, var besatt av att hålla landet utanför konflikter. Kosta vad det kosta ville. Visst var det realpolitik, men nog finns det ett stort mått av feghet också. Man tog absolut inga risker under dessa år. Runt de ledande politikerna, militärerna och diplomaterna vävs en skildring av livet i det neutrala Sverige. Vi möter en rad kända och mindre kända svenskars skiftande öden i krigets skugga. Husmödrarna klipper ransoneringskuponger, biografsalongerna är utkylda men fullsatta, antinazister planerar flykt och swing är tidens melodi till mångas irritation. Krigsbarnen från Finland, som var runt 70.000, skildras kortfattat och på omslaget ser man några av dem i ett tågfönter. I små tidningsnotiser rapporteras om allt hårdare ingrepp mot judar i de ockuperade länderna. Men först när ett fartyg med 532 norska judar avgår mot Polen från Oslo i november 1942 kommer en svensk reaktion. Jag gillar Berggrens berättarstil, att han varvar stort och smått. Att utrikespolitiken skildras parallellt med vardagslivet gör att det är lättare att se helheten i all dess komplikation, för åren var på inget vis enhetliga. Hoppas också att Carl Bildt, som ju kom med ett storsvenskt uttalande nyligen om att Sverige skulle ha klarat att slåss mot den tyska krigsmaskinen, läser boken och inser hur totalt fel han hade, det var mednöd och näppe landet upprätthöll beredskap vid gränserna. Allt annat är fria fantasier.