Hjärta & smärta

 Valentindagen lider mot sitt slut men visst hinner jag med att tipsa om en roman som handlar om både hjärta och smärta. Det är Hilary Boyds nya "Handen på hjärtat" och berättartonen känns igen från succén Torsdagarna i parken.
  Här handlar det om Flora som hyr en lägenhet i bottenvåningen på sin syster Prues hus i västra London. Hon jobbar som hemsjuksköterska åt en gammal dam, Dorothea och har det tämligen knapert, men är mycket fäst vid den gamla damen och tycker om att ta hand om henne.
   Flora har äntligen lyckats lappa ihop sin tillvaro efter det att hennes pojkvän Fin övergav henne samtidigt som hon blev utbränd i jobbet på ett av Londons större sjukhus. Så en dag stöter hon av en händelse på Fin igen, och så vänds hela hennes tillvaro uppochner. Fin, som är bergsbestigare, har råkat ut för en olycka och vill att de ska flytta ihop igen. Trots hans själviska beteende för tre år sedan är Flora beredd att ge honom en andra chans. Men har Fin verkligen förändrats i grund och botten? Det verkar fortfarande som om bergen lockar honom mest.
   Saker och ting ställs på sin spets när Flora upptäcker att hon är gravid. Hennes syster Prue och systerdotter Bel försöker få Flora att ta sitt förnuft till fånga och inse realiteterna. Så kan en andra chans någonsin kan sluta lyckligt - det är frågan.

Dags för summering

Läser om att danska författaren Susanne Brøgger bett Louise Zeuten skriva hennes biografi och boken kommer på svenska i maj. Men boken får bara handla om Brøggers 40 första levnadsår och biografiförfattaren får tillgång till all sparad dokumentation. Det blir onekligen spännande läsning.
   En del av hennes historia finns invävd i  Brøggers brett upplagda släktkrönika Jadekatten från 1997, en roman som spänner över fem generationer och rymmer flera självbiografiska spår. I centrum står den dansk-judiska familjen Løvins uppgång, förmenta stolthet och fall - här ingår grundandet av spritfabriken Aalborg, skuld, skam och incest, drogmissbruk och stora framgångar vid teatern för författarens alter ego, Zeste. Boken kom i snygg pocketutgåva hos Norstedts i fjol.
  En annan bok där hon berättar mycket om sig själv är i kattboken "Linda Evangelista Olsen", en bok om alla de katter Brøgger träffat och levt ihop med. "En katt är hinsides lycka och olycka. De är kort och gott - hinsides. Att känna en katt är att vara i kontakt med hinsides" skriver hon.
   Och ger därmed uttryck åt den urgamla åsikten att katten är i kontakt med andemakter, en uppfattning som kostat många katter livet. Och, under häxförföljelserna, var kattägande kvinnor extra utsatta.

En iransk thriller

Ned, det är inte ofta man kan välja en thriller med handlingen förlagd till dagens Iran men det lilla franska förlaget Sekwa har gett ut Naïri Nahapétians "Vem dödade ayatolla Kanuni" på svenska. Visst, den kom ut 2010 men en oläst bok är alltid en ny bok, så jag läser den.
  Författaren är född i Iran men sedan länge bosatt i Frankrike där hon jobbar som journalist.
  Berättelsen börjar i Teheran några veckor före presidentvalet 2005 när en ayatolla som är specialiserad på bekämpning av regimmotståndare blir mördad på sitt kontor i Justitiepalatset, mitt framför näsan på pasdaran, r
evolutionens berömda väktare.
   En ung fransk journalist slungas ofrivilligt in i händelsernas centrum och konfronteras samtidigt med den smärtsamma hemligheten i sitt iranska ursprung. Han omges av två häpnadsväckande personer, en islamistisk feminist, som är modig men oförsiktig, och en konfessionslös före detta minister från den iranska kaviarvänstern, som slits mellan sin rika hustru och sin unga älskarinna som är advokat.
  Nahapétians roman har många läsvärda kvaliteter. En av dem är det nydanande sättet att ta sig an thrillergenren och det är en bra skildring av livet i Iran idag, ett land som mycket sällan skildras i översatt litteratur.

En bladvändare

Kollade utbudet på bokrean idag och hittade ett antal bra pocketböcker, bland dem Graham Greens klassiska spänningsroman från 1938, "Brighton Rock" som ju också filmats nyligen. Det är poeten Erik Lindegren som i tiden översatte den till svenska på ett nyanserat språk som står sig. Omslaget här är en klassisk engelsk Pingvinutgåva.
    Det är en klassisk historia om gängkrig. 17-åringen Fred Hale kommer till kuststaden Brihton och han har en känsla av att han inte kommer att lämn den levande. Fred har varit med om att ta livet en gängledaren och lokalgangstern Pinkie i Brighton har bestämt sig för att hämnas. Hales väninna Ida är fast besluten om att sätta dit dem som mördade Hale men finner snart att hon är ute på farlig mark, ingen går att lita på.
  Greene skriver desillusionerat om de hårda villkor som människan är underkastad. Hale är släkt med Tredje mannen och Vår man i Havanna, andra små mästerverk signerade Green.
   Men något Nobelpris fick han aldrig, fast hans namn var favorittippat på 60-talet. Haken var att Green var en alltför populär berättare som talade till den desillusionerade efterkrigsgenerationen.
  Hade Brighton Rock getts ut idag hade den direkt hamnat under etiketten "spänning".

Mästerligt om grekiskhet

"Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi hade funnit mina föräldrar i Aten. Vem vet vad som annars hade hänt mig, om jag hade stannat kvar....Det var 1946, någon gång på våren eftersom mandelträden i långa rader blommade och dalen var som vackrast."
   Så inleder Theodor Kallifatides den självbiografiska romanen "Det gångna är inte en dröm", som kom ut 2011. En berättelsen om vad som format människan som en dag för snart ett halvsekel sedan bestämde sig för att lämna sitt land och sin familj för en oviss framtid i ett okänt land.
   Jag läser om den för att bättre förstå Grekland, för att se bortom uppblåsta och skrävlande politiker som mest tänker på sig själva. Det har under hela 1900-talet varit Greklands förbannelse och fört land och folk till det kaos som nu råder.
    Hela tiden har de unga grekerna lämnat landet för att skapa sig en framtid i andra länder och det har Kallifatides skrivit mycket om, han bär exilen med sig var han än går. har ni inte läst Kallifatides än så gör det, han hjälper en att få syn på grekiskt vardagsliv på ett annat vis än det som turistbroschyrer och filmen om Zorba visar.

Levade 1600-tal

 En trilogi om tre prästdöttrar har Maria Gustafsdotter föresatt sig att skriva. Första delen, "Ulrikas bok", kom i fjol och nu är tvåan klar, "Katarinas bok". Återstår bara att vänta på Ebbas bok.
    Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen. Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe. 
   Katarinas bok tar vid där Ulrikas slutade och målar en bred bild av den tid och det samhälle de tre prästdöttrarna Morlandeus levde i. Orust var då gränsland, norska och svenska intressen möttes och blandades, inte alls alltid fredligt. Det är en roman att sträckläsa om man gillar historiska romaner med en lätt romantisk twist.

Egensinnig memoar

 Det är ett tag sedan jag läste Hilary Mantels självbiografi "Giving up the Ghost", den kom ut 2004. Nu har den kommit på svenska med titeln "Skuggan av ett liv".

   Det är inte någon konventionell biografi, författaren verkar söka svaret på frågan vem

egentligen Hilary Mantel är. Uppväxt i en nordengelsk katolsk familj med en ganska kaotisk familje­situation, som ung juridik­student i London får hon problem med sin hälsa och tyvärr också med den okänsliga läkarveten­skapen som prop­par henne full med psyko­farmaka. Den här sjuk­domen, så småningom diagno­stiserad som endometrios, en svår kvinnosjukdom, kommer att prägla hennes liv långt fram i livet. Den kanske rentav gjorde henne till för­fattare.

   "Skuggan av ett liv" handlar också om den dotter hon aldrig fick, den tro hon förlorade redan som barn och om de första årtiondena som författare.Men författaren tycker inte synd om sig själv. Hon är sarkastisk, ironisk och humoristisk. Hon berättar inte allt om sitt liv utan droppar det hon tycker är oväsentligt. Det är skärvor av livet hon valt ut och hon vet att minnen kan man inte lita på. Vi väljer vad vi minns.