En galning till tupp

På en karg ö utanför sydsvenska kusten, med drag av Hanö kanske och känd för ett par rostiga kanoner och en vit fyr, har lugnet fått ett abrupt slut. Allt beror på en nyinflyttad mexikansk stridstupp som väcker grannarna i gryningen. Berättarens far leder motståndsrörelsen mot den morgonpigga och högljudda inflyttaren. Sara Paborns roman "Tuppen och havet" förtjänar att få många läsare.
   För att få stopp på oljudet bestämmer de sig för att försöka fånga en mystisk vit mink som lever vilt på ön. Minkar äter nämligen fjäderfä. Trots att alla sökt sig till ön för att få vara ifred, tätnar snart intrigerna och får alla att involvera sig med varandra på olika plan.
   "Tuppen och havet", som nu finns i pocket, är en poetisk och komisk berättelse om sökandet efter frihet och om vem man egentligen är. Frågan är om människorna i berättelsen kan frigöra sig genom att stänga omvärlden ute. Det handlar också om hur lätt maktbalasen rubbas, att vi ibland bara är ett tuppfjät från godtycklighet i all vår präktighet.
   Språket är njutbart och egensinnigt, berättaren ser på omgivningen ed distans och humor.