Hans senaste roman på svenska är "Máni Steinn - pojken som inte fanns". En fullödig roman på drygt 100 sidor. Sjón vet hur man berättar bara det väsentliga.
Det är 1918 i Reykjavik, året då Island blev självstyrande. Ute i världen pågår första världskriget. Spanska sjukan härjar och når också Island. Tusentals människor blir sjuka och dör. Vulkanen Katla spyr upp eld och lavasten, och färgar himlen både dag och natt.
Mitt i denna turbulens rör sig den sextonårige Máni Steinn, i utkanten av alla händelser, en outsider, dyslektisk och gay. Hans livlina är filmens värld, filmen som gjort sitt intåg och lockar islänningarna till de två biograferna i Reykjavik och den ständigt nya repertoaren av stumfilmer.
Romanen består av ett mångfacetterat spel mellan skuggor och ljus, som projektionen på en filmduk. Skilda trådar flätas samman, sexualitet, nationsskapande och sjukdom förs samman i en tät och engagerande väv. Sjóns prosastil bygger på ett av absolut gehör och banden till musiken är starka. En bok man gärna läser om, den har många dolda nyanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar