850 sidor samlade dikter av Werner Aspenström - jo jag bjuder mig på lyrikfest.
Dikterna är från 1943 till 1997, en hel diktargärning. Här finns alltså också de tidiga dikterna som författaren själv senare underkände.
Dikternas känsloläge varierar men så är "motsägelser"också ett nyckelord i hans dikter. Volymen har ett fylligt förord av Hans Isaksson och han försöker bena ut varför Aspenström blev så folkkär.
Han gick i sitt författarskap från
hårt anspänd 40-talist till vardagsnära poet med brett genomslag hos
läsarna - givet att det i vardagen ingår att hålla ett öga på evigheten.
Om hans dikter blev mindre anspråksfulla med åren så blev de också mer
mångtoniga. Han såg det som ett estetiskt och moraliskt credo att
belysa alla sidor av den svårbegripliga och svårhanterliga verkligheten. Läs den här dikten, "Mitt i det vanliga fifflet med ord" där poeten tar sig i örat och blir vardaglig:
Då knackade det på dörren.
Där stod en liten gumma i huset
som ville ha en namnteckning bevittnad
och erbjöd sig att bevittna något åt mig.
Och vi bevittnade varandras liv
och utan att trampa på varandras liktornar
diskuterade vi dem länge och sakkunnigt
tills våra namn och liktornar försvann
bortom bergen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar