Trädgården bäst som idé?

   I "Den hemliga trädgården" skildrar Ronny Ambjörnsson idéer och föreställningar om trädgårdar. Den berättar också målande hur trädgårdar konkret kan ha sett ut under olika epoker, men det är tankarna som står i centrum.Detta är inte en bok för dem som vill ha odlingstips.
   Trädgårdar har under historiens gång ingått i människors hushållning men också i deras föreställningsvärld. Förutom den uppenbara nyttan av ett grönsaksland har man haft förväntningar på trädgården och trädgårdslivet som en plats för umgänge och samtal.
    Ambjörnsson besöker trädgårdar ur fantasin och verkligheten: det antika Grekland, renässansens Italien, svenska koloniträdgårdar och Edens lustgård. Han skriver också om det konkreta i trädgårdsskötseln, kroppsarbetet som terapi och njutning, och om trädgården som en metafor för våra känslor och inre rum – rädslan för det vilda och strävan efter ordning.
   Det är en bok som lockar fram känslor och minnen, som doftar av barndomens trädgårdar och väcker lust att läsa alla de böcker ur världslitteraturen som Ronny Ambjörnsson skriver om.
  I bokens slut gör han ett påpekande som stämmer; att ivriga trädgårdsodlare ofta är utopister. Försjunkna i sina frökataloger drar de upp planer för de mest fantastiska odlingar. Ett exempel på det är pappan i Tove Janssons underbara "Sommarboken". Han sliter med att frakta jord och plantor till skäret i utskärgården, han har en vision. Till att börja med går det bra, men sedan kommer torkan och naturen visar vem som bestämmer över växandet.
 En liten pärla som  man njuter av mer än en gång och en som sätter odlandet i ett perspektiv.