Kvinna med krut i

 Jag har alltid gillar Agneta Horns dagbok, sedan jag läste den försyta gången för så där 30 år sen.
"Beskrifning öfwer min älända och mykit wederwärtiga wandringstid samt alla mina mykit stora olyckior och hjärtans hårda sorger" som Horn väljer att kalla den självbiografiska skildringen av livet.
  Agneta Horn (1629-72) hade ett händelserikt, dramatiskt och stundtals outhärdligt tragiskt liv. Dessutom levde hon som dotterdotter till Axel Oxenstierna mitt i händelsernas centrum. Både hennes far och make var fältherrar i det trettioåriga kriget, och hon var med dem i fält.
    Hennes självbiografi är skriven med stark och väl uttryckt ilska, och hon skräder inte orden när hon skriver om personer hon ogillar, som de hjärlösa släktingar hon växte upp hos.Men Agneta hade en vilja av stål och gifte sig med krigaren Lars Cruus, i boken kallad Krusen, och inte med den högadlige man släkte ville ha henne gift med. Man nås av en stark och uppdämd ilska ännu 300 år efter att texten författades. Ett udda kvinnoliv beskrivs på den tidens mustiga språk. Ett äkta avtryck från 1600-talet blir tillgängligt.
   Nu har språkforskaren Karin Milles har bearbetat texten och, satt in biografin i sitt sammanhang och levandegör texten för den moderna läsaren genom att berätta om den egensinniga Agneta. Hoppas boken får många läsare..

Befriat trädgårdshjärta

Boken "Vårkänning" av Hannu Sarenström, mannen som lever i symbios med sin trädgård på Kinnekulle, kom ut redan 2000. Vill man ha tag på den är det bibliotek eller antikvariat som gäller.
   Men det är väl värt besväret att följa med författaren på jakt efter vårblommande växter. Han har funnit en imponerande rik flora av både vanliga och ovanliga lökar, knölar och andra växter för trädgården.
   Boken är både en hyllning till de blommande lökarnas skönhet och samtidigt en konkret "uppslagsbok" med en mängd vårväxter av alla olika sorter. En lättsam bok om höst- och vårodlingar i trädgården som innehåller många tips. Som att man mycket väl kan flytta blommande tulpaner om man far varligt fram. "Råkar man av misstag skaka till jorden och rötterna, blir de genast förskräckta och slokar sorgset en stund, men de repar sig oftast. Själva löken tar ingen skada av behandlingen, om man inte har råkat klyva den förstås" försäkrar Hannu.
  Och tänk på vad han har som filosofi:" En trädgård kan bli ett livsöde och ett befriat trädgårdshjärta kan inte dö."
   Och snart är det vår på riktigt!

Kring en tidning

 Idag, när det talas så mycket om papperstidningens död, är det trösterikt att läsa Tom Rachmans roman "De imperfekta" (The Imperfectionists) och om hur tidningslivet kan ge livet innehåll. Författaren är själv journalist med världen som arbetsområde så han vet mycket väl vad han talar om.
   Det börjar med att en amerikansk miljonär efter kriget  startar en engelskspråkig tidning i Rom. Men nu, femtio år senare, tycks medarbetarnas personliga draman vara mycket viktigare än de som döljs bakom tidningens rubriker. Rachman berättar i sin debutroman mycket underhållande om de "imperfekta" på en tidningsredaktion. Det är alldeles vanliga människor som beskrivs ovanligt väl.
  Genom en rad skarpa porträtt av de olika medarbetarna växer berättelsen om en klassisk tidnings uppgång och fall fram.
   En tidning som visar sig vara en hel värld, där man slåss för sitt liv, där man drabbas av kärlek, där man förråder och förråds, där karriärer börjar och slutar. Det är både förfärande och underhållande på samma gång.

Poesi för livet

 I januari fyllde den skånske diktare Jacques Werup 70 år och lagom före det kom hans essä "Du har funnits här - poesi på liv och död". Det är en självbiografisk essä om poesin, kompletterad med dikter som han haft med sig under det senaste halvseklet. Om hur han använt och utvecklat poesin i samspel med läsarna.
    Det är en bok om diktkonstens skönhet och komplikation, om poesin som kulturarv och livsnödvändighet. Om varför han skriver poesi och fortsätter med det. Werup skriver: "Den urgamla diktkonsten tycks som gjord för nutida meddelanden från människa till människa" och han tycker att en god dikt handlar om alla människor och alla tider.
   Han vrider och vänder på varför han tycker vissa dikter är bra medan andra förlorat sin lyster. Och det är sant, en dikt man älskade i ungdomen väcker idag inga känslor Man har vuxit ifrån den.
   Men Werup tror på poeterna och poesin. Att de kan hitta de rätta orden för att beskriva vår belägenhet hjälpa oss att se skönheten i det som finns nära.
   En berikande essä på mindre än 150 sidor.

Evighetsbarnen

I Beate Grimsruds nya roman "Evighetsbarnen" möter vi fyra människor i yngre medelåldern. Det är Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och de kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vår på Södermalm i Stockholm.
    Beate Grimsrud fortsätter här att tänja berättandets gränser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar.
  Om Gamla stan konstaterar hon att på 1600-talet var det de fattigas stadsdel. Nu har de rika flyttat in men de fattiga tar sig till centrum varje dag med sina utsträckta händer  "Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hänt med men som inte heller ramlat av."
  Det är till gränslandet hon söker sig, Grimsrud. Det som ligger bortom statistiken, bortom gemenskap och ensamhet. Bortom röd och grön gubbe i kärlekslivet.
   Hon manar fram en säregen stämning och låter människor komma till tals på egna villkor. Det är i våra öron de talar och vi som ska förstå dem.
   En riktigt fin läsupplevelse är romanen.

Den mänskliga hunden

Konsten att köra fort i regn (The Art of Racing in the Rain) är en hjärtskärande och upplyftande berättelse om en familj och om kärlek, lojalitet och hopp. Garth Stein skildrar en mans liv genom en hunds ögon på ett både gripande och trovärdigt vis. 

    Balans, förutseende och tålamod. Det är Denny Swifts recept för att bli en framgångsrik racerförare och en lycklig människa. Han är själv talangfull formel 1-förare och har överfört sitt stora intresse för sporten till sin hund, Enzo.
   Och Enzo vet att han är annorlunda än andra hundar: han tänker och känner på ett nästan mänskligt sätt. Ända sedan den första dagen han träffade sin husse Denny har de tittat på TV tillsammans, och Enzo har verkligen känt sig som en medlem av familjen. Fram till den dag då Dennys fru, Eve, får en hjärntumör. Efter det blir inget sig likt och Dennys kamp för sig och sin lilla dotter skildras av den kloka och trogna familjehunden Enzo.
   Och när Enzos jordiska dagar är slut har han en tröstande tanke att dela med sig av: "När en hund dör släpps hans själ fri och kan springa i världen, springa över fälten, njuta av vinden och jorden."

Makt och brottslighet

"Jag måste utgå ifrån att det finns en reell möjlighet att Putin eller hans anhang kommer att lyckas att döda mig nån dag. Nej, jag har ingen dödslängtan och jag tänker definitivt inte låta dem lyckas ta livet av mig. Jag har vidtagit åtgärder för att skydda mig, de flesta av dem måste naturligtvis förbli hemliga, men en av dem kan jag avslöja: den här boken. Om jag blir dödad, så vet ni nu vem som gjorde det. Och när min motståndare läser boken så inser också han att ni vet. Så, om ni vill stödja mig i kampen för rättvisa, och för att ge Sergej Magnitskij upprättelse, sprid den här historien till så många som möjligt. Den enkla handlingen kommer att hålla minnet av Sergej levande och betyda mer än aldrig så många livvakter för att hålla mig vid liv."
   Så skriver den amerikanske investeraren och finansmannen Bill Browder i sin nyutkomna bok "Mitt krig mot Putin - den sanna historien om stora pengar, mord och en mans kamp för rättvisa"(Red Notice).
  En bok som känns kuslig att läsa med tanke på avrättningen på öppen gata av oppositionspolitikern Boris Nemtsov i fredags
   I november 2009 fördes Sergej Magnitskij, en ung advokat, till en cell i Moskva där han misshandlades till döds av åtta poliser. Händelsen är inte utredd, ingen har ställts till svars för mordet eftersom makten inte har intresse av det.
.   Magnitskijs "brott" var att han vittnat emot högt uppsatta män vid inrikesministeriet och avslöjat hur de svindlade till sig 230 miljoner dollar. Sådana avslöjanden får man inte göra ostraffad för de visar hur makten och den organiserade brottsligheten går hand i hand i Putins Ryssland. Men de som talar högt om det får, som vi sett, betala ett högt pris.