Räddare i pandemin

Richard Osmans debutdeckare "Torsdagsmordklubben" har sålts i en miljon exemplar i hemlandet och har kallats "räddningen under lockdown" Nu har den kommit på svenska också men själv läste jag den just efter jul på engelska, eftersom många tyckt att den är så bra. Det är den också och författaren är egentligen tv-producent och programledare. Det här med deckare var bara en udda grej. Historien är typiskt brittisk med drag av Christie men har ändå en egen berättarton. En pensionärsduo av 70-plussare - Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron - bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott, kalla fall för det mesta. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. Men när ett mord inträffar i verkligheten och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan. På vägen tampas de med skumma tomtspekulanter, opålitliga byggare och en falsk bräst - bland annat men naturligtvis blir fallet löst. Och jag håller med författaren när han säger att deckare är trösterika för, i motsats till verkligheten, vet läsaren att det serveras en lösning på slutet och att verkligheten har en viss ordning. Del två i bokserien kommer till hösten på engelska.