Barndomens oskuld

Kerstin Bergman, litteraturvetare som tidigare skrivit om svenska deckares landskap, debuterar med en synnerligen personlig och tänkvärd återvändardeckare - "Oskuld och Oleander". Med osvikligt öga för relationer, trädgårds- och inredningsdetaljer och lågmält bitsk humor berättar hon om hur Iris, nu medelålders, återvänder till barndomens landskap, Ekerö nära Stockholm. Iris Bure återhämtar sig som bäst från ett stort svek när dödsbudet kommer: Dementa faster Irma har gått bort. Efter sig lämnar hon Iris barndomshem, huset på Ekerö. Med några semesterveckor till godo erbjuder sig Iris att röja upp och återvänder till platsen där hon växte upp. Men det som börjar som en enkel flyttstädning får snart mörkare karaktär. Vem var egentligen hennes faster? Vilka hemligheter bar hon på? Rum för rum, låda för låda, kartong för kartong gräver sig Iris in i historien.Märkliga foton från 70-talet dyker upp med asiatiska barn som motiv. Och bilderna ser inte semesteroskyldiga ut. Oförklarliga minnen från barndomen kommer upp till ytan och när forne bästisen Jonas åter kommer in i hennes liv får jakten på sanningen fastare form. Vad hände egentligen med lekkamraten Nina som försvann? Med grannens svarta labrador som kom på avvägar strax därpå? Och vem gräver nu i trädgården på nätterna? Och vill någon över huvud taget att sanningen kommer fram? Det är en detajskarp berättelse om minnen, om vad vi vill minnas och vad vi väljer bort. Och får man nånsin ett entydigt svar?