"Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den
förrän vi hade funnit mina föräldrar i Aten. Vem vet vad som annars
hade hänt mig, om jag hade stannat kvar....Det var 1946, någon gång på våren eftersom mandelträden i långa rader blommade och dalen var som vackrast."Så inleder Theodor Kallifatides den självbiografiska romanen "Det gångna är inte en dröm", som kom ut 2011. En berättelsen om vad som format människan som en dag för snart ett halvsekel sedan bestämde sig för att lämna sitt land och sin familj för en oviss framtid i ett okänt land.
Jag läser om den för att bättre förstå Grekland, för att se bortom uppblåsta och skrävlande politiker som mest tänker på sig själva. Det har under hela 1900-talet varit Greklands förbannelse och fört land och folk till det kaos som nu råder.
Hela tiden har de unga grekerna lämnat landet för att skapa sig en framtid i andra länder och det har Kallifatides skrivit mycket om, han bär exilen med sig var han än går. har ni inte läst Kallifatides än så gör det, han hjälper en att få syn på grekiskt vardagsliv på ett annat vis än det som turistbroschyrer och filmen om Zorba visar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar