I januari fyllde den skånske diktare Jacques Werup 70 år och lagom före det kom hans essä "Du har funnits här - poesi på liv och död". Det är en självbiografisk
essä om poesin, kompletterad med dikter som han haft med sig under det
senaste halvseklet. Om hur han använt och utvecklat poesin i samspel med läsarna.
Det är en bok om
diktkonstens skönhet och komplikation, om poesin som kulturarv och
livsnödvändighet. Om varför han skriver poesi och fortsätter med det. Werup skriver: "Den urgamla diktkonsten tycks
som gjord för nutida meddelanden från människa till människa" och han tycker att en god dikt handlar om alla människor och alla tider.
Han vrider och vänder på varför han tycker vissa dikter är bra medan andra förlorat sin lyster. Och det är sant, en dikt man älskade i ungdomen väcker idag inga känslor Man har vuxit ifrån den.
Men Werup tror på poeterna och poesin. Att de kan hitta de rätta orden för att beskriva vår belägenhet hjälpa oss att se skönheten i det som finns nära.
En berikande essä på mindre än 150 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar